Annons:

Mörkret blir bländande ljust och likt en magisk garderob i sagornas värld, spottas jag ut ur den kalla, mörka tunneln med ett ryck. Ett bombastiskt landskap där bergen förbinder jorden med himlen öppnar sig framför mitt cykelstyre. Fjordarnas långa, blöta armar kittlar mina cykelpedaler och alla mina sinnen är vidöppna.

Av: Ulrika Larsson

Jag vrider nacken åt höger och vänster, upp och ner. Vet knappt var jag ska hålla kvar blicken. Det är så bedövande vackert åt alla håll och kanter. Nordnorges skrud i början av juni hänför med sitt kristallklara vatten och sina vita, snöpudrade bergstoppar. Snart kommer det ännu en mörk tunnel och jag undrar tyst för mig själv om även nästa fjord kan vara lika vacker som den jag just cyklar längs med. Och banne mig, det är just vad den är!

Fiskeflottan utanför Husöy pausar under snöklädda toppar.

Senja – Lofotens gåtfulle granne

Jag befinner mig på Senja. Lyssna på ordet. Senja. Säg det långsamt. Säg det högt. S-E-N-J-A. Visst låter det som en plats långt härifrån oavsett var på klotet du befinner dig? Mytomspunnen. Oupptäckt. Magisk. Man skulle kunna säga att det är precis så det är. Under tiden då Senjas sydligare granne Lofoten, fått allt ljus på sig under många år, utvecklats och marknadsförts hårt för både inhemska och internationella besökare, har Senja legat tyst med all sin prakt och orörda natur utanför Tromsö och inte gjort speciellt mycket väsen av sig.

Nattvandring i helljus utanför Mefjordvaer.

Senja är en ö som till största delen består av granit och som under de senaste två miljoner åren gått igenom inte mindre än 40 istider, vilket givetvis lämnat sina spår i det bastanta landskapet. Vi hittar stalaktiter längs stränderna och sanddynerna vid Ersfjorden bär vittnesbörd om den senaste istiden. Jag känner en enorm vördnad inför detta berg- och fjordlandskap där jag sitter på min cykelsadel, rullandes fram längs granitväggar som sträcker sig mot himlen, nära på 1000 meter direkt från havsytan. Det sägs att Senja är ett Norge i miniatyr. Dvs här hittar du de flesta naturtyper som finns i resten av landet, koncentrerat på en yta lite större än Öland.

Midnattssolen färgar fjordarna i guld.

Tromsö – Arktisk metropol i miniatyr
Jag kom hit via Tromsö, Nordnorges kulturella centrum som är beläget drygt 30 mil norr om polcirkeln på den 69:e breddgraden. Staden grundades 1794 och kan idag bland annat stoltsera med världens nordligaste universitet, golfbana, symfoniorkester och havsakvarium. De vackra trähusen runt om i staden är en fröjd för ögat och skapar en gemytlig, koselig, stämning. Om det bara inte hade varit för alla vägarbeten i staden vid tillfället då jag var där. Säkert bra för invånarna men betydligt sämre för hugade fotografer och ivriga journalister. Det var buller, bång och byggdamm men samtidigt fick jag gång på gång en känsla av att det fanns en spirande entusiasm hos invånarna. Vänliga ansikten och hjälpande leenden mötte mig vart jag än gick i stan. Kanske är det polarvindarna som för friska idéer och positivism med sig när den sveper ner över Tromsö?

Vacker belöning efter svettig uppförscykling vid Bergsbotn.

Gammalt möter nytt överallt i staden och nere vid hamnen ligger Polarmuseum som berättar om det hårda livet för de arktiska viltjägarna i det förflutna. Vi möts av uppstoppade isbjörnar och släta sälar som blandas med överväldigande historier från arktiska polarexpeditioner. Hårt, kallt, kärvt och ensamt var viltjägarnas liv på den tiden och inte ens alla pengar i världen skulle få mig att vilja prova på deras hårda vardag.

Tromsö från sin vackraste sida.

Från Tromsö kan du lätt blanda kulturupplevelser med naturäventyr i alla dess former. Norrskensturism har blivit enormt stort i Tromsö då chansen att se norrsken mellan september och april är lika stor som att norrmännen för evigt kommer att fira 17:e maj. Lyngenalperna ligger bara drygt en timmes bilfärd bort om du är ute efter magiska toppturs-skidupplevelser. Vårskidåkning är mer regel än undantag här. Styr du kosan västerut istället kan du ha turen att få uppleva närkontakt med valar från kajakens sittbrunn under vintertid. Dock gäller det att ha koll på var valarna befinner sig. De följer nämligen fiskstimmen och dit småfisken simmar, dit tar sig även de större valarna. Men nu är det ju sommar och det är cykling som står på agendan.

Paradiskänslor ”en masse” utanför Hamn i Senja.

Efter att fått excellent hjälp och service av killarna på Tromsö Outdoor med våra hyrcyklar, bär det iväg ut på den närliggande ön Kvalöya. Då vintern inte riktigt lämnat över stafettpinnen till våren ännu, är det magiskt att se uppspelta skidåkare klättra uppför bergssidorna med stighudar under skidorna och lämna färska spår efter sig i den ograverade snön. Tanken slår mig att kanske skulle jag ändå kunnat ha med mig ett par skidor och teleskopstavar i cykelväskorna. Får bli nästa gång.

