Annons:

Artikelserie i samarbete med Swett

Av Christoffer Andersson

Det var mitt den svenska vårens begynnelse 2017 som Therese Wiklund åkte med Swett på den första officiella vandringsresan till Inkaleden i Peru. Det var inte hennes första resa med det svenska äventyrsföretaget, men likväl en resa som gjorde stort intryck på henne – inte minst för att SVT:s Landgång följde med för att dokumentera Swetts första officiella vandringsresa till Peru.

ㄧ Om du tycker om natur, fin utsikt, god mat och trevliga människor så ska du åka. Flygresan var kanske ingen höjdare, men när man väl kommer fram är det klart värt det. 

Det var på Vildmarksmässan 2016 som Therese fattade tycke för resan mot ett av världens sju underverk. Hon har tidigare åkt med Swett till Kilimanjaro, och det var Nicklas Lautakoski som satte fyr på hennes intresse igen.

Nicklas hade presenterat resan till Inkaleden så bra, så jag sa till honom redan där att jag ville åka. Jag har alltid velat åka till Machu Picchu, och jag tycker om att uppleva miljöer som inte är så turistiga.

När jag frågar henne om vilka delar av resan som har gjort störst intryck på henne talar om om den peruanska solnedgången. Hon framhäver ett ögonblick alldeles innan den första dagens acklimatiseringstur. Hon hade precis blivit intervjuad av SVT:s teveteam, och hamnade lite på efterkälken.

Men det gjorde att jag fick se den lila-röd-gula solnedgången över de grönskande markerna och den klara bergssjön med utsikt över Salkantay. Jag är en sucker för solnedgångar.

Till gruppens stora lycka och lättnad åkte de buss den sista biten mot Machu Picchu efter åtta dagars vandring, och de kom som första grupp fram till hjärtat av inkariket.

Det var lite mulet vet jag, och vi bestämde oss ganska snabbt för att bestiga Machu Picchu Mountain. När vi kom upp till vykortsvyn, den man har sett på bilder och på teve, då sprack molnen upp.

På frågan hur den här resan har påverkat henne idag berättar Therese att hon efter tevesändningen fick en förfrågan om att föreläsa om sina äventyr.

Något sådant hade jag aldrig tackat ja till innan. Jag har scenskräck. Så jag har utvecklats som person, och jag vågar mycket mer.

Hon har i skrivande stund gjort flera föreläsningar, och hon minns tillbaka på de ögonblick, både goda och onda, som gav upphov till den karaktär hon beskriver sig som idag.

Jag blev sjuk under resan. Jag hade känt under några dagar att jag hade svårt att pinka, och det visade sig att jag hade fått njursten. Ingen toppendag. Men Nicklas och de andra guiderna ordnade så jag kom ner på lägre höjd, såg till att jag drack ordentligt och fick det jag behövde. Så jag låg i sängen hela den dagen, och dagen efter kunde jag fortsätta.

Jag frågar henne om vad hon skulle säga till någon som skulle resa till Inkaleden och Peru, och hennes svar är tveklöst.

Backträna ordentligt! Och oroa dig inte för mycket. Du kanske får en släng av höjdsjuka, men det är bara tänka på att ta det lugnt och äta och dricka så löser det sig för de allra flesta.

Andra finare minnen handlar om de små goda upplevelserna som gör en lyxresa i kampformat oförglömlig.

Jag minns stjärnhimlen på kvällarna. När man står och borstar tänderna under en hel ocean av stjärnor som lyser upp hela bergsmarkerna och de snöklädda topparna.

Men ingenting går upp emot en peruansk jätteavocado.

Det var himmelriket för mig. Tänk dig avocados som är 4 gånger större än de vi har här i Sverige.

Läs mer om Inkaleden här

Om skribenten

Redaktionen

Liknande inlägg