Annons:

Intensiva dagar är över. En intensiv vecka har passerat. Jag vet inte om jag ännu fått tillräckligt med perspektiv på det vi gjort. Vaknar fortfarande och tänker på om väskan är packad, om jag känner mig mest sugen på cornflakes eller vitt bröd med marmelad. Vickar på foten för att känna om den är kapabel till att spendera halva dagen i en svettig sko på tekniska stigar. Men det var förra veckans funderingar och frågeställningar. Nu är jag här. Fyra dagar efter avslutad tävling och det är precis lika mycket sammanfattning som om en månad eller om ett år. Kanske inte samma känsla och uppfattning, men det är vad jag gillar med att reflektera och fundera. Det är föränderligt och det är bara att flyta med.

Jag brukar alltid påminna mig själv om att jag själv ska vara stolt över mina egna bedrifter, det ska inte värderas utifrån andras tycke eller kommentarer. Jag ska kunna vara nöjd med det jag gör även om ingen skulle veta att jag gjort det. Men denna vecka har ni som läst, hört av er, kommenterat och reagerat varit en drivkraft. Ni har varit en del av inspirationen till att jag velat utmana min kropp. Till att få bevisa att våra kroppar är en sådan mäktig maskin och den bör användas.

Så här i efterhand önskar jag att idén om göra det här tillsammans hade kommit tidigare. Jag hade tänkt utmana min lillebror och pappa till att tillsammans spring dess sjudagar med oss, men sträckan i kilometer och inte mil och hemma på deras elljusspår. För utmaningar ska inte mätas mot varandra utan jag vill se det som en inspiration för att själv hitta sin nivå, för att finna det som utvecklar och utmanar just dig.

Det är få gånger jag varit så lugn när jag känt den täppthet i näsan som jag gör nu. Kanske är det för att jag vet att min kropp behöver vila, den behöver inte min energiska och naiva personlighet nu. Den behöver återhämta sig och sortera. Det är den mest spännande faktorn med att använda sin kropp, dialogen mellan vilja och behov. Det är först när jag börjat träna så mycket som jag gör nu som jag verkligen värdesätter detta, men jag tror att den är viktig att hålla även i en vardag med jobb, aktiviteter och sociala sammanhang. Hur gärna man än önskar att man kunde styra och bestämma är det kroppen och inte tanken som kommer vara framgången till balans och harmoni. Därför måste tanken stötta kroppen. Just nu gör jag det genom att baka bullar, sova mitt på dagen och gå på second hand.

En sammanfattning av veckan kvarstår fortfarande, om hur man en dag sprang en ultra utan att ens fundera, hur man sov färre timmar än vanligt och hur jag ätit mer kakor förra veckan än under det senaste året och ändå gick ner 3kilo i vikt. Men den sammanfattningen och reflektionerna verkar behöva mer tid, kanske en månad, kanske ett år. Och hur uppfattningen än förändras med tiden är jag otroligt tacksam för peppande ord, era fantastiska bemötanden och uttryck av att ni också ska utmana.

Må, lev och våga utmana. Fanny

Om skribenten

Skimogirls

Skimogirls är; Emelie Forsberg, Fanny Borgström, Erika Borgström och Ida Nilsson. Fyra tjejer som plockar höjdmeter i bergen, under vintertid med hudar under skidorna. Här kan ni följa deras resa fram till VM i ski-mountaineering i Italien, februari 2017. Det blir ett urplock från träningsläger, vardagsliv och tävlingar. Trevlig läsning!

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras