I vanlig ordning skall jag vara uppriktig och då berätta att cyklingen i sig har varit helt okej…
Intressant va?!
När det kommer till äventyrare så är det ofta lite antigen eller.
Antigen låter man tuff och dramatisk som Bear Grills (jag vet, jag vet knappt hur man stavar hans namn)… eller så är man en av alla härliga framåt glada äventyrare och allt är så glatt, härligt, roligt, och alla fantastiska substantiv ni kan finna i ett lexikon.
Det betydde att jag inte alls skulle hinna med allt skoj som finns att göra på dessa 1000km jag precis har cyklat mellan Luleå och Mora. Utan jag fick mata in en bit som jag skulle beta av “rätt fort”.
Cykla är ett bra fysiskt färdmedel att uppleva saker från och ett relativt snabbt alternativ också. Eftersom jag haft denna inställning hela tiden så har jag sett cyklingen mycket som en transportsträcka. Då denna inställning har påverkat mitt humör – så har hela upplevelsen varit en blandad förtjusning.
När jag inte har känt mig likgiltig så har jag har mest känt mig som Karl Pilkington i “En idiot på resa”/”Idiot Abroad”. Med en ganska bitterljuv attityd sådär. Allt rätt medvetet också. För jag har ju sen många år tillbaka jobbat mycket på att hålla den positiva andan i fokus och hela tiden sträva ditåt. Men eftersom jag generellt älskar kontraster i livet så kände jag inför mitt äventyr att det var dags med mycket mer kontraster i mitt humör också. Leva ut lite mer på många plan. Speciellt passa på lite nu när man är själv många gånger också? Man kan ju inte bara gå runt och vara glad hela tiden? Svårt att veta när man är glad om man inte får gå runt och bitterljuvt klaga på saker ibland. När jag blev som gladast under cyklingen var när jag skulle fråga en motorcyklist om ett verktyg för att skruva fast styret lite mer – då flög min telefon i marken och skärmen gick i tusen bitar. “Bra, jag som ändå behövde en ny” Hör jag mig själv tänka diiiirekt.
Innan hade ju allt bara flytit på så bra: sjukt bra väder, klarat dagsetapper med bravur, varit och hälsat på en vän i Västerbotten, cykeln rulla framåt och det var som inga förhinder. Förutom att jag litat på Google Maps för mycket andra dagen. Men det var skönt när det hände något drastiskt. Plus att jag på karmakontot fick lyssna på bandet “2 blyga läppar” i dagarna två innan jag kom till Östersund för att laga telefon! Kunde ändå lyssna på detta, svara om nån ringde och ta kort! Rätt okej ändå, men ur säkerhetsyfte (bortsett fr min SPOT) så var det viktigt att få telefonen lagad. Hade jag haft “tid” eller varit en snabbare cyklist och tagit alla pittoreska vägar så hade ju såklart upplevelsen blivit en annan.
Jag har självfallet cyklat igenom otroligt fina platser, helt klart. Det svallande vågiga backarna i Norr- och Västerbotten. Alla pastellklädda vyer i Jämtland under kvällscykling och all fin urskog man sett. Men att cykla längs E45an där det stundtals knappt funnits en väggren, och den tunga trafiken med alla husvagnar, husbilar, lastbilar osv. Upplevelsen hade helt klart blivit en annan utan detta.
Men jag har fått känt mig galet SSSS = snabb, säker, sportig och snygg med cykeln, kläder, väskor, service och all annan utrustning som Jaguarverken, Giant Sverige, Liv Cycling och SOJA Safe Cycling förberett mig med.
Självklart har jag haft kul, det har varit mysigt, jag HAR otroligt nog hittat fina campingplatser längs vägen, där jag både varit själv eller haft härligt camping folk från olika länder som är pratglada och gästvänliga. Något att rekommendera är att lyssna på goa podcasts och inspirerats av. Men bara lyssna med ett öra så du håller koll på trafiken med det andra. Om någon vill ut på cykelsemester skulle jag i alla fall vilja lyfta upp detta: att man planerar på det viset att man har tillräckligt med tid att ta sig fram på Sverigeleden t.ex.
Det har varit mycket i min smak att cykla med cykelväskor, har aldrig cyklat med vagn förut men väskor har funkat bra! Tänk på att vara färgstark i utrustningen. I början av turen gick jag upp för en backe där det liknade Lapporten om man hade fått sett det från sidan (nu kanske jag överdriver).
Men efter backen var det en husbil som hade stannat på en P-ficka. Var ute och tog kort med det största objektivet jag någonsin sett. Riktade den mot mig och tog sig ett foto. Sedan frågade mannen om jag behövde vatten. Jag fick höra historier om hans egna cyklingar och sedan sa han:
“vilka ordentliga backar du hade där nyss”
“Jo, eller säger du det? jag är bara inne på min andra dag” svarar jag.
“Jo, de var änna riktiga det där, men jag såg att du gick upp sista biten. Du vet att man inte får det va?”
“Va, va säger du? Är det olagligt?” Frågar jag.
“Nä, jag menar bara att då hade du lika gärna kunnat lämna cykeln hemma”.
Jag cyklade varenda backe efter den där kommentaren och påfyllning av vatten kan jag lova. Kloka ord.
En längtan var ju hela tiden att jag skulle cykla hem till Dalarna. Då kanske man blir lite mer ivrig när det så nära på ett sätt. Och överraskandes kommer Lotta från Green Owl Travel med sin pop-up restaurang direkt jag entrat Dalom, mitt längs vildaste Finnmarken, en lunch serverades och samtalsämnen om utveckling av Naturturism m.m.
Jag har blivit fint uppassad på vägen, igen, jag har så svårt för det där med hur jag i allsindar skall kunna ge något tillbaka till alla dessa fina själar, men jag klurar på det. Jag förbryllas varje dag över vilket vackert och fridfullt land vi lever i på många vis. Jag vet inte var man får alla fördomar ifrån men alla städer har varit så mysiga att jag blir arg på varför jag blir så förvånad. Men glad över att jag uppskattar dem.

Nöjd cheeey tog sig tillslut till Mora och tillråga fick flygperspektivfoto som uppskattning tack vare förberedelser för cykelvasan!
Bloggmässigt är vi i Dalarna, rent fysiskt har jag tagit mig till Bergslagen och imorn börjar min MTB-etapp! 🙂
Följa:
“freedalance” på instagram, facebook och YouTube.
#freedalancethroughsweden
Peace and understanding
/ Frida Benedikt