Annons:

strof ur Kjell Höglunds ”Man vänjer sig”

Men någonstans finns det en gräns och den vattendelaren är mycket individuell. Jag brukar inte ge upp, men förra veckan var det ett blodsockerfall eller kärringknut på dojan ifrån….alltså jävligt nära! 

Jag blev helt matt! 

 

Jag tränade på bra i februari och nu under hela mars, men har fått trixa och pussla för att hitta framåt med form och fart. Allt detta på grund utav en fot som smärtat konstant efter två incidenter under träning (december). Lösningen på bekymret var att träna fler men kortare pass, lagom länge för att det inte skulle bli alltför smärtsamt och att kroppen skulle hinna ”läka” till nästa pass. Jag har kört en hel del på gymmet för att förbereda axlar och andra paddelrelaterade muskler för konverteringen till vatten.  Men även kört lite egenpåhittade rehabövningar för att stärka upp fotleden och hitta elasticiteten igen.  Cykelträningen inomhus och utomhus för den delen har fungerat mer eller mindre smärtfritt, så där har jag kunnat pressa på hårt. Däremot så har löpningen blivit lidande, på så sätt att inga hårda/snabba pass har genomförts sedan november 2015 , på Maui Hawaii.

Här ute och testcyklar nya Xterrabanan med Carro

IMG_8471

Men eftersom jag snart skall tävla , så måste jag få upp farten och vill gärna veta hur ”landet ligger”

Så när jag var och hälsade på i Östhammar förra helgen så var det ett ypperligt tillfälle att syna vilka fartresurser som fanns i fötterna. I Östhammar och har flera rundor som jag har snorkoll på med tider och personliga rekord, så ligger jag i paritet med dem så behöver jag inte vara orolig. Samt att foten äntligen kändes så pass ok att någon högre fart inte skulle ställa till det och förvärra något.

”det är inte optimala förhållanden, blåser kraftigt och jag kommer ha motvind på de partier som är mest exponerade” tänker jag, medan jag värmer upp, taggar igång och förbereder mig på att bli trött.  ”Jajja! en fingervisning i alla fall, behöver ju inte bli rekord och det vore ju orimligt” är nästa tanke som seglar förbi.

Eftersom jag endast har joggat de senaste månaderna, så fanns det inget som talade för att jag skulle klippa rundan på någon angenäm tid, samt att mina ben var långt ifrån utvilade efter ett tungt benpass dagarna innan.

Tittar på klockan och visualiserar en riktig start….”Pang!”

Steget känns lätt och jag flyger fram….

Upplever efter någon kilometer att jag inte har uthålligheten i just då pågående hastighet, benen vill lägga av, men jag är för nyfiken på sluttiden och det är tillräcklig motivation att hänga i varvet runt ca 6,4 km.

500 meter kvar!

Drar inte på någon spurt som jag kanske hade gjort under en tävling och rundan hade testat motivationen tillräckligt.

Passerar mållinjen och tittar på klockan omedelbart.

”Fy fasen va skönt” Fick samma tid som när jag kom trea på detta lopp för några år sedan, vilket betyder bland löpareliten mediokert, bland multisportare….svårslagen ”Good enough!”

Men! bakslaget lät inte vänta på sig.

Dagen efter så hade jag lyckats väcka en björn som sovit under en lång period, min dåliga rygg.

Jag åldrades 50 år på en natt, kunde knappt klä på mig själv och smärtan i ryggslutet var konstant och skoningslös. Har nog inte haft så ont sedan 2011 och jag blev direkt orolig för Kinatävlingen som stundar. Men skam den som ger sig! Jag skulle oavsett ut och köra mitt löppass på 20 kilometer. Drar iväg och kommer ca 2 av de 20 kilometerna, sedan så vänder jag och går sakta hem. ”tack och godnatt!

Alltså i samma skede som jag kan bocka av en skada, så uppstår en ny…..det är inte möjligt??? jag blir helt matt

Jag packar ihop mitt lilla trainingcamp i Östhammar och åker hem.

Jag får ligga still med benen i högläge, så att de avlastar diskarna och spela tv-spel i två dagar. Jag varvar detta med att duscha varmt och göra lite stretchövningar.  Kan vara svårt att avläsa en rygg, vet inte om den kommer att krångla och göra ont i all oändlighet eller vara bra nästa dag….lätt att måla fn på väggen.

Eftersom jag haft krångel med min rygg , så känner jag till och är väl bekant med de olika smärtsignalerna och de signalerna som ljöd nu, sa ”detta är inte bra”

Jag kör ändå något pass på Monarken, eftersom cykling brukar kunna hjälpa till att reda ut kottrasslet i ryggen och går till en naprapat för lite behandling och efter en vecka så är jag nästan återställd. Yiiihaaaa!

Dags att börja ”jobba” igen

Jag vet att detta låter dumt, men så fort ryggen blev ”bra” så kastade jag mig över fartlöpningen igen. Men till saken hör att om jag inte kan springa fort på träning utan att få ont och bli parkerad, då kommer det inte fungera på tävling heller och den tryggheten måste jag ha.

Jag gick ned till gymmet och gjorde ett nytt test 2,5 kilometer på löpband. Värmer upp i 2,5 km och sedan så skjuter jag av i en fart som ändå är ok. Håller 19 km/h rakt igenom 2,5 k, utan att ta i så att jag spricker. Vilar en stund och gör om samma sak, fast drar ned farten till 18 km/h, joggar ned 2,5 k.

Testade dessa nya skor att springa fort med, Adidas adizero takumi sen, fungerade bra

IMG_8483

Eftermälet: inget ryggont och vid god vigör och kunde träna på bra dagen efter.

Ok! det börjar se ljust ut

Men! idag måndag så var det dags igen.

Under morgonlöpningen så kom jag till ett tekniskt parti i hög hastighet, fötterna bara viker sig och jag faller framåt. En dam är ute och går med sin hund och bevittnar min entré och Hindenburg katastrof.

Sätter mig upp och känner efter…

-Hur gick det? -Vill du hjälp?

Jag sitter still och biter ihop med händerna över huvudet och efter en djup suck och en ganska lång paus…-Tack, det är lugnt, jag gjorde i alla fall illa ”rätt” fot.

Nu hade jag stukat till vänster fot, alltså den som varit frisk tidigare. Hade det varit höger, så tror jag inte den hade klarat av att repa sig på två veckor. Jaha! bara att börja trolla igen och hitta alternativa metoder för att nå framgång…

 

motgångar

Om skribenten

Jari Palonen

Jari Palonen bor i Stockholm och tävlar i adventure race, multisport, cykling, löpning, offroad triathlon (Xterra) och swimrun bland annat. Är lagmedlem i "Thule adventure team" Thule är ett hårt satsande lag med hög kapacitet, kunskap och har meritsäcken fylld av segrar och enastående prestationer nationellt och internationellt. Det mesta jag skriver handlar egentligen om allt! Brukar försöka vara lite mer nyanserad i mina referat eller rättare sagt, det sker per automatik för att få utlopp för fantasi och "ducka" för enformighet. Jag har tävlat i multisport/adventure racing i 20 år och så länge det finns motivation att lägga ned den tid som krävs för att tillhöra toppen, samt att kroppen klarar av påfrestningarna, så är det 6:ans växel i och plattan i mattan.

Liknande inlägg