Ett riktigt äventyr

”Men säg att du plötsligt (av någon anledning), en dag när du befinner dig hemma, måste ge dig iväg, på en gång. Det är bråttom och du hinner endast slänga ned det viktigaste, du kanske glömmer lite saker till och med. Du har endast en liten ryggsäck som du kan packa allting i och det här var absolut ingenting du planerat för. Beslutet fick du fatta på några minuter. Vart ska du? Vad är planen? Glöm planen, det finns ingen plan.”

Jag har varit på en hel del äventyr de senaste åren och de innefattar alltid några viktiga moment för att nå mitt mål. Det handlar om att planera, utrustning, vad ska jag ta med? Tänka över logistiken, riskanalysera, ha en back-up plan, tidsram etc.

Men säg att du plötsligt (av någon anledning), en dag när du befinner dig hemma, måste ge dig iväg, på en gång. Det är bråttom och du hinner endast slänga ned det viktigaste, du kanske glömmer lite saker till och med. Du har endast en liten ryggsäck som du kan packa allting i och det här var absolut ingenting du planerat för. Beslutet fick du fatta på några minuter. Vart ska du? Vad är planen? Glöm planen, det finns ingen plan. ingen riskanalys heller. Risken är istället mer påtaglig än någonsin.. Back-up plan? Den lyxen har du inte, du satsar allt på ett och samma kort, bära eller brista. Tidsram? På obestämd tid, men förmodligen flertalet månader. Med vem eller vilka? Har du tur så går en familjemedlem bredvid din sida, men risken finns att ni splittrats och att du själv reser iväg, ensam mot världen.

Och just det ja, du är 15 år också..

I helgen som var så fick jag äran att hänga med den så kallade äventyrs-gruppen i Uppsala ut på ett mikro-äventyr längs med Fyrisån. Det är en grupp som inriktar sig mot nyanlända invandrare mellan 15 – 25 år som kommit hit till Uppsala. Vi paddlade då kanot en bra sträcka på Fyrisån under helgen.

Tanken var att jag skulle vara med och hålla i expeditionen (som vi kallade det), som den erfarna äventyraren. Men när jag fick chansen och prata med dessa personer så kände jag mig helt klart i underläge. De äventyr jag genomfört har varit genomtänkta och planerade. Jag har haft tydliga mål och tänker alltid noga igenom säkerheten. Jag har haft bra grejer och utrustning som har skyddat mig väl och som fått mig att känna mig säker.

Så har det inte varit för dessa grabbar (som det mestadels var). Dom har fått lämna allt där hemma och ge sig iväg mot ett mål som är otroligt främmande och kanske skrämmande. Dom har tagit sig via landväg, via vattenväg, i trånga bussar och överfyllda båtar, gått och stått, väntat i ovissheten om vad som kommer här näst. Det fanns ingen plan från början, den formade sig allt eftersom problemen dök upp. Månader i sträck har dom kämpat mot ett mål, kanske inte just en fysisk plats, men ett mål som innebär trygghet. Detta bara för att komma fram till ett land där dom visserligen är trygga i stunden, men svävar i ett slags limbo mellan beslutet om att få stanna kvar eller inte. Ja, många av dom har ingen aning om dom får stanna kvar eller inte…
Det måste vara brutalt påfrestande, att inte veta…

Att få hänga med äventyrsgruppen var fenomenalt kul! 🙂
Det är verkligen ett så passande namn för detta gäng. Inte för att dom genomför vad vi anser som äventyrliga saker här i vardagen, men för att var och en av dom är riktiga äventyrare. Äventyrare som aldrig slutat kämpa för att en dag, kanske, nå sitt mål. Det är ett riktigt äventyr.

All creed till äventyrsgruppen!

TACK för att du läst detta inlägg!

Facebook: adventurecalling

Instagram: @marcusaspsjo