Del 1 av 2 från vår Paddelexpedition till Raja Ambat, Indonesien

Under resor är det ofta som nya reseidéer kläcks. Lika barn leka bäst och det finns ofta tid att drömma om spännande destinationer. I höstas åkte jag under två veckor till det udda resmålet Kazakstan med Fredrik och Stefan och vi pratade mycket om gamla och nya framtida resor. Fredrik hade rest omkring i Indonesien och nämnde en plats som var på hans bucket-list, Missol och Raja Ambat. Han berättade så målande att dit ville jag också, men när och hur det fick ödet utvisa.

Väl hemma föll det i glömska, innan Stefan skickade över en länk från en Paddel-facebookgrupp till just Missol och Raja Ambat. Två ”Expeditionsresor”,  3 veckor långa med kajak och tält. Efter att ha läst programmet, kollat bilder och framför allt tagit till mig avslutningen av arrangörens informationsmejl som löd: ”OBS vi kanske bara arrangerar dessa resor denna säsong då vår familjesituation kanske kommer att förändras och sätta stopp för resor i flera år framöver”, var jag övertygad.

Pusslet lades och det passade in för min del att direkt efter min och Carinas resa till Sri Lanka och Maldiverna fortsätta österut till Indonesien. Arrangören Nicklas skickade det enda detaljerade utrustnings mejlet efter det andra, allt från vilka satellittelefoner vi skulle ha, modell på komradioapparater till vilka rätter frystorkat han hade valt och varför, märke och inköpsställen av solskyddsmedel, mest prisvärt och miljövänligt. Mejlmappen ”Raja Ambat” var snart proppfull. Aldrig förr har jag matas av så många och så detaljerad vägledning. Det kändes som om den här killen hade koll på allt, inget kunde gå fel…. Efter en dryg månad med Carina på Sri Lanka då en hel del hade gått fel och vi hade trollat med hennes trasiga knä och ändrat mycket av vårt reseupplägg, (se tidigare blogginlägget; En käftsmäll i Knuckles mountains) var det hemresa för hennes del och Indonesien och Jakarta som första delstopp för min del där jag också skulle träffa grupp 2.

Vi i grupp 2 skulle ta över tält, kök och kajaker som grupp nr 1 hade flugit med ner från Sverige och nu använt under tre veckor. Mitt plan från Colombo landade några timmar tidigare än resten av gruppen som kom direkt från Sverige. Jag trodde det fanns gott om tid att kolla mejl och skriva ikapp i dagboken men det var innan jag öppnade ett nytt mejl med rubriken; VIKTIGT!!!! Vaccination i Jakarta dyker upp i mitt flöde. Mejl och bilder på kroppsdelar fulla av infekterade blåsor kommer från Nicklas kontakt i Sverige och kan sammanfattas så här. ”Flera personer i första gruppen verkar ha insjuknat i vattkoppor, lokal Varicella variant. Även Nicklas har insjuknat. Av läkare i Sorong har Nicklas fått rådet att vi borde ta vaccin i Jakarta mot vattkoppor. Några i grupp 1 har inte kunnat flyga hem pga sitt sjukdomstillstånd” Satan, låter ju inte som en vidare bra inledning för vår del och avslutning för grupp 1. Nicklas har just kommer till hotellet i Sorong och han varvar med att prata med mig och Sverige på messenger, serva grupp 1, boka om hemresor, googla om vattkoppor och se över sina egna krämpor.

Tack och lov har vi i i grupp 2 två läkare som i sin tur vänder upp och ner på sitt kontaktnät och väcker nära och kära i Sverige. De är inte lika övertygade som läkarna i Sorong att det är vattkoppor. Varken utseende eller symtom stämmer riktigt. Har du en gång fått vattkoppor är du immun. Energitapp, istället för att längta och prata paddlingen, är vårt gemensamma fokus om vi ska leta upp ett sjukhus och vaccinera oss eller inte…

Hur kommer detta påverka oss och hur mår grupp 1?  Kommer Nicklas ha ork med ännu en grupp? Ja frågorna var många när vi samlades för en gemensam middag. Dagen därpå hade vi en heldag i Jakarta innan vårt lokala nattflyg tog oss till Sorong och närmare paddlingen i Raja Ambat. Tidigt på morgonen landar vi ovaccinerade för vattkoppor på den lilla lokala flygplatsen Sorong där jag då för första gången ska träffa Nicklas. Tullen är inte intresserad av våra fullproppade färgglada  uffelbags utan låter oss passera. Helt plötsligt sprakar det till i högtalaren på flygplatsen och vi blir upplysta på knackig engelska att det ska finnas en komradio för oss att hämta upp. Ulrika, en av läkarna får en orangefärgad komradion som stinker av handsprit och det känns som vi har förflyttas till en inspelningen av en ny katastroffilm.

Han sticker ut, 3 dm längre än alla mörka Indonesier står han vid utgången, utrustad med en komradion, klädd i ljusa bomullskläder, safarihatt, munskydd, operationshandskar. Värmen, solskyddsmedlet och febern gör att han svettas ymnigt i sin kliniskt täta kläder, allt för att skydda oss från smittan. Vi samlas i en halvcirkel runt honom, 20 m bort, har tar fram sin komradion och anropar oss: -Hej, varmt välkomna till Sorong hoppas resan gått bra, hör ni mig bra. KOM -Ulrika svarar, hej jag heter Ulrika och är läkare, vi hör dig bra. KOM Det känns som det här inte är en vanlig reseledare eller en ny Sällskapsresa. To be continued…

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg