Annons:

Söndagen den fjärde juni 2017 gick premiärupplagan av Sundsvall Trail av stapeln. 300 taggade löpare samlades vid botten av Nolbybacken för att ta sig an vad som skulle visa sig vara en riktig utmaning – och en stor hyllning till Sundsvalls naturområden. 49 kilometer och 1880 höjdmeter på en strålande solig försommardag.

För mig började sommarturnélivet för ett par veckor sedan. Bilen är nu packad med allt jag behöver för löpar- och multisportlopp, olika typer av klättring, vandring, kurser med Fjälledarlinjen, guidepraktik på Trumvallens Fjällridning och STF Helags. I skrivande stund sitter jag på macken i Stugun utanför Östersund där vi har en veckas klätterkurs.

En veckas forsränningsutbildning samt några dagar med skytteträning och skjutprov för jägarexamen utanför Lycksele gjorde en rejäl helkroppsgenomkörare till uppladdning inför Sundsvall. Jag hämtade upp min vän Nora vid tåget och styrde direkt mot Midskogsberget för en heldag med klättring. Innan vi slog camp på lördagskvällen spanade vi in startområdet för Sundsvall Trail. Jag skulle springa långa banans 49 kilometer och Nora tog sig an 7 kilometer.

Många lopp lägger in en riktig mördarbacke på slutet av banan men Sundsvall Trail drog till med något så härligt som att starta i en slalombacke. Visserligen inte så lång sträcka innan vi svängde av mot en stig men det gav ändå ett löfte om vad som komma skulle.

Att det var en orienterare som lagt banan (David Holmberg är en del av SOK) märktes så snart vi kommit in i skogen och upp på berget. Någon stig var det inte fråga om mer än de första kilometrarna utan rätt ut bland ljung, stenar och snår följde vi de röda och vita snitslarna.

Egentligen var stora delar av banan hyfsat lättsprången (allt är relativt, pratade med en gråtmild asfaltlöpare ungefär halvvägs som nog undrade vad han gett sig in på) men efter åtskilliga kilometer i obanad vricka-fötterna-terräng var det svårt att hålla något vidare tempo även på de flackare partierna. Värt att notera är att ingen av löparna, inte heller vinnarna, höll ett genomsnittstempo på under 6 minuter per kilometer!

49 kilometer är normalt sett helt okej för min kropp att springa på ganska lite energi. BCAA varvat med vatten och sportdryck brukar vara okej. Kanske någon gel eller lite cola mot slutet. MEN, det förutsätter att jag kan tuffa på i ett någorlunda jämnt tempo och komma in i ett bra flow. Så var absolut inte fallet här. En för mig ganska snabb start av ett ultralopp följt av mentalt krävande offtrail tog snabbt ut sin rätt. Kanske spelade den senaste veckans sömnbrist och bristfälliga kosthållning in men vid 16 kilometer var jag rejält sliten. Hade vid det laget bara druckit vatten (detta med att läsa instruktioner och banbeskrivningar tillhör kategorin läsa manual för mig, dvs händer endast i undantagsfall). Hursom så insåg jag mitt misstag. Började dricka sportdryck på vätskestationerna och fyllde även en av mina egna flaskor med detsamma. Drog i mig gelen från Umara Sports man fick vid nummerlappsutdelningen och vid vätskestation nummer tre fanns det även chips och cola. Saltet var mer än välkommet denna soliga dag. Vid 24 kilometer hade mina stumma ben och mitt svimfärdiga huvud återhämtat sig. Nu var det riktigt roligt att springa igen! Njöt i stora drag av den vackra banan och log åt arrangörens humor i placering av mellantidskontroller och plakat med peppande citat och information till löparna. Kände mig starkare och starkare ju längre tiden gick och de från början stumma benen började dansa fram allt bättre över det bökiga underlaget.

Påväg tillbaka mot målområdet förundrades jag flera gånger över bankreatörens känsla för storslagna vyer. Många gånger blev vi löpare skickade fram och tillbaka över berget, bara för att få den där extra tappa-andan-vyn från klippkanten eller den där extra roliga scramblingpassagen. ”Slåttdalsskrevan i miniatyr” var riktigt läcker!

Visste inte med säkerhet hur många tjejer som låg framför mig men när jag lämnat de två bakom mig som legat nära mig under större delen av loppet strax innan ”Omsbergsväggen” vid 40 kilometer kände jag mig rätt säker på att inte bli omsprungen innan mål. Flacka, ”snabba” löpsträckor är inte min grej utan det är oftast på berget det känns bra. Kom på mig själv med att inte riktigt vilja att det skulle ta slut när jag närmade mig mål. När det var ungefär en kilometer kvar gjorde jag någon rörelse som resulterade i att hela baksidan av höger lår krampade ihop totalt. Erfarenheten sade åt mig att kramp inte släpper om man stannar så jag sprang väldigt roligt en stund tills det värsta släppte. Fortsatte att springa om trötta löpare som mött sin överman i de sista backarna och sprang in som andra dam (låååångt efter första dam samt totaltvåa Johanna Bergman som helt klart är en klass för sig!).

Nöjd i mål! Njuter av vy, sol och våffla.

RD David Holmberg snackar taktik med förhandsfavoriten Andreas Svanebo innan starten i Nolbybacken.

Tävlingsledaren David Holmberg har enligt mig god potential att bli Sveriges motsvarighet till den legendariske Barkleygrundaren Lazarus med sina lopp om han fortsätter i den här stilen. Det är inte för inte som loppet redan omnämns som Sundsvall (Off)Trail bland tävlingsdeltagarna.

Resten av Sverige, se upp för Sundsvallslöparna – dem har alldeles för bra träningsmöjligheter för att det ska vara rättvist.

Hatten av till hela tävlingsorganisationen, rekommenderar varmt detta loppet till den som vill ha både utmaning och upplevelse!

Kika gärna på Sundsvalls Trails Instagram och Facebook för fler bilder och filmer från banan.
SVT finns ett klipp med David där han berättar om loppet.
TrailrunningSweden om Sundsvall Trail.

Om skribenten

Amanda Mannervik

Innovationsvetare och coach som nu vidareutbildar sig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola i södra Lappland. Upptäcker gärna vackra platser i löparskorna, både på egen hand och tillsammans med andra. På Outside Sweden bloggar hon om en bransch i förändring, kärleken till naturen, uthållighetssport samt produktinnovation inom outdoor. Vill bjuda dig som läsare på inspiration, fördjupad kunskap och utmana till nya tankar. 

Liknande inlägg

2 responser

  1. Johan Keijser

    Grattis till andraplatsen och vilken härlig racereport! En hyllning till arrangören som de är väl värda. Välkommen tillbaka till Sundsvall 12 aug. Då är det dags att utforska skärgården i Juniskär Swimrun;) Vi törs lova att den är lika vacker och kan dessutom bjuda på en hel del utmaningar!

    Med vänlig hälsning /Johan, Juniskär Swimrun

    http://www.juniskarswimrun.se
    johan@juniskarswimrun.se

    Svara
    • Amanda Mannervik
      Amanda Mannervik

      Spännande! Tack för inbjudan Johan! Tyvärr är jag ute på andra äventyr då men jag hoppas ni får ett riktigt fint lopp. Juniskär har jag också hört gott om i klättersammanhang… Sundsvall verkar helt klart ha mycket att erbjuda!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras