Annons:

I slutet av augusti var det dags för oss att göra Fjälledarlinjens Sarekvandring. Förutom att lära mer om världsarvet Laponia, nationalparkerna och rennäringen så var det innan och under vandringen även fokus på säker vadningsteknik, navigering och vandring i oledad terräng, helikoptersamband samt ledarskap och guidning.

Grundplanen var att vi skulle dela klassen i två grupper och att ena gruppen skulle avsluta i Saltoloukta (min grupp) och den andra vid Ahkkastugorna. Eftersom andra gruppen glömde sin satellittelefon fick de dock vackert nöja sig med att följa med oss till Saltoloukta istället eftersom vår klassföreståndare på Fjälledarlinjen gärna vill hålla ett vakande öga på oss under skoltid.

Första natten tältade vi i närheten av Stora Sjöfallet, eftersom vi skulle utgå därifrån med helikopter första morgonen. Regnet hällde ned och prognosen såg inte bättre ut. Vi kurade i tältet och höll tummarna för god sikt så att vi skulle kunna ta oss ut som planerat.

 

Frida överraskade oss med varsitt hemgjort säkerhetsarmband när vi gav oss av.

Alexandra i sin gula keps, fotad snett bakifrån, har blivit något av ett återkommande tema i mina bilder från första året på Fjälledarlinjen. Ni måste hålla med om att det gör sig bra!?

Den vackra Stormhatten, en av Sveriges giftigaste växer i stora mängder i Rapadalen.

Dag 1 
Öppnade hårt i frukostligan genom att servera nyplockade blåbär och hjortron till frukostgröten. Det var tillräckligt god sikt för helikopterflygningen och vi blev avsläppta öst om Nammasj, vid nationalparksgränsen.

Nattläger väst om Alep Spadnek, mellan vaden. Fantastisk dag med stora hjortronfält, perfekt mogna, vid så gott som varje rastplats. Inte alls så regnigt som vi befarat.

Dag 2
Nattläger på platån nedanför Låddepakte (efter ”ravin-vadet”, jämte bäcken från vattenfallet). Många vad men än sålänge inget djupt eller svårt. Ca 13 km vandring. Något myggigt i björkskogen.

Efter en ganska platt vandring genom Rapadalen är det tvärbrant upp mot Snavvavagge. Väl uppe ur ravinen är det en mäktig vy tillbaka i dalen!

En renkalv hade fallit offer för järven nära vår lägerplats den kvällen. Vi misstänkte järv på grund av de avbitna ryggkotorna men kunde såklart inte veta säkert – förrän vi morgonen därpå såg självaste förövaren komma och spana på oss bara tjugo meter bort! När den insåg att den var upptäckt gjorde den en fin lov i galopp längst med kanten på platån, hela tiden med god uppsikt över oss. Att en kungsörn kom seglande över oss just som järven kom utom synhåll gjorde ju inte saken sämre.


Dag 3

Fantastisk morgon. Vaknade utvilad och pigg. Vi slog lunchläger vid Snavvavagge och gick topptur på Låddepakte eller i omgivningarna. Rolig terräng.

Vid Låddepakte hade vi planerat in extra tid för topptur och strövtåg för de som ville.

Dag 4
Läger bredvid sjön längst stigen efter Pielastugan. Kvällsreflektion i vårt yttertält. Mysigt. Prognosen lovade 7 mm regn men det var hyfsat lugnt medan vi gick. Gruppen börjar få snits på såväl vadning som reflektioner. Kortspel och mysmiddag i tältet. Vi kom fram tidigt och fick upp värmen igen. Imorgon topptur om vädret tillåter.
Dag 5
Regn och dålig sikt. Blev bjudna på riktig finfrukost med nybakta frallor i frybaken. Snöslask, storm och navigeringsövningar istället för topptur. Fick studsa upp vid midnatt och stadga upp tältet i stormen.
Dag 6
Nattläger vid ”vita sten” vid nationalparksgränsen. Fiskflyg fick hämta upp en knäskadad Natalie och flyga henne tillbaka till Stora Sjöfallet. Dagens visdomsord gällande ledarskap och orka göra rätt är ”har du tänkt det så borde du redan ha gjort det” (om att orka gå och kolla till grannarna mitt i natten exempelvis).
Dag 7
Finväder efter lugn natt. Nattläger vid Gåhdojåhko. Planerade detaljerna för min och Johans guidedag.
Dag 8
Lunchpaus i sadeln mellan Kierkau och Tjäpuris. Riktigt vacker vandring i bäckravinen ned (Raséloukta) och sen på stigar längst Pietsaure strand. Eftersom caféet i sommarvistet precis stängt och de farit hem med båten vadade vi vid utloppet. Bedömde att vattnet var så pass lugnt och klart samt att vädret var så fint att det inte var några problem trots att vattnet gick till midjan på oss kortisar. Alltid härligt att komma ”hem” till Saltoloukta.
PACKNING OCH UTRUSTNING
Första gången jag gick i Sarek var för ett par år sedan. Då hade jag inte fjällvandrat mycket alls innan och tyckte att ryggsäcken var ganska orimligt tung. Till saken hör väl att jag mest kört fjällöpning och lättviktig speedhiking innan. Då kom jag direkt från några veckors alpinklättring i Tarfala och hann inte skicka hem allt. Fick även bassning för att jag släpade med hela Sarek-boken, ett stort myggstift med mera. Låt oss säga att det hänt lite på packningsfronten sedan dess. Skillnaden i startvikt var nog nu mot då ca åtta kilo utan att jag kört någon gramhets alls.

