Framme i Nikkaluokta efter två veckor och 1 500 km på cykel med all packning i vagnen. Min team-mate Vilma mötte upp och är med under toppförsöket av Kebnekaise. Skönt att vara två som går in i området. Dock kommer det kännas konstigt att inte cykla imorgon. Men Tenzing och Sherpa måste vila och själv ser jag fram emot nästa del i äventyret och alla härliga intryck.
Kroppen mår bra
14 dagar på cykeln och kroppen mår bra. Klart jag är lite sliten och lite trött men har inga skavanker eller ont. Kändes riktigt bra med vilodag igår och cyklingen idag gick i lugnt tempo och fram kom jag. Mentalt är jag mer i nuet och känslorna är mer närvarande i allt jag gör. Blir lätt rörd och saknar mina barn och familj förstås. Och alla er härliga som hejar på mig givetvis. Ni är fantastiska!
Tenzing och Sherpa stannar här
Mina två härliga expeditionskamrater, Tenzing och Sherpa, får nu rast och vila när det är dags att vandra in till Kebnekaises fot och genomföra toppförsök 23/5. De får stå varmt och ha det gott tills jag kommer tillbaka och vi ska bege oss tillbaka till Kiruna ihop.
Nästa fas – Vandra in till bergets fot
Imorgon när ni alla sover så kommer vi att påbörja vår vandring in till Kebnekaise för ett toppförsök. Eftersom det är vårflod så vandrar vi in på natten när det är bäst förutsättningar att kunna ta sig framåt utan att snön ger vika. Planen är att bege oss in via sommarleden och göra ett försök där först. Om det inte fiungerar så är B-planen att gå mer norrut och komma in via leden mot Tarrfala.
Säkerhet framför allt
Planeringen har varit fokuserad på just säkerheten. Det är inte bara att packa väskan och bege sig iväg. Viktiga saker som att ha mobiltäckning som fungerar, satellitspårare med nödsändning till 112, kunniga rådgivare under planeringsfasen och prata med de som bor här för att löpande under cykelfärden få koll på snöläge och förutsättningar.
Min team-mate Vilma har flugit upp och anslutit här i Nikkaluokta för att vara med under nästa fas. Det jag gjorde på två veckor gjorde hon på mindre än en dag. Flyg är inte dumt.. Hon är med dels för att fotografera men framförallt för säkerheten så att vi är två som går in i området. Känns bra att ha Vilma med på expeditionen. Vi har tränat ihop och även genomfört en alpinismkurs ihop i vintras. Kommer bli kul!
Finbesök av Anette som kom förbi på en kopp kaffe och en pratstund ikväll. Alltid lika kul och bra energi inför imorgon. Nu ska jag sova lite och sen bär det av i arla morgonstunden.
Lämna en kommentar