Skåne må vara platt. Men faktum är att här finns ett par av Sveriges bästa klätterområden. Kullaberg är lite av ett dolt Mekka för tradklättrare och Kjugekull ett Fontainebleau i miniformat. Outside Sweden startade bilen och drog ut på roadtrip.

Kullaberg är ett naturreservat som ligger ute på halvön i närheten av Helsingborg. Här florerar främst skåningar och danskar, dels för att vandra längs stigarna och dels för att klättra. Flera av de röda, gula och grå gnejsklipporna stupar rakt ner i havet och kikar man mot horisonten kan man ana grannlandet. Men att Kullaberg ligger i närheten av Danmark märks tydligt även på andra sätt. Ta en titt i föraren. En väldigt stor del av lederna är satta av danskar och de har därför fått danska namn. När vi är på plats hör vi dessutom röster från fler danskar än svenskar. Och nej, det är inte skånskan som spökar, den skillnaden hör vi.

I området finns i princip bara tradklättring, med undantag för någon aid-led. Det gäller därför att packa väskan med kilar och kammar. Har man gjort det kan man spendera väldigt många dagar i området och på de över 900 lederna. Det finns leder från gradering 3 och uppåt vilket innebär att de flesta kan hitta något i sin svårighetsgrad. För att göra det lättare i urvalet är vissa av lederna betygsatta med uppemot tre stjärnor som markerar hur fin leden faktiskt är. En god idé att börja med just de trestjärniga, för att beta av några av klassikerna i cirkeln 100% Kullen helt enkelt.

Pryltätt i Kullaberg.

Pryltätt i Kullaberg.

Generellt kan man säga att det finns bra parkeringsmöjligheter i området och klipporna är väldigt lättillgängliga. Använd dig av föraren Klättring på Kullaberg för att underlätta dagen. Att hitta klipporna från parkeringen (utan förare) är inte alltid det lättaste, speciellt när man inte ser klipporna förrän man står uppe på klippkanten. Vägbeskrivningarna i föraren är dessutom väldigt detaljerade.
Approacherna är korta men vissa av dem kräver en del uppmärksamhet, särskilt om man har på sig dunjacka. Många stigar kantas av taggbuskar som har en tendens att fastna i typ allt. Så här tidigt på säsongen kan klipporna på nordsidan av halvön vara riktigt kalla och vi rekommenderar därför att vänta med nordsidan tills dess att sommarvärmen har kommit. Vill du ändå klättra på nordsidan bör du kolla upp restriktionerna kring fågelskyddsområdet, under vissa perioder råder klätterförbud.

Svante Midander klättrar Finger Jam i Carstens ränna.

Svante Midander klättrar Finger Jam i Carstens ränna.

Den första sektorn för vår del blir Värdshuset Syd med den mest populära klippan i området: Carstens ränna. Här finns flera av klassikerna som är minst sagt värda att lägga tid på. Tack vare att klippan är så pass populär har nästan all lös klippa hunnit rensas bort till skillnad från övriga Kullaberg. Generellt är klipporna i Kullaberg väldigt sprickiga och därför lossnar en hel del (hjälm=JA). ”Carstens” är även tacksam att besöka de något kallare dagarna då formen och läget på klippan gör att solen når ner i den lilla grytan. Skulle det ha regnat på natten torkar det snabbt upp här. Graderingarna ligger mellan 3 och 7 och totalt har klippan 49 leder, med majoriteten i det lättare registret. Välj bland sprickor, hörn, överhäng, sva och vertikalt.

Vi rekommenderar:
Finger Jam: 6-, en 15 meter fin vertikal led med bra säkringsmöjligheter.
Kapillær: 5+, en 18 meters led med bra teknisk variation. Riktigt trevlig.
Svenskeruten: 5+, 20 meters hyfsat brant och rolig led.

Joakim Björk tar en förarkoll i K2.

Joakim Björk gör en förarkoll vid K2.

Under samma sektor ligger klippan K2 och bara namnet gör oss aningen nyfikna. Det är i slutet av dagen och fingrarna börjar bli trötta. Eftersom klippan erbjuder en hel del leder mellan 3 och 5 känns det som ett bra sätt att avsluta dagen. Klippan ligger i rätt läge och blir snabbt varm om solen skiner och bjuder på lite extra belöning i form av fin utsikt från toppen. Här finns leder på uppemot 50 meter.

Vi rekommenderar:
Originalruten: 3, ett trestjärnigt svaaktigt problem på hela 30 meter. En enkel rutt och det är ren njutning att avsluta dagen här.

På väg till sektor B-1 i Kjugekull.

På väg till sektor B-1 i Kjugekull.

Ett annat område som varmt rekommenderas (i finväder, vilket det inte var den här dagen) är Åkersberget. Det är kanske ett av de finare ställena på Kullaberg med röda klippor som stupar ner i havet.


Tycker du att tradklättring är för avancerat och kräver för mycket utrustning? Satsa då i stället på att ta en bouldering-tur till Kjugekull. Det klassas som Sveriges bästa boulderområde med nära 800 problem och ligger i närheten av Kristianstad. Här pratar vi också naturreservat men ett helt annat sådant. Här är det bokskogen som dominerar. Parkera på den angivna parkeringsplatsen i närheten av kaféet. Välj med fördel någon av cirklarna Tjugo i Kjuge (läs mer i föraren). Cirklarna är uppdelade på svårighetsgrad och sträcker sig runt hela området. Även om ni är ett bouldering-gäng med olika kunskapsnivå kan ni ändå gå cirklarna ihop då problemen ligger nära varandra. Här finns allt från härliga sprickor och hörn, mantlingar och dynos till halvläskiga svaproblem och tunga överhäng. Generellt är Kjuge relativt övergraderat så ta inte illa upp om du inte lyckas klättra så svårt som du brukar. Flera av blocken är dessutom ganska höga och det gäller att lita på fötterna då friktion är det man ofta får sätta sin tilltro till.  Skulle det mot förmodan hänga lite regn i luften går det alltid att hitta något block att klättra. Här finns främst spinkemålagranit och flera av blocken har vad som mest liknar ett lager glaskross över sig. Eller det är åtminstone så det känns i fingertopparna. Ibland är kristallerna dessutom synliga och det ser verkligen ut som glaskross. Ja, Kjuge är känt för att vara vasst.

Svante Midander klättrar Mr Mantle i Kjugekull.

Ett ställe där det finns mycket glaskross men där det samtidigt finns många härliga och varierande problem är B-1 och B-2 (kolla föraren). För att hitta dit håller du vänster redan på parkeringen och följer stigen till blocken. När du ser den kluvna stenen är du framme, vik ner till vänster och du hittar massor av trevliga problem. Här är till och med blocken väldigt bildsköna. Men om du inte vill slita upp fingrarna det första du gör kan du spara vissa av problemen till eftermiddagen.
Några av problemen, framför allt de lättare är dock skitiga och oborstade.

Vi rekommenderar:
Trollstigen: L (upp till 5), vertikal spricka som passar perfekt som uppvärmning.
Den vassa eggen: L (upp till 5), kaminklättring.
GT-sprickan: L (upp till 5), skön sprickklättring som inte gör ont i händerna.
Mr Mantle: 6A+, om du älskar mantling får du inte missa denna.
Monolith: 7A+, en Kjugeklassiker i form av en spricka. En svårare variant av GT sprickan. Problemet sattes i mitten av 90-talet.
Mandomsprovet: 6A, ytterligare en klassiker i Kjuge som har funnits med i princip sedan klättringen började i området.
Don Quijote: 8A, Skånes första 8A(!) och Kjugekulls enda med den graderingen.

I Kjugekull kan du klättra i princip året runt, beroende på hur vintern ter sig. Men det är som finast i maj när bokskogen precis har slagit ut och bladverken lyser i en ljusgrön nyans.

Vad gäller boendefrågan i både Kullaberg och Kjugekull är reglerna likadana. Det är naturreservat med tillhörande tältförbud. Så om du ska stanna några dagar föreslår vi en camping eller ett hotell i närheten.