Annons:

Lättare packning och lite bättre väder fick mig att revidera min plan för att underlätta senare under resan.  Fick en trevlig natt på ishotellet och höll sedan på att blåsa av vägen till Nikkaluokta.

I Arvidsjaur mötte min fru upp mig med bil. Väldigt skönt att få sällskap när det har varit jobbigt väder några dagar. Vi fick en natt i tält med uppehåll vilket var riktigt skönt. Det bästa med att få följebil var att jag kunde lägga ifrån mig lite packning. Ja några tycker kanske att det är fusk. Ja tycker att det är smart att underlätta om man kan det.

När jag blev av med packningen så rullade det betydligt snabbare och halvvägs på dagsetappen när vi lunchade i Kåbdalis bestämde vi oss att om vädret höll i sig skulle vi sikta på Gällivare istället för Jokkmokk. Alltså 9mil längre. Detta skulle innebära 9mil kortare dagen efteråt då enligt prognosen skulle spöregna. Visste inte vid tidpunkten vi tog beslutet att jag skulle uppför tre stycken vattenfall/kraftstationer. Från Ligga upp till Porjus och Sveriges största vattenkraftverk Harsprånget där mellan. I Kåbdalis verkade alla långcyklister samlas ihop. Vi som kom söderifrån, några amerikaner som cyklade från Umeå, fransmän som skulle till Lofoten. Alla så trevliga och ville höra våra historier och dela med sig av sina egna.

Gjorde helt rätt i att cykla de där extra milen för mellan Gällivare och Jukkasjärvi så regnade det konstant. Träffade på en tysk som hade cyklat från Frankfurt och var på väg till Narvik och sedan skulle ta sig tillbaka via Norge eller Finland. Han undrade vad vi gjort för ont eftersom det inte kunde vara sol och varmare än 10grader någon dag. Som tur är har jag fantastiska vänner som har hjälpt mig under vägen. Mittemellan Gällivare och Jukkasjärvi kunde jag stanna till hos en av dessa. Jag fick duscha, basta, möjlighet att byta till torra kläder och mat lagad över öppeneld.

De torra kläderna va torra i ca 1km innan regnet tog i ännu mer. Kom fram till ishotellet som en isbit. Kanske inte bästa kombinationen. Men jag fick mig en skön dusch och bastu innan det var dags att sova i ett av deras rum av snö och is som är mellan -5 och -7 grader.

Från ishotellet till Nikkaluokta är det 78km. Så härligt med en kort tur tänkte jag. Men det var nog en bland det jobbigaste.

  1. För att jag snart va framme och det kändes som det aldrig skulle ta slut.
  2. För att det blåste sådan sidvind att jag fick cykla på snedden och inga träd som gav något skydd.

Väl framme i Nikkaluokta brast det för mig. Så skönt att ha klarat av cyklingen. Men ändå en konstig känsla. Svårt att förstå att man har gjort det. Tyvärr var det bara att byta om till vandringskläder och gå/springa till Kebnekaises fjällstation då det var en middag inbokad. Tror aldrig att 19km har känts så långt.  Pga. allt regnande och snön som smällt sent i år så var vägen på många ställen väldigt blöt och man fick gå omvägar eller hoppa på stenar för att inte ha vatten långt upp på benen. Väl framme på Kebnekaises fjällstation bjöds det på en fantastisk middag, varm dusch och en skön säng för att förbereda sig inför morgondagens toppförsök.

 

Om skribenten

Viktor Ehrnholm Larsson

En cykeltur från Smygehuk i söder, till Kebnekaise i norr. Där han kommer avsluta resan med att bestiga Sveriges högsta berg. Till minne av hans far, som gick bort i hjärtinfarkt för 20 år sedan.

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras