Annons:

Varför återvänder jag gång på gång till ett land som ligger på andra sidan jordklotet, ett land som består av två öar och ett av de mest isolerade länder på vår planet?  

Jag har fyra gånger haft glädjen att besöka Nya Zeeland och kan bara konstatera att bättre land finns inte för outdoorlovers som mig själv. Jag brukar säga att på bara ett fåtal timmar kan du uppleva norska fjordar, svensk skärgård, schweiziska alper, malaysiska regnskogar, isländska vulkaner och öde sandstränder. Detta i kombination med ett väldigt tryggt, lättrest och prisvärt land samt att världens trevligaste folk verkligen gör sitt bästa för att du ska trivas, till råga på allt, de pratar ett språk jag behärskar bra, gör Nya Zeeland till ett reseparadis.

I år har sonen Marcus fått jobb på Waimarino Adventure park på Nordön, bara det värt ett besök, så årets resa är extra spännade.

NZL är verkligen upp och nervända världen, jag kommer ihåg när jag som liten tänkte på att jorden var rund och man skulle gräva sig rakt igenom jorden och ploppa upp på andra sidan och möta ett gäng kineser, det var innan jag förstod var Nya Zeeland låg. Så istället för vinter och den mörka, hårda, blöta och slaskiga perioden väljer jag istället spola fram bandet, hoppa över den perioden och istället göra en bättre förlängd edition av vår svenska korta sommar.

Trots att naturen får mitt hjärta att slå fortare, är det ändå de oväntade mötet med dessa kiwis som gör detta land till mitt favoritresmål. Och jag är inte ensam, tror inte det finns någon som besökt landet som inte är positiv överraskad av värdskapet som dessa öbor bjuder på. Innan resan gick jag med i Facebookgruppen, svenskar i Nya Zeeland, enväldigt aktiv grupp med ca 4000 medlemmar. Det vimlar av exempel på reseskildringar där tex liftande svenskar bjuds in för middagar och övernattningar. Hur många liftare ser du i Sverige, bara det…

Ett minne som jag aldrig kommer att glömma var för ca 7 år sedan. Jag och mina två resekompisar de drygt hälften så gamla och elit inom svensk och internationell multisport, Mattias Nyström, Silwa/Haglöfs samt Simon Niemi, Team Peak Performance, vi hade just gjort genomfört en lokal multisporttävling på nordön, vid Coromandel. En tävling där tävlingsledaren erbjöd Mattias och Simon att få låna hans exklusiva kajaker.

Jag skulle efter tävlingen ta mig till nordväst till Auckland och flyga hem till Sverige, Mattias och Simon skulle rakt söderut igen. Simon för att genomföra den klassiska och legendariska multisporttävlingen Coast to Coast på sydön.

Bussar, tåg och allmänna kommunikationsmedel, var ganska begränsade i det här landet så jag var lite osäker på hur jag skulle gå till väga. Det blev en handskriven lapp vid nummerlappsutdelningen där jag skrev; Lost swede needs a ride to Auckland, can you spare a seat? Please write down your number and I will contact you.

Inte trodde jag mycket på det där, men värt att prova, och efter ett par timmar var lappen fullkladdad av smilisar och telefonnummer från tävlande som ville erbjuda mig skjuts till Auckland, bara att välja och vraka.

Jag ringde upp Josh Ipey som svarade och undrade om jag ville komma över redan i kväll, dom skulle ha middag efter tävlingen, sagt och gjort. Det bjöds på en hejdundrande fest som påminde mig om fornstora dagar som under banketterna efter Kebnekaise classic när vi flög in afterskiband från Riksgränsen och både personal och tävlande dansade på borden tills gryning.

Josh och grabbarna hade ingen brådska till Auckland på söndagen, inte jag heller så dom föreslog en liten kort fisketur. För mig är en fisketur, gräva efter mask och meta eller kastspö, några spinnare och bottennapp. En liten roddbåt, kanske en trött snurra, inte för de här grabbarna direkt. In i frysen för fiskrens och fram med våtdräkter, harpuner och diverse kraftiga fiskespön och på släp efter bilen en vass sportfiskebåt.

Väl ute på havet, laddades hummertinor, Martin ålande sig in i våtdräkten, greppade harpunen och nätet. Ett par timmar senare var båten full av hummer, pilgrimsmusslor och olika färggranna fiskar, som varken såg ut eller smakade som abborre eller gädda.

Väl hemma lärde mig ”kollektivet” hur jag öppnar och rensar pilgrimsmusslor, jag ni vet dom där skaldjuren där skalet ser ut som Shells logga.

Den söndagsbrunchen med fisk- och skaldjursgryta är nog bland det bästa jag ätit. Jag frågade Josh varför bjöd ni med mig på det är. Han skakade på huvudet, såg frågande ut, -Vad menar du, no big deal, en helt vanlig dag och och vi hade ju en plats över i bilen, varför skulle vi inte…Och jag tänker för mig själv, så där vill jag också bli, hur svårt kan det vara? Idag reser jag till detta favoritland igen och vem vet vilka färdigheter jag får med mig hem?

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras