Det handlar visserligen inte om att rida hela vägen från söder till norr, men det är ändå 200 mil i hästsadeln. I slutet av april drog Suzanna Holmqvist igång med sitt äventyr: Suzannas Sverigeritt 2016.

På en liten slingrig liten asfalterad väg i södra Småland kommer Suzanna ridande på fjordingen Krumelur i kvällssolen. I famnen har hon Jasmine, en blandning av chihuahua och papillon och längs sidorna på sadeln hänger packningen. Ekipaget stannar till och en äldre herre som bor i området reagerar på hästen. ”Den där hästen känner jag inte igen.” Suzanna svarar: ”Nej, jag är inte härifrån”. Den äldre herren kontrar med: ”Var är du på väg”. Suzanna svarar igen: ”Till Jokkmokk”. Herren: ”Jaha”. Slut på diskussionen.

Är det många som stannar till och pratar?
Ja, det är en del som undrar vad jag gör.

Varför gör du det här?
Jag gillar att ha kul med hästar, så varför inte?

Har du gjort något liknande innan?
Nej, jag har som längst varit ute i ett dygn och tältat en natt med häst tidigare.

Hur ser sträckan ut?
Jag startade i Hörby och ska sluta i Jokkmokk. Jag tar det lite som det kommer. Visst, jag har gjort en grovplanering som till exempel på vilken sida om Vättern jag ska rida. Jag frågar lokalbefolkningen ganska mycket. De kan småvägarna.

Eftersom du håller dig till småvägarna, hur lång blir sträckan?
Jag tippar på ungefär 200 mil. Jag rider ungefär två till fyra mil om dagen och jag räknar med att vara ute i fyra månader.

200 mil, får du inte ont i rumpan?
Nej, eller inte än i alla fall.

Hur bor du?
Jag har fått erbjudanden om att bo hemma hos folk men jag har tält med mig. Hittills har jag bara bott i tält en natt.

Du har inte så mycket packning med dig, vad har du?
Nej, det är inte så mycket. Jag har tält, kläder, sovsäck, hästgrejer, första hjälpen-kit, hundmat, mat till mig för några dagar och lite vatten. Krumelur äter efter vägen och dricker i bäckarna. Sedan har han fått en del hö där vi har bott.

Den första veckan, hur har det gått?
Vi tar oss framåt. Det har varit en del strul med packningen. Den hasar på något sätt och hans skor slits väldigt fort, så jag försöker undvika asfalt i största möjliga mån. Han har nästan slitit ut ett par bara under den första veckan.

I samband med projektet samlar hon in pengar till ett välgörenhetsprojekt som har med djur att göra. Exakt vilket projekt är ännu inte bestämt.

Ni kan följa hela hennes resa på facebook