Annons:

Artikelserie i samarbete med Swett

Det är inte bara utsikten från Uhuru Peak som gör det. Det är helheten bland de tanzaniska höjderna med dess urgamla strömmar av förstenad lava och dess vidskiftande miljöer som gör upplevelsen oförglömlig.
Av Christoffer Andersson

Det var under en ganska stressig period som Filip Gottfridsson reste med Swett till Kilimanjaro. Han berättar om en speciellt ögonblick när han och hans grupp hade nått fram till det näst sista lägret innan Uhuru Peak – ögonblicket innan de första gången fick skymta toppen av det majestätiska berget. Han tittade ut genom tältet efter en god natts sömn för att få se toppen av Kilimanjaro resa sig över den afrikanska savannen mot det himmelska blå.

Den morgonen sprack molnen upp. Det var mycket vackrare än vad jag någonsin trodde, säger Filip.

“En lyxsemester man måste jobba lite för”

Man kan se spår av lavaströmmar och dess förgreningar som tiden har gjort till en del av Kilimanjaros bergskropp. Man passerar en djungel, och vid trädens gräns förbytts landskapet i sand och öken. Det är tre skilda miljöer som eniga kan göra upplevelse av Afrikas högsta fristående berg rättvisa

Det är någonting man inte kan uppleva någon annanstans. När man går i djungeln förstår man inte riktigt att man går uppför ett berg. Det är först när man kommer ner i dalen och få se en skymt av berget som man förstår. Det är en fantastisk upplevelse.

Swett har gjort sig omtalat för att sträcka sig lite längre och erbjuda sina gäster det lilla extra. Efter den första dagens vandring får Filips grupp njuta av popcorn i mässtältet, vilket blev mycket uppskattat.

Det är en lyxsemester man måste jobba lite för.

När jag frågar honom om hans förberedelser erkänner han att han inte gjorde så mycket av det som rekommenderades, men för Filip råder det ingen brist på träningsinsatser i det stora hela.

Jag hade gjort en svensk klassiker tidigare och sprungit Lidingöloppet, något alplopp och backtränat några gånger med 10-kilos ryggsäck.

Filip är alltså väldigt vältränad, och trots sina blygsamma kvantitet av backträning var han en av den dryga tredjedelen som var ordentligt tränade inför resan till Kilimanjaro, och det medförde att större delen av gruppen fick det mycket kämpigt på toppturen.

“Det är värt de extra dagarna”

Jag var ganska vältränad, men de flesta andra var inte det, så hälften av gruppen drabbades av höjdsjuka. Det är verkligen så att ju snabbare du försöker ta dig upp, desto sämre kommer du att må. Det är värt de extra dagarna.

Filips redan omfattande träningsvanor är en stark bidragande orsak till att han kunde få en så omfångsrik upplevelse av toppturen – ett smärre missöde till trots.

Innan man kommer upp till toppen kommer man upp på en krater. Alla trodde vi hade nått toppen. Sedan var vi tvungna att fortsätta gå en timme till. Det var en utmaning.

 Foton av Filip Gottfridsson

 

Läs mer om Kilimanjaro här