Ibland faller man över relingen. Tappar fästet och ser hur vattenytan kommer närmare. Känner hur vattnet omsluter kroppen och inser att kylan är ett faktum. Då är det lätt att drabbas av panik. Spänna varenda muskel i kroppen, tänka alla möjliga skrämmande scenarion och glömma bort att andas.

Det man i själva verket ska göra när båten inte längre är den fasta punkten är att slappna av. Känna hur stortårna guppar upp över ytan, hur nacken är avslappnad och lungorna fylls med luft. Då flyter man. Då börjar vattnet kännas varmt och när kroppen reglerat temperaturen. När man ligger där och guppar avslappnat med insikten av att det flyter, då kan man börja skjuta ifrån lite med fötterna, använda armarna till att ta sig framåt. Avslappnat och flytande.

Jag kan lägga ännu ett år av liv till arkivet. Fyllde 23år för bara någon vecka sen! Grattis till mig. Ett år då jag känt mig mer flytande än någonsin. Funnit den perfekta balansen av luft i lungorna och lagom hårda bentag.

Visst har jag under förloppet stött på forsar, där vattnet flyter fortare och strömmarna är många. Där botten inte längre syns och där hårda stenar att slå i är många. Men jag har vågat slappna av, flutit med och lärt mig att i slutet av dessa vattenströmningar väntar alltid en pool. En pool med klarblått vatten och sandbotten. Där kan jag återigen hitta lugn och våga andas igen.

Jag hoppas på en lika flytande sommar som vinter. En lika utmanande och utvecklande fors. Där jag får känna att varje bentag tar mig till fler vackra platser och ger mer lustfyllda känslor.

/Fanny

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras