Vågorna rullar in, ljudet av vatten som drar fram och tillbaks över sanden. Jag sluter ögonen och hör evighetsmaskinen mullra, det känns som inget kan stoppa vågorna, naturen är så påtaglig, så nära inpå, en urkraft.
(Bilder: Daniel Breece)
Här nere vid stranden i Mirissia, södra delen av Sri Lanka står bord och stolar utplacerade så att det ljumma vattnet slickar våra bara fötter. Alla restauranger frestar med stora isade bord med dagens fångst. Allt du behöver göra är att välja och plocka ut din favorit och få den tillagad över grillen.
Igår hade vi en sagolik middag, ”Butterfisk” grillad till perfektion. Men helhetsintrycket stördes av en entonig bas beat från restaurangens rackiga högtalare. Vi som kom för att uppleva middagen i harmoni med havet, vågorna och inte digga västerländsk clubmusik. Efter att ha tillbringat dagen ute på havet, valsafari med närkontakt av världens största djur, Blåvalen, vill vi avsluta vår vistelse i Mirissia med en liknande måltid som igår. Vi går ner till stranden och försöker hitta en restaurang som inte spelar dunka dunka, vi cruisar fram och tillbaka från det ena fiskbordet efter det andra som alla dignade av havets läckerbitar. Men, kom igen…vi kan ju knappt höra vad vi tänker, en kackafori av technomusik från restaurangerna blandas med vind och hav.
Mirissa på dagen
Mirissa by night, party party
Längst bort på stranden dyker det då upp, Ranjan Serenit Resort tydligen nyöppnat sedan 2 månader och när vi säger att vi har just valt det här stället för det inte spelas musik, lyser Ranjan upp och visar med en svepande rörelse över havet, att det här är musiken vi spelar här! – Om du vill dansa kan du åka in till stan. In kommer, ”Grouper”, en ferrariröd skönhet till firre, ångkokad som bara smälter i munnen. Då helt plötsligt föll alla pusselbitar på plats, nyfångad fisk, en skål ris, ljumma vindar, sand mellan tårna och ljudet av en oändlig ocean.