Annons:

Ibland händer det oväntade grejor. Hjärnan går på impuls och gör de mest oförutsedda saker. 

Dagens få ljusa timmar, då gäller det att vara aktiv, det gäller att ta vara på energin som dagsljuset ger. Jag tar cykel bort till ”Sicklaskogen” låser den vid ett räcke och springer ut i skogen. Dansar, leker och tuffar på i mitt gubbtempo bland rötter, löv och slingrande småstigar, som alltid, barnsligt kul med trail. Efter en timmer eller så, ingen aning hur länge jag varit ute eller hur långt jag sprungit, helt oväsentligt. Jag tar mig tillbaks vid cykeln och rullar ner mot Clas Ohlson i Sickla köpcentrum (5 min från skogen) jag ska köpa några kuvert. Knökfullt, (i skogen träffade jag på tre pers) och lång kö men personalen var förberedda på ”julrusch” och betade av kunderna i en aldrig sinande ström. Jag tackade kassörskan för bra service och såg hur hon växte och sög till sig berömmet som en svamp.

Nästa stopp, ICA för att hämta upp ett paket. Här var kön ännu längre och här slet personalen ännu mer. Kunderna står och glodde apatiskt på nummerlappsskylten, ingen ville riskera att missa sitt nummer trots att personalen ljudligt ropar ut varje nummer. Ett fåtal kunder står och glor ner i sin telefon, ingen säger någonting, det råder en lite spänd och frustrerad stämning.

Även här sinande kön snabbt och sedan hände något oväntat, faan i mig dök upp. Och som jag skrev på min Facebook wall.

Efter att jag fått mitt paket, vände jag mig om till kön och höjde rösten och sa. -Ursäkta mig men tycker ni inte dom här tjejerna är värda en applåd…det tog en mikrosekund och sedan bröt det ut en spontan applåd och mungiporna hos dom i kön och personalen blev med en gång betydligt bredare. Helgens läxa; ge gärna någon lite extra beröm och en klapp på axeln.

För mig kändes den där mikrosekunden som en evighet, först såg det ut som alla tittade misstroget och misstänksamt på den där gubben i löparsäck, tights och buff. Sedan släppte det och en del log, några skrattade till och de flesta klappade händerna. Själv vågade jag inte titta någon i ögonen för jag gjorde ju något väldigt osvenskt, inte olagligt men på gränsen till otillåtet. Störde och trängde mig på i deras komfortzon.

Väl hemma, kändes det bra i kropp och själ och la upp det på min Facebook sida och kommentarer och likes strömmade in i en aldrig sinade ström. Var det egentligen något märkvärdigt jag gjort? Knappast!

En av mina vänner skrev som kommentar; kiwistyle. Och då slog det mig att den energin jag får i det landet påminner om när jag tar med mig främmande människor och Ploggar. (Plockar skräp och joggar) Jag brukar inleda mina Plogga-aktiviteter med att alla får göra en enkel övning där dom rör vid varandra. Jag kan direkt se att axlarna sjunker och det leendena sprids. Resten är lätt, kontakten är skapad. Genom fysiska aktivitet frisläpps eufori och adrenalin vilket resulterar i cocktail av lycklig rörelseglädje, att vi sedan förenar nytta med nöje och plockar skräp är en lyckad kombo.

Jag undrar om jag hade uppträtt på samma sätt på ICA om jag innan inte hade varit ute i skogen och sprungit, who knows?

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras