Johan Lilja, Mr Träning på Outside Sweden, deltog i Maya Mountain Adventure Challenge 2016 tillika den första deltävlingen i Adventure Racing World Series. I tre delar kan du följa Team Outside Pearl Izumis tävlingsberättelse.

Innan tävlingen hade vi satt upp ett antal mål. Ett par stycken var rent officiella och några var mer interna. Till de officiella fanns 1. Gå i mål. 2. Klara full bana. 3. Vara nöjda med vår insats. Det senare målet betyder att vi efter målgång skulle vara nöjda med de många kritiska beslut som fattas under alla dygnen och att vi ”ger allt” för att lyckas med de två första besluten. Vi pratade om placeringsmål och kom fram till att topp 10 är ett bra mål då fem av de deltagande teamen är högt rankade i världscupen.

Då vi nu var ett nytt team som tidigare inte tävlat med varandra (med vissa undantag) så var vi alla spända på just gruppdynamiken. Primärt var därför att hantera om det skulle uppstå person-kemiska problem. Det skulle visa sig att vi passade väldigt bra ihop vilket till stor del är att tacka för vårt resultat.

Tillbaka till banan!

MMAC3

Sträcka 5 – löpning/trek inklusive klättringsmoment 50km. Tid på sträckan, 23:15 timmar

Vi växlar in från den långa cyklingen i en liten glänta mitt ute i djungeln. Värmen börjar tillta och vi vill hålla oss ur det direkta solljuset trots att dagsljuset är en tacksam moralhöjare efter en tuff natt. Vi fyller på med vatten, kollar kartan och förstår att vi nu står inför den mest kritiska sträckan. Vi har tidigt identifierat den här sträckan som avgörande och vi är lite nervösa. Inte minst för hur våra fötter ska klara sig under de fem milen genom djungeln. Vi beger oss ut från växlingsområdet efter ett hyfsat snabbt byte. Med oss har vi lagkaptenen för Amerikanska armens multisportlag, Ron, som tappat hela sitt lag sedan start. Han vill köra igenom sträckorna och lovar att hålla sig i bakgrunden så vårt tävlande inte påverkas.

Nästan sex timmar tar det att ta sig genom djungeln till första kontrollen. Lera och svår terräng gör det hela svårt och extra hårt. Natten kommer och vi hittar inte platsen där vi ska fira oss ner i ett sinkhole. Vi börjar bli rejält sovtrötta och med natten kommer alla djur fram vilket vi inte är riktigt beredda på. Tommy får panik när han springer på ett par hängande ormar bara någon decimeter från hans axel. Vi andra nickar trött och försöker komma ihåg vilka färger man ska akta sig för extra noga men minns inte riktigt. En vilsen hund leder oss till klättringen och vi firar ner oss i ett becksvart hål mitt i natten. Mäktigt!

Efter två portioner Chili Con Carne från Outmeals beger letar vi efter ett stort vitt träd som enligt roadbook ska fotograferas. Nu börjar det bli förvirrat. Vi är till slut fem lag som irrar runt i djungeln och letar efter trädet. Vegetationen är ogenomtränglig och det är ormar överallt. Vi kan inte sätta oss ner för då attackeras vi av myror vars bett är det värsta jag varit med om, långt mycket mer smärtsamma än getingens!

Vi hittar trädet men inte stigen som leder tillbaka. Efter fem timmars irrande stannar Tommy och viskar att han vet var vi är. Äntligen. Vi låter de andra lagen gå före oss och smiter genom ett buskage och vips står vi på, för oss dödliga, en helt osynlig stig.

Vi har sedan ett par timmar accepterat att vi missar cut-off nästa morgon. När vi nu hittat stigen tittar alla på varandra och en glöd väcks till liv igen. Hinner vi? Vi behöver springa sträckan som mäter 21 km på fyra timmar. Ner tog den över sex timmar…

Efter att ha klättrat ned i den mäktiga Kabal-grottan och fyllt på med fantastiskt källvatten lägger vi benen på ryggen. Ron hänger inte med och vi springer om ett team redan efter någon timme. Känslan är fantastisk då vi springer genom natten och känner oss outtröttliga. En svart panter skuggar oss någon timme och vi ser dess ögon lysa. Ytterligare någon timme senare kommer Ron ikapp och följer oss sista biten innan han tackar för ”joggingturen”.

MMAC2

Efter 3:15 kommer vi upp på grusvägen som leder oss till växlingsområdet och vi inser att vi klarar cut-offen med god marginal! Helt otrolig känsla. Här lämnar vi flertalet lag bakom oss som inte klarar tiden och vi avancerar till femte plats. En av mina absolut bästa sträckor.

Sträcka 6 – MTB 70km. Tid på sträckan, 6:45 timmar

Vi gör en längre växling och sover i skift om 20 till 40 minuter. Äter bra och får förstklassig service från organisationen. Bönor, ris och den där mjölken jag drömt om. Förvisso pulvermjölk framtagen för att ge näring åt nyfödda papegojor men mjölk ändå.

Medan vi tar hand om oss själva som kungar och prinsessor återkommer livsgnistan en smula efter en fantastisk sträcka och tröttheten avhjälps med militärisk sömn-disciplin.

Vi växlar ut på cyklarna igen till en sträcka som går uppför och i stekande hetta till några tempelruiner fulle med Amerikanska turister. Värmen är olidlig och jag minns inte så mycket av sträckan om sanningen ska fram.

Sträcka 7 – Pack Raft, 40km. Tid på sträckan, 19:00 timmar

Sent på kvällen kommer vi tillbaka till samma växlingsområde. Ett lag har smitit om oss medan vi tog vår långa paus. Det är svårt att hålla koll på sakerna i mörkret som nu faller snabbt. Allt går väldigt långsamt i huvudet och alla faller titt som tätt in i minikoma. Vi är riktigt trötta och diskuterar om vi ska ta en sovpaus medan vi äter varm mat. Det går inte riktigt att sitta ner för alla kryp. Någon ser en skorpion och vi har redan sett ett par tarantellor. Nu är det tungt.

Medan ena ögat sluter sig för lite sömn skådar jag ett team som beger sig ut i nattens djungel med det andra! Vips är vi på benen igen och hinner knappt torka kaffet ur skägget innan alla febrilt slänger ihop alla prylar och gör sig reda. Jakten är igång igen.

Sträckan ner till isättet vid floden är lång.  Nästan tre timmar snabbtrekkar/springer vi genom svår vegetation mitt i natten. Mitt på sträckan möter vi Columbia BOSI som är på väg tillbaka med två trasiga båtar. Mycket tråkigt men det betyder att vi bör vara topp fem!

Vi ser flera ormar. Några ringlar iväg medan andra bara blir arga. Långa, korta, svarta och färgglada är de. Vi orkar inte reflektera om huruvida de färgglada är giftigast eller inte…

När vi kommer ner till floden blåser vi upp våra Alpacka Gnu och sover en hel timme. Det är riktigt segt att vakna igen. Vi är alla dödströtta men måste iväg. Vad som skulle vara en fin paddling genom magiska kanalsystem i djungeln blev en fruktansvärd sträcka. Inledningsvis är vattnet så lågt att vi får dra, släpa, bära våra båtar. I nio timmar. Bland lysande krokodilögon och förrädiska vattendrag och vassa stenar.

När vi väl når djupare vatten har dagen grytt och det blir en ofattbart het paddling. Vi sliter för att hålla ögonen öppna och inte bli tokiga i hettan. Sue drar nog det längsta misär-stråt och freakar ur när hon inte för klara besked från Tommy