Annons:

Näst sista etappen och den klart tuffaste hittills. Många faktorer tog ut sin rätt. Sista milen kändes som det lika gärna kunde vara månen jag cyklade till. Kändes som jag liksom aldrig kom fram. Kroppen hade varit igång i 11 dagar  och nu var det dag 12. Startade sent för att undvika snö och regn men priset var en motvind från norr som var riktigt tuff. I och med att jag kom fram senare så hann temperaturen falla till minus två på kvällen.

Vänta ut vädret
Varför ge sig ut när det är som värst? Bättre att anpassa turen efter vädret. Igår var det en prognos om snöblandat regn på förmiddagen och jag bestämde mig för att vänta ut det för att få en säkrare och bättre cykeltur till Kiruna. Fungerade bra och när vädret passerat söderöver så satte jag av ut. Priset var en motvind från norr som var tuff men som samtidigt höll snön borta. Så av de två var motvind ett klart bättre alternativ.  

På väg

Att köpa läget
Man behöver inte gilla läget, men man måste köpa det. Det slutar inte blåsa bara för att jag inte gillar det. Då kan jag göra det bästa av situationen istället. Har jag förberett mig så vet jag vad jag behöver göra. Är jag kall kan jag klä på mig mer kläder. Hungrig så äter jag. Blåser det så kan jag dra upp dragkedjan. Är andra med på yuren så kan ett glatt ord, en chokladbit göra underverk för deras humör och vår upplevelse. 

Fredrik

Att köpa läget är en typiskt bra sak att ha med sig hem som en erfarenhet från äventyret in i vardagen.

Att ta det lugnt även när man är på väg
Klart att man vill komma fram, det är ju en naturlig instikt att ska jag från A till B så är det bara att pinna på så man kommer fram. Men det kan förta hela upplevelsen av resan dit. Jag har satt upp mål att stanna och ta en bild varje mil och letar aktivt efter saker jag vill ta med mig hem som kan påminna mig om min tur. Varje stopp tar sin tid, men jag har inte bråttom. Och värdet av detta när jag kommer hem är fantastiskt.

Vatten

Dessutom blir det en möjlighet att pusta ut, dra några andetag och ta in allt runt omkring som man kanske inte ens hinner se från en långsam cykel. Rutinen att stanna, koppla ifrån Sherpa, ta fram kameran och sen ta en bild sitter som en instinkt nu. Undrar om jag kommer leta efter vagnen när jag cyklar till jobbet om ett par veckor.

Tenzing och Sherpa

Sista milen var bara mentala
Sista två milen in till Kiruna var märkliga men framförallt den sista  milen då gick allt som i sirap. Det var sent, kallt och uppför. Kändes som en hel snigelfamilj ledigt kunde passera mig där jag trampade och i princip stod still.

Kroppen ville stanna och jag ville framåt. Så jag kom överens med mig själv att stanna varannan kilometer och efter varje jobbig stigning. Åt de saker jag hade i ramväskan och drack sportdryck. Tramptag för tramptag. Taktiken fungerade och alla hejarop från er därhemma vart extra energi i trampandet. Det tog tid, det var tufft, men fungerade.

5 km från Kiruna

Kiruna Forever!
Känslan av att se den Statoil mack som skulle leda mig till mitt boende var fantastisk. Det vart ett matstopp och sitta i värmen ett tag. Kanske inte det mest kulinsariska men det smakade gudomligt. Sen lite mer backar där jag faktiskt för första gången under resan hoppade av och ledde ekipaget uppför en av backarna.

Trött, kall och glad

Vilodag och utrustningscheck!
Idag blir det vilodag och utrustningskontroll inför imorgon. Allt ska packas upp och gås igenom. Skönt och konstigt att inte sitta upp på cykeln. Men både Tenzing och Sherpa behöver vila och omtanke. Så stor kram från oss tre till alla er härliga! Tack för alla hejarop!

Bliss..

Om skribenten

Fredrik Hjorth

Fredrik Hjorth är vid sidan om sitt jobb som managementkonsult även VD på Årets Äventyrare AB, guide på Expeditionsresor, studierektor på Adventure Academy och aktiv scoutledare. Han var den första att genomföra Kropp Challenge där han i maj 2016 cyklade från Stockholm till Nikkaluokta, lastade om från cykel till ryggsäck för bestiga berget och ta sig ut igen. Allt för egen kraft och med all packning på cykeln. Fredrik är löparen som hellre räknar leenden än kilometrar eller kilon på skivstången, i augusti förra året genomförde han sin andra Ironman. "Glädjen i att få vara ute och uppleva nya saker är det som jag går igång på. Tuffa utmaningar, roligt och så gott kaffe förstås.”

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras