Annons:

Multisportaren Mikael Lindnord, även känd över hela världen som personen som räddade hunden Arthur från misär i Ecuador, lägger av med multisport. Det innebär ett litet problem, vad ska vi nu kalla vår multisportguru Multimike? Bara Mike känns lite anonymt. Själv benämner han sig som gubbe.

I nästan 20 års tid har vi kunnat följa örnsköldsviksbon Mikael ”Multimike” Lindnords multisportbravader runt om i världen. Nu står det klart att han lägger av med multisport och därmed blir multisportpensionär. Den senaste tävlingen blev VM i Brasilien, som delvis blev en diskussion om huruvida arrangörerna hade gått för långt vad gäller ickesäkerhetstänket och grisigheten.
”Det blev min sista tävling. Under det sista dygnet på VM var jag så risig. Jag kunde knappt ta mig fram för egen maskin. Och jag är inte den som ger upp”, säger Lindnord.

Arthur och Mikael Lindnord på VM i Ecuador. Foto: Krister Göransson

Arthur och Mikael Lindnord på VM i Ecuador 2014. Foto: Krister Göransson

Generellt: När man hamnar i den typen av situation – att gå ner i vattnet, släpa på en cykel och börja simma utan att direkt se botten, simmar det då förbi något stort som man identifierar som en anakonda gäller det att ha huvudet med sig.
”Jag är inte längre lika sylvass i de situationerna. Och det är alltid ett par tillfällen under varje tävling som är på gränsen”, säger han.

Mikael har hela tiden haft inställningen att han ska hålla på så länge han tycker att det är kul, vilket han har tyckt – fram till nu.

”Jag har lagt stor vikt vid att ligga i framkant och hitta lösningar både för sponsorer och media. Hade det bara handlat om att träna och tävla hade det inte varit så svårt”, säger han och menar att pressen från omvärlden blev på gränsen till för stor.

22

Nöjd omslagsmodell. Outside #6, 2013. Foto: Privat

Både han själv och vi på Outside vet att han, åtminstone fram till nu, har varit extremt målfokuserad.
”Det låter knappt som att det är jag själv som pratar”, konstaterar han och menar att han nog har blivit lite gubbe i vissa situationer.

Det började egentligen för väldigt länge sedan, kanske redan som 6-åring när han ställde sig på isen med målet att bli hockeyproffs. Men som alla vet, livet blir inte alltid som man har tänkt sig.
Hur som helst, det han sysslar med just nu är att färdigställa boken Arthur: The dog who crossed the jungle to find a home (den engelska titeln). Processen med boken har gjort att han har tvingats vända ut och in på livet och därmed fått någon slags insikt.

Lindnord-6

Avtryck. Det är inte alla som får fronta ett müslipaket. Mikael Lindnord tog chansen.

”Jag har ju varit en vanlig snubbe en gång i tiden. Och då trodde jag inte att jag var så uthållig eller hade någon talang över huvudtaget”, säger han.
Vändningen kom när han var 19 år gammal, stod på en myr i 25 minus mitt i natten utanför Kiruna och började skotta snö med sina lumpenkompisar.
”Då trodde jag att man skulle vara på ett visst sätt. Man skulle vara tuff för att få respekt. Jag var egentligen ganska osäker och troligtvis ingen bra ledare”.
Där och då, på myren, lärde han sig teamwork och att lyfta sina lagspelare för att få ut något gott av situationen.
”Det handlade om att få folk att känna sig som en superstar. Den känslan har jag tagit med mig till multisporten.”

6

Team Peak Performance på plats innan VM i Ecuador 2014, helt ovetande om vad de så småningom skulle dra igång. Foto: Krister Göransson

Multisportåren gick och återhämtningen efter VM i Brasilien blev utdragen.
”Jag tog en promenad med Arthur hemma i Ö-vik. Jag hade lurarna på och lyssnade på Hello med Adele. Där och då kände jag att jag var klar. Känslan flög genom kroppen på något sätt. Jag sa det till Arthur, men han bara gick vidare. Han brydde sig ju inte. Samtidigt kände jag: Vem är jag nu? Multimike finns inte mer. Det här blev lite av en chock. Vad ska jag göra nu? Nu blir jag ju bara Mike”, säger han.

Kombinationen med att kontraktet med Peak Performance (tillika namnet på laget) gick ut vid årsskiftet gjorde att han helt enkelt kände sig klar med multisporten. Sedan har det tagit lite tid att bearbeta det. Och nu i mitten av mars är han redo att ta steget på riktigt.

”När jag satt där och skulle skriva de orden till mina sponsorer. Fan, det var inte lätt. Det blir på riktigt på något sätt. Vi har ju gjort den här resan tillsammans, vissa sponsorer har jag haft ända från starten 1997.”

Lindnord-1

Mikael Lindnords nya liv: Familjen, boken om Arthur och en gnutta pondhockeyturnering. Foto: Krister Göransson

Den som har följt Mikael Lindnord efter VM vet att han inte har legat på latsidan. Han drog igång projektet Höga Kusten Pond Hockey Tournament.
”Det här gick toksnabbt. Jag drog igång det efter nyår och jag gick egentligen bara på magkänsla.”
För att sammanfatta det: Drygt 250 spelar i 51 lag ställde upp i turneringen och totalt fanns 4 000-5 000 personer på isen varje dag. Filmerna om turneringen har dessutom visats ungefär 85 000 gånger.
Han har redan gått vidare och lägger nu fullt fokus på den engelska boklanseringen i London i maj. Huvudförfattaren är Val Hudson. I det här läget, när han har fått ett antal erbjudanden, är det kanske bra att han är så luttrad som han faktiskt är.
”Jag vet att det blir det en bok. Vi är ändå i den fasen att den börjar bli klar”, säger han. ”Man får bara en chans i livet att skriva en bok. Och det känns väldigt kul att sluta karriären med att skriva sina memoarer.”

2

Mikael Lindnord. Foto: Alexandre Socci/GreenPixel

Huruvida det blir en film, vilket vi på Outside Sweden tror, får framtiden avgöra. I sådana fall kommer boken att vara grunden till manuset.
”Jag har suttit i massor av Skypesamtal med Hollywoodproducenter. Och de menar att filmen kommer att bli en ny Lassie. Och de lyfter producentnamn som Spielberg och skådespelare som tillhör eliten i Hollywood.”

Vi på Outside Sweden säger som Lindnord själv: To be continued…

En av VM i Ecuadors mest spridda bilder. Peak Performance adventure team och Arthur tar sig fram i lervällingen. Foto: Krister Göransson

En av VM i Ecuadors mest spridda bilder. Team Peak Performance och Arthur tar sig fram i lervällingen. Foto: Krister Göransson

Samtidigt som han är medförfattare till boken, som ska ges ut på totalt fem språk varav den svenska utgåvan kommer under hösten, om sitt och Arthurs liv blickar han tillbaka på sina 20 år inom multisport.

”Vi var det första svenska laget som vann en internationell serietävling på internationell mark. Vi insåg att det gick att slå de här lagen. Efter det har det varit en ketchupeffekt med svenska framgångar”, säger han och fortsätter: ”Samtidigt har jag kunnat stanna upp och njutit av det. Och det är jag väldigt stolt över.”