Annons:

Näst på tur i miniserien ”Möt en fjälledare” är Cecilia Thunborg, som jag träffade i receptionen på Abisko Turiststation. Cecilia tröttnade på att friluftslivet bara skulle vara ett sällsynt avbrott från vardagen som informationschef på ett kommunalt bostadsbolag i Göteborg. Efter en fjälltur gjorde bestämde hon sig för att göra verklighet av drömmen.

Direkt efter utbildningen till fjälledare bosatte sig Cecilia i byn Abisko, där hon nu jobbar som fjällguide åt STF Abisko Turiststation i Abisko Nationalpark. Hon är en av dem som helt bytt livsstil och karriär och när jag träffar henne verkar hon inte ångra sig en sekund. Nu under vintersäsongen är det framförallt norrskensturer på Aurora Sky Station som gäller. Turiststationen får många utländska gäster som förundras över klimatet och norrskenet. Cecilia och hennes guidekollegor håller även i de prova-på-aktiviteter som STF erbjuder på turiststationen. Under vintern är det bland annat turskidåkning och isklättring som erbjuds.
Abisko Canyon

Isklättring i Abisko Canyon, en del av Cecilias vardag som fjälledare under vintersäsongen.

Hur gick dina tankar när du valde utbildningsaktör?
När jag först fick höra om utbildningen så läste jag på så mycket jag kunde om olika alternativ. För mig så stod valet hela tiden mellan Storumans Folkhögskola och Kronoby Folkhögskola i Finland, som verkade vara de utbildningar som mest liknade varandra och hade bäst renommé. Valet föll tillslut på Fjälledarlinjen på Storumans Folkhögskola eftersom den var längst och verkade innehålla mest. Jag gick där 2010-2012.

Stämde utbildningen överens med dina förväntningar?
Jag tycker att utbildningen motsvarade mina förväntningar och jag är fortfarande nöjd med mitt val. Jag kunde ibland bli tokig på den bristande strukturen men det tror jag inte är unikt för just min utbildning och såhär i efterhand kan jag tänka att det var ett pedagogiskt grepp, att träna oss i att hantera ovisshet.

Hur ser du på framtiden för Fjälledaryrket?
Turistbranschen är expansiv! Branschorganisationen SFLO (Svenska Fjälledarorganisationen) kan säkert göra mycket gott. Jag ser dem som det naturliga stället där en som behöver en proffsig guide letar efter en. Det goda ryktet sprids på så vis och kanske kan de även agera fackförening, speciellt för egenanställda, så småningom.
De borde också fungera som en remissinstans som försvarar fjälledarnas intressen, de skulle kunna både försvara och hålla emot vid nya beslut kring normer exempelvis.

Några tips till oss som studerar till Fjälledare nu?
Sikta högt! Ta för er! Våga fråga om praktik, även om ni är rädda för att få ett nej. Passa på att lära er så mycket ni kan, både av utbildningen och varandra.

Tack för samtalet Cecilia och jag önskar dig en fortsatt fin vinter i vackra Abisko!

 

Vill du också vara en av Fjälledarna jag möter här i bloggen? Skicka ett mejl!