Pierre Falk, fjällchefen som gillar sin våffla med rårörda lingon och kolasås

Under våren 2014 gjorde jag och Dennis Svärd en rekognoseringstur på skidor och stighudar utefter banan som skulle bli trailloppet Sweden Sky Race 24. Vi träffade då Pierre Falk som serverade dom mest utsökta våfflorna uppe på Sveriges högst belägna Fjällstation, Låktatjåkko. En stuga som ligger som ett litet smycke uppe på fjället mellan Björkliden och Riksgränsen.

Vår tur kantades av skiftande väderlek, orörda sluttningar, mäktiga glaciärer och snö i massor. Sist jag gjorde turer i det här området var under de tre åren jag jobbade som marknadschef på Björklidens fjällanläggningar i mitten på 90-talet.

Dennis och jag när vi prickat in våra våffelfavoriter sommaren 2014

Jag berättade målande för Dennis om Låktatjåkka fjällstation och speciellt ett minne från en nyårsafton då jag med tio vänner gick upp mitt i natten med stighudar och pannlampor till toppen av Låkta. Vi skålade i champagne som frös till is och mest påminde om daiquri. Medan skumpan frös till is, kunde vi se fyrverkerier som pulserade ikapp med norrskenet bort mot Narvik och Harsta.

Till Låkta, som det kallas i folkmun är ett populärt utflyktsmål, inte minst för den kända våfflan som brukar serveras med hjortron och sylt.

Värmen och våffeloset slog emot oss när vi kalla och genomblåsta kom in i stugan den där vårdagen 2014. Värmen blev än mer påtaglig när vi träffade föreståndaren Pierre, en energisk positiv Norrlänning, som tyckte att vi behövde något extra. Vi fick agera testpatrull för några smått galna våffelexperiment som västerbottenost/hjortron, lakrits/hallonsås och rårörda lingon/kolasås. Några versioner blev senare färdkost för de tävlande i Sweden Sky Race 24 när de sprang förbi fjällstationen.

Turen resulterade i en trailer:

Nu är jag här uppe igen och smakar på den norrländska vårvintern med allt vad det innebär. Det blir inget Låkta den här gången, istället toppturer till Vassitjåkko som varvas med långa cruisande åk i Björkliden, (som kan stoltsera med att ha Sveriges tredje högsta fallhöjd) och till Riksgränsen med legendariska åk som t ex Nordals och Uffes vägg.

Lappländskt aprilpuder

Via Facebook har jag sett att Pierre har börjat ett nytt jobb som fjällchef på Lapland resorts med ansvar för personal på 58 personer på fjället, allt från liftvärdar, pistörer, pistmaskinsförare till mekaniker och verkstad i både Björkliden och Riksgränsen. Jag vill veta mer och stämmer möte med honom och över en kopp kaffe berättar han hur han 50 årig Hudiksvallsbo tordes bryta upp och testa något helt nytt här uppe i norr

-Valet var faktiskt inte så svårt, mina barn var stora, jag hade haft en friluftsbutik i Hudiksvall i 7 år, men konstaterade att jag aldrig kom ut i den miljön där mina produkter hörde hemma i. På måfå gick jag in på Arbetsförmedlings hemsida och såg en annons; Åk skidor i Riksgränsen. Det lät lockade och som nattvaktmästare kunde jag åka skidor på dagarna och jobba på nätter. Det ena ledde till det andra och efter tre veckor så blev jag tillfrågad att ta jobbet som ”teamledare” till Låktatjåkka.

De mäktiga topptursfjällen Vassitjåkko o Voujtasrita samt episka Riksgränsen

Vad är speciellt med det här området?

-Vi sticker ut, här uppe finns naturen utanför knuten. Miljön är alpin med 2000 meter höga toppar.  I själva liftsystemet är det bara natursnö, vi har såklart inga snökanoner, vi frossar i snö medan många andra skidorter har snöbrist. Nu har vi förlängt mätstickan med 2 m och den visar det smått fantastiska snödjupet 4 m. Just nu är det som sagt full vinter och kallsnö. Vi kommer kunna åka vårskidåkning länge och det ser väldigt lovande ut med midnattsolsskidåkningen som bör finnas med på alla skidåkares bucketlist!

Vilka utmaningar ser du för Lapland resorts och för dig

-Nu när det börjar bli vår och grönt i södra Sverige är det få som förstår att här uppe har vi den bästa perioden för skidåkning.

Det är endast tre mil mellan Björkliden och Riksgränsen men anläggningarna skiljer sig väldigt mycket åt. Familjer och barn är den viktigaste målgruppen i Björkliden medan i Riksgränsen handlar det mesta om offpist, möjligheterna är oändliga för både ”snäll” och mer avancerad åkning. Att få ihop det här breda smörgåsbordet och utnyttja anläggningars resurser och den breda erfarenheten personalen har på bästa sätt ser jag som en utmaning.

-Jag tror min styrka är engagemang och att de verkligen händer något som visar resultat. Inget är omöjligt, det finns bara olika sätt att lösa problemen.

Svårslagen utsikt mot Lapporten från Hotell Fjället, Björkliden

Mycket längre kommer jag inte i min intervju, Pierres mobil ringer, tydligen har ett expansionsrör gått sönder på bandvagnen som ska ta turister från Björkliden upp till Låkta. Jag hör att Pierre redan har börjat spåna på en lösning och jag om någon vet hur bra dom där våfflorna med rårörda lingon och kolasås smakar och vill verkligen att fler ska få testa på, klart det måste prioriteras och Pierre får rusa vidare.