Jag gick nu som då med min Haglöfs OXO Wmns 55L – mitt säkra kort! Ryggsäcken jag köpte för att backpacka med när jag var arton år håller än och är fortfarande den bekvämaste jag har. Att den väger lite mer än mina andra mer slimmade alternativ må vara hänt för jag vet att den aldrig skaver eller trilskas på andra sätt.

Sovsäck, tresäsong
Uppblåsbart liggunderlag + Schnossel-bag
Stor vattentät packpåse
Eget medkit
Tandborste och tandkräm
Tvål
Fet hudcreme
PLB nödsändare
Pannlampa
Kamera
Mobil
Litet block & penna
Linervante
Primalofttumvante
Lätt skalvante
Ullmössa
Merinobuff
Halsduk
Merino t-shirt
Softshellbyxor
2 st ulltrosor
Sportbh i merino
2 par linerstrumpor i tunn merino
Vandringsstrumpa i ull
Ullsockor att sova i
Underställströja och byxor att sova i
Ullfleecetröja
Lätt primaloftjacka
Lätt löparvindjacka
Skalställ jacka och byxor

Vikbar kåsa
Mjuk flaska 1L
Mattermos
Kniv
Spork
Kök och bränsle delade vi gemensamt i tältlaget.

Kisstrasan (‘pee-rag’) är nästan värd en egen rubrik. Med inspiration från sin praktik hos NOLS som har anammat detta från organisationen Leave No Trace har Heidi tipsat oss andra fjällkvinnor om att istället för att använda papper (som behöver brännas, grävas ned eller tas med) vid lilla toabesöket torka med en buff. Buffen får sedan lufttorka på ryggsäcken och UV-strålningen gör att även lukt och bakterier försvinner. Smidigt och miljövänligt!

Det jag saknade i min packning var:
– En nalgeneflaska eller annan hård flaska hade gjort tvättproceduren avsevärt smidigare.
– Extra batteri till kameran samt powerbank.
– Våtservetter och deo! Ja, det är onödig lyx men jag börjar tycka att det är värt att släpa på. Att känna sig fräsch tror jag är bra för den mentala statusen, som ju är en del av det totala välmåendet och väger in i hur mycket en orkar.
MAT
Jag hade matlag tillsammans med mina tältlagsvänner Alexandra och Heidi. Vi lagade tre middagar och tre frukostar var gemensamt och luncher och snacks fick en stå för själv. Jag tycker det var ett bra upplägg. Att laga åt någon annan gjorde att jag ansträngde mig lite mer för att torka råvaror och komponera goda middagar. Dessutom var det spännande med överraskningar! Det bästa av det jag hade med denna omgång måste jag ändå säga var de skivade, torkade chilifyllda oliverna. Superbra snacks!

Heidi övertygade oss andra i matlaget om förträffligheten med frybake, en lätt och stor stekpanna som det går att laga ALLT på.

 

REFLEKTIONER
Vi hade för vana att reflektera i stora gruppen varje eftermiddag/kväll när vi slagit camp. Den som hade planerat och guidat dagen fick börja med sina reflektioner över dagen och sin egen insats och sedan fick resten av gänget komma med konstruktiv feedback. Det mesta handlade om vägval och att noggrann förberedelse och planering lyste igenom och gav resultat för hur dagen blev. De som hade lagt extra tid på att ta reda på något om omgivningarna och kulturen utmärkte sig också.Vi hade ett par dagar med mycket stark vind och efter att vi vaknat med lilla absiden i ansiktet en natt och fått gå ut och gräva fram stenar i bäcken tog vi beslut om att hela gruppen bör sätta tälten närmare varandra för att kunna assistera varandra i nödläge vid hårt väder exempelvis.Annars var det samma gamla vanliga slutsatser – gör bra research, kom förberedd, orka göra rätt, ha koll på vart du har dina saker inklusive gruppens gemensamma säkerhetsutrustning och var ordentligt tränad för uppgiften. Förutom ett par överansträngda knän hos en deltagare så gick allt fint under veckan.

En reflektion för egen del är att jag var fruktansvärt dålig på att fota i regn och snö denna gång…

SAREK – FÖR VEM?
Sarek brukar kallas för Europas sista vildmark. Visst är det vildare än mycket annat men även i Sarek syns tydligt människans framfart. Bara sedan jag var där sist har stigarna blivit mycket tydligare och vi mötte nog fem gånger så många människor som sist.Visst behöver du kunna vada, navigera, tyda väder, ha konditionen och vara rätt utrustad men låt dig inte avskräckas – är du inte där kunskapsmässigt idag så kanske Sarek kan bli ett livsmål för dig att besöka? Alla kan lära sig tillräckligt med nog träning och repetition samt gott sällskap. Får du chansen att uppleva Sveriges enligt mig vackraste vyer och mäktigaste toppar så ta den!

Vill avsluta med att dela denna fina film som Natalie i klassen satt ihop från vår Sarekvandring:

Om skribenten

Amanda Mannervik

Innovationsvetare och coach som nu vidareutbildar sig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola i södra Lappland. Upptäcker gärna vackra platser i löparskorna, både på egen hand och tillsammans med andra. På Outside Sweden bloggar hon om en bransch i förändring, kärleken till naturen, uthållighetssport samt produktinnovation inom outdoor. Vill bjuda dig som läsare på inspiration, fördjupad kunskap och utmana till nya tankar. 

Liknande inlägg

En respons

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras