Jag kan knappt tro att det är sant när vi passerar mållinjen efter dagens etapp. Vi har avverkat 68% av banan. Även om det känns helt absurt hur mycket vi har kvar (67km och 5000+) så börjar man se ljuset i tunneln, eller som Fanny brukar vända sig om och säga när vi nästan är uppe ur branta skogsbeklädda berg ”Jag ser blå himmel!”
DAG 5, 41km, 2720+ (3000m-) 6.45h
Idag var en fantastisk dag från start till mål. Morgonen började i Andorra. Med solen som sken mellan träden när vi jobbade oss upp den första backen, 1200m+. Det var ofattbart vackert. Vi passerade sjöar med klarblått vatten, hästar som betade fritt i böljande grönt, stigar så vackra att man fick gnugga svetten ur ögonen för att förstå. Och hela tiden kunde jag andas. Som om de tidigare dagarnas trötthet släppt lite (LITE) på sitt envisa grepp om min kropp. Jag ska inte påstå att jag är i närheten av Fanny varken upp eller ner men idag kunde jag åtminstone leva. Att det skulle ta mig 18mil innan detta infann sig var ju själva fan. Men bättre sent än aldrig och nu hoppas jag innerligt att detta håller de två sista dagarna.
TVÅ DAGAR! detta är ett äventyr som jag redan nu längtar att få se tillbaka på. Jag har inte än gått i mål men jag kan se det framför mig, hur jag på lördag kliver över mållinjen för sista gången och hur klyschigt det än låter kommer jag vara en ny människa.
/Erika
Lämna en kommentar