Nu har vi äntligen haft världscupspremiär. Det är alltid nervöst inför säsongsstarten och se vad som har hänt på ett år. Vilka har förbättrat sig och hur är min egen form jämfört med de andra?

Det blev en fin teknisk bana i år, med tre stycken bootnings moment (Då det blir så brant att man sätter skidorna på ryggsäcken och går uppför) Utöver det skulle även stegjärnen på vid två ställen eftersom det var isigt.

Emelie gjorde en strålande comeback efter sin korsbandsoperation i fjol och var trea. Jag, Fanny och Erika kände att vi ville mer. Jag var inte nöjd med mitt lopp, jag var lite för långsam på allt, uppför, nerför och vid bytena och jag hade hoppats på att placera mig lite högre upp i resultatlistan. Jag hade trott att jag skulle ha utvecklats ifrån förra året och var besviken med min insats, men jag tror att även dåliga resultat är bra ibland, det går alltid att lära sig något ifrån en tävling. Om det går bra bär man det med sig, man lär sig vad som har fungerat i träningen och hur man ska göra för att toppa formen. Om det går sämre fungerar det ofta som tändvätska för mig för att försöka förbättra mig. Jag funderar och försöker lista ut vad i problemet ligger. Efteråt när vi gick igenom våra lopp berättade vi alla om något som vi tyckte att vi gjorde bra i loppet och något som vi tyckte gick sämre. Det är utvecklande att även vid ett bra lopp kunna hitta detaljer att finslipa samt vid ett dåligt lopp i alla fall hitta en liten detalj som gick bra och ta med sig det.

Nästa dag var det dags för en vertikal. Vi tyckte alla att det kändes skönt efter anspänningen inför den individuella tävlingen där det är fler moment som kan gå fel.  Idag skulle vi ”bara” gå på mot rött, flåsa och kämpa mot mjölksyran. På kvällen innan frågade Emelie om vi lovade att sjunga nationalsången om hon vann vertikalen. Självklart svarade vi ja och just precis så blev det! Emelie vann sin första vertikal i världscupen på en spurt och vi sjöng ”Du gamla du fria” för full hals när nationalsången spelades för Emelie högst upp på prispallen.

Fanny gjorde också ett suveränt lopp och var trea i U23 klassen och 15:e totalt. Även jag var mer nöjd med min insats efter en elfte plats samt känslan av att jag var med och fajtades i loppet. Erika plockade också placeringar jämfört med dagen innan.  Till slut blev det en bra öppning på säsongen och ett bra avslut på vistelsen i Andorra.

Idag har vi tagit en lugn morgonjogg, ätit pannkaksfrukost, lämnat vår lägenhet i Andorra, handlat en massor goda ostar, kört genom Spanien till Franska Pyrenéerna där vi har inkvarterat oss i ett nytt hus för en vecka. Redan på lördag är det dags igen för nästa världscupstävling, med en chans att upprepa succéer eller en chans att förbättra sig!

Om skribenten

Skimogirls

Skimogirls är; Emelie Forsberg, Fanny Borgström, Erika Borgström och Ida Nilsson. Fyra tjejer som plockar höjdmeter i bergen, under vintertid med hudar under skidorna. Här kan ni följa deras resa fram till VM i ski-mountaineering i Italien, februari 2017. Det blir ett urplock från träningsläger, vardagsliv och tävlingar. Trevlig läsning!

Liknande inlägg