Turism den nya fiskenäringen
På kringelkrokvägar kommer vi så småningom ut till Sommaröy, en liten ö utanför Kvalöyas västra kustlinje. Här var fiskenäringen en gång den stora inkomstkällan och sysselsättningen för befolkningen men i takt med att fisket minskat har turismen ökat. Detta verkar passa människorna här ute alldeles utmärkt. De ungefär 300 invånarna besitter en arktisk drivkraft och ser till att ön håller sig levande genom att hålla igång postkontor, affär, en liten handfull aktivitetsföretag och ett hotell med välbesökt restaurang. En fiskfabrik finns också kvar i den lilla byn. Vår lokala guide berättar att det generellt gärna klagas på både det ena och det andra men till sist är det ändå kärleken till omgivningarna som är starkast och den slutgiltiga orsaken till att människorna inte flyttar härifrån.

På spaning i fjorden efter havsörn.

Följande morgon tar vi båten från Brensholmen på Kvalöya till Botnhamn på Senja. Men detta först efter att midnattssolen hängt över mig och hindrat mig från att sova ordentligt natten innan. Den skär igenom den mörkaste av mörkläggningsgardiner och letar sig envist in innanför ögonlocken. Jag är förlorad och det ska komma visa sig att jag och midnattssolen kommer utveckla ett klassiskt älska/hata-förhållande under de närmsta dagarna. Den blev lite av en förbannelse och en välsignelse på samma gång. Kroppen älskade att vara ute och traska i bergen vid midnatt i fullt dagsljus men efter hand märker jag att ögonen känns torra och trötta. Som att de inte fått vila ordentligt på två veckor. Hjärnan vill vara vaken 24/7 men det rationella jaget säger att jag brukar ju sova på natten, inte vara ute och springa över stock och sten. På Husöy och i Gryllefjord på Senja har de i alla fall vettet att hålla siesta mitt på dagen och låta kroppen återhämta sig lite. Detta pga av ett spanskt skepp som förliste utanför fjorden för hundratals år sedan. Spanjorerna drev i land tillsammans med den uråldriga siestatraditionen som än idag lever kvar här ute.

Midnattssolen matar oss med vackra vyer 24/7.

Cykling och avstickare
Under de kommande dagarna cyklar vi genom ett omtumlande landskap som bara blir vackrare och vackrare runt varje krök. Vid vägs ände, och tro mig, det finns mer än en, möts vi alltid av vänliga människor och ett ofta sparsmakat, men gemytligt, boende.

Om du kommit till Senja för att cykla fort, långt och länge tycker jag att du hamnat fel. Att ha tid att hoppa av cykeln och utforska de otaliga vandringslederna som finns på ön, är halva grejen med att besöka Senja. Speciellt när midnattssolen färgar hedar, hav och berg i en färgpalett jag sällan skådat. Det är så vackert att det gör ont i bröstet och plötsligt får jag känslan av att det är just det här midnattssolen egentligen är till för. För oss människor att ha möjlighet att få uppleva allt det naturligt vackra under dygnets alla timmar, i alla dess nyanser. Äsch, sova kan jag göra sen tänker jag, snörar på mig kängorna och inser att klockan redan passerat midnatt. Lite nattvandring kan väl aldrig vara fel?

Resetips

På rull genom storslaget Nordnorskt landskap.

Cykling för alla?

Om du kommer från Holland och är van vid platta cykelförhållanden, ja då kommer du förmodligen behöva ta i lite extra. Du cyklar genom ett böljande landskap med en del brantare backar. Dock är de anlagda i serpentinform, så behåll lugnet och låt det ta den tid det tar. Det är bara att trampa på.

Har du tänkt ta med dig hela familjen på cykelsemester till Senja och ungarna ska cykla själva, skulle jag nog tänka om. Det finns oftast inte mycket till vägren och ibland saknas det även ljus inne tunnlarna, vilket kan vara nog så läskigt även för en vuxen.

Ju starkare cykelben du har vid ankomst, desto mer kan du njuta av och ta in det storslagna landskapet du har runtomkring dig och oja dig mindre för mjölksyran i benen.

För sköna vandringsleder på Senja, kolla in sajten Senjavandrer som har många förslag på både kortare och längre vandringsturer.

Missa inte:

  • Midnatssolkonserten i Ishavskatedralen i Tromsö var bland det vackraste jag hört i hela mitt liv. Jag har fortfarande gåshud på armarna.
  • Det vore lagvidrigt att inte stanna till vid Ersfjordens vackra strand och ta in allt det storslagna som omsluter dig där och då.
  • Våfflorna i Gryllefjord går inte av för hackor. Men för guds skull, våga inte fråga efter bestick. Vanligt folk äter med händerna. Det är bara blåblodiga drottningar som skulle få för sig att använda kniv och gaffel.
  • Nästa gång ska jag definitivt även ta en kajaktur med utgångspunkt från Hamn i Senja. En fantastisk övärld väntar på dig med ett rikt fågelliv och otaliga öar att kryssa mellan.

Här bodde vi:

Quality Hotel Saga, Tromsö

Sommarøy hotel, Sommarøy

Mefjord Brygge, Mefjordvær

Finnsnes Hotel, Finnsnes

För fler boendealternativ, kika in på Visit Norway’s hemsida.

Liknande inlägg