När fördomarna får sig en knäpp på näsan.

Jordanien. Vad vet du om Jordanien? Egentligen? På riktigt? När läste du något om Jordanien i tidningen eller på nätet senast? Har du koll på att Jordanien är en helt fantastisk äventyrsdestination och som kommer att överraska dig om du åker dit? Jag lovar!

Wadi Mujib’s hemligheter är djupt begravda i dess inre.

Sand, sand, sand, sand och återigen sand. Sand så långt ögat kan nå och så långt näsan kan lukta. Öronen bli igengrusade av alla dessa små intrikata, millimeterstora sandkorn och solen bränner på öronsnibbarna. Vi somnar in i Wadi Rum’s ökenlandskap med sand i sovsäckarna och ökenvinden piskande mot tältduken. Det är en av de bästa vaggvisorna jag vet. På morgonen är det knäpptyst. Vinden är ett minne blott, solen går snart upp och Lukasz’s kamera är redo för ännu en fotosession i ökenhavet med mig som modell. Hrm…hur gick det till egentligen?

Inte lätt att vara både modell och producent på en och samma gång kan jag be att få tala om.

Vi reste runt i Jordanien i knappt en vecka och my oh my vilken skön tid vi fick tillsammans. Inte bara med varandra men med jordanierna, med naturen, med maten, med det förflutna och till viss del även med en liten glimt av framtiden. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli så överväldigad av ett ökenland som “väl inte har något annat att erbjuda än just… öken”?!?!? Och hur kul är det efter en dag eller två?

Knölig karamelkaravan i Petra.

Men jösses vad jag fick ge mig. Kasta alla fördomar överbord. Öppna mina ögon. Lära mig en läxa.  Jordanien bjuder på allt och lite till. Efter 2011 då den upptrappade konflikten med IS i området började har Jordanien fått lida när det gäller antalet besökare som kommer till landet. Turismen är en stor inkomstkälla för landets invånare och de senaste 5-6 åren har varit tuffa för ett land där alla besökare får ett hjärtligt välkomnande, oavsett vilket land man kommer ifrån eller hur mycket eller lite pengar man spenderar. De flesta besökare som reser till Jordanien, åker på någon form av gruppresa. Lukasz och jag hyrde bil och körde upp och ner i landet utan några som helst problem eller incidenter. Vi såg Döda Havet från alla håll och kanter, besökte Petra 3 gånger i alla möjliga dag- och kvälls/nattljus, roade oss kungligt i Wadi Mujibs vattendränkta canyon och spenderade två dagar i Wadi Rum’s magiska öken. Jordanien kändes som ett tryggt land att resa runt i och det är endast ett par kilometer från den Syriska gränsen i norr som UD avråder ifrån att man besöker. Resten av landet är det inga som helst problem med att besöka.

Strängen av hästman och gitarren av får. Man tager vad man haver och det blir fin musik ändå.

Vi blev hembjudna på både testund och middag hos Lukasz bedouinvänner utanför Petra och fick en ny vän i vår ökenguide Suleiman från Wadi Rum. Vi (jag) åt falafel tills det sprutade ur öronen på mig och jag fick en ny kärlek till Jordanien jag inte hade förväntat mig. Och till alla er som inte någonsin haft Jordanien på er äventyrskarta eller er bucket list så säger jag bara en sak: -Åk dit! Ni kommer inte att ångra er. Jag lovar!

Klostret längst in i Petra var absolut värt de 900 trappstegen som ledde upp dit.

Skulle ni ändå inte vara övertygade ännu, kolla in filmen via länken här nedan från Visit Jordan och kom inte och säg efteråt att Jordanien, det är väl bara ett torrt, tråkigt ökenland eller?!?!?!?    😉