Annons:

Svårt att uppskatta när den känslan dök upp första gången, Maldiverna är en övärld som för mig är synonymt med paradiset.

Tror inte jag hade de där stora affischerna med motiv från vita pudrade sandstränder, turkosblått vatten och palmer fyllda med kokosnötter i mitt tonårsrum. Kanske var det på fritidsgården, hos någon tonårsflickvän, hos farmor eller i en sommarstuga på landet men helt säkert är att motiven alltid fanns som ”vernissage” på Hötorget. Bilderna från Maldiverna känns som de alltid har surrat omkring och etsats sig fast i mitt medvetande. Ett exotiskt och exklusivt resmål, något som aldrig på allvar funnits med i mina resplaner eller passat min plånbok.

Min bild av Maldiverna har förändrats över tiden, glossiga resemagasin har visat resorts med bungalows på styltor mitt i havet, ”all inclusive”, läckra dykmiljöer, vrak och explosioner av korallfärger har min radar noterat, ännu dyrare trodde jag. När sedan tillfället dök upp att vi skulle resa runt på Sri Lanka och konstaterade att flyget till ”paradiset” bara tog 1,5 timma samt att flyget hit från Colombo är billigare än nattåget från Stockholm till Åre så bokade vi in 5 dagar på ett hyfsat billigt hotell. Det går numera att ta sig långt ut i övärlden och hamna på små öar där bybefolkningen bor, på öar som det tar 10 minuter att promenera runt. Maldivernas flygplats ligger på en liten ö och enda sättet att ta sig därifrån är med färjor till huvudön (det byggs en bro som beräknas vara klar 2018).

Det enda som finns på Male är hus och åter hus, ett myller av bostäder, affärer, hotell, människor, avgaser och mopeder. Tydligen måste alla äga en egen moped… lagarna här blir jag inte riktigt klok på! Och enda tillåtna religionen är tydligen islam. Tänk att öar som ligger så nära varandra som Sri Lanka och Maldiverna skiljer sig så markant åt.

På Sri Lanka består majoriteten av buddhister och aldrig har jag väl träffat ett folkslag med ett ständigt leende på läpparna och vakna pigga ögon som alltid signalerade en ”no problem” mentalitet. Tyvärr var detta inte mitt första intryck av Maldiverna! Det blev en taxi till andra sidan ön på Male, där en lokalfärja väntade på att ta oss till vår ö, Fulidhoo. Resan tog 3 timmar, och förutom en massa gapiga kineser är färjan fylld med förnödenheter till dom olika öarna vi passerar.

Efter 1,5 timma når vi ön Maafushi, en delfin simmar förbi och lyckligtvis hoppar kineserna av. Lugnet infinner sig på båten och mitt mentala pussel börjar falla på plats. Väl framme möts vi av personal som snabbt tar oss till vårt hotell, Kinana som endast ligger 30 meter från bryggan. Söndag, kidsen från byn spelar fotboll på stranden, vi bjuds på fruktdrink och lån av snorkelutrustning. Snabbt på med badkläder och så äntligen ett dopp i det turkusblåa! Det känns som lager efter lager av resdamm likt en osthyvel skalas av från klibbiga kroppar och havet är precis så lent som affischen hos farmor lockade med.

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg