Annons:

En solig dag i maj. Vårgrönska. Skir och annalkandes längst stigar i böljande landskap. Körsbärsträd, hägg och gullvivor. Porlande backar och folktomma sandstränder. Det är vad man talar om när man talar om Österlen om våren.  

Skåneleden är en mer än hundra mil lång led som sträcker sig från kust till kust genom södra Sverige. Länge har det varit en dröm att få springa längst denna om våren.
Under två dagar får vi chansen att göra det i strålande sol och värme.
Årets första barbent. Alltid motsträvighet i att plocka av långbyxorna och bländas av de bleka spiror som dolts under vintern. Men ändå. Befrielsen i lätta kläder. Första dagen springer vi dessutom utan ryggsäck. Fjäderlätt. Som om vi skalat av oss vintern. Sträckan vi ska tillryggalägga är mellan Torparebron, strax utanför Brösarp, och nationalparken Stenshuvud utanför Kivik och är 18km långt. Under turen passerar vi till en början brösarps backar för att sedan springa längst sandstränder och avslutande längst äppelträd i blom vid kiviks musteri.
Sträckan känns inkluderande av allt det man vill. De porlande bäckarna i variation med de idylliska små samhällen man springer igenom. Ett konstgalleri och en träbänk någon installerat under en knölig tall vid havet. Där man vill läsa poesi i solnedgången.
Väl framme avslutas turen med äppelmust på stranden. Det är fortfarande iskallt i vattnet så badet uteblir.

Vi tar in för natten på källagårdens musteri som ligger i samhället Brösarp.
Vita kalkstenshus som hämtat ur bröderna Lejonhjärta och vi bor vid Skånes enda slalombacke. Så passande.
I solnedgången springer vi lite till mellan äppelodlingarna och fårhagarna, bara för att det är så underbart. För att våren fyller våra kroppar. För att solen aldrig går ner och värmen dröjer sig kvar.

Efter frukost i bersån följande dag bestämmer vi oss för att utforska mer av Skåneleden. Den här gången tittar vi ut en längre dagstur som kallas Österlenscirkeln och är 35km lång. Att springa på stigar utan myrmark eller sten eller några anmärkningsvärda stigningar att tala om är härlig omväxling för någon som egentligen bara sprungit i fjällvärlden.
Det är också härligt att passera små boplatser, en vildsvins farm och historiska platser, en kvarn och någon gammal aluminiumindustri.
Och så ständigt påminnelsen om våren.
Små knoppande träd av körsbär, hägg och limegrön björk.
Surrande insekter, kossor på årets första grönbete och fågelkvitter.

Cirkeln sluts efter fyra timmar. Vi är både glada och uppfyllda.
Känns som om vi väntat hela året på detta. Kanske hela livet.
På att bara få vara fria. Min dröm om Österlen om våren har inte besannats, den finns forfarande kvar. Jag vill hit igen./Erika Borgström 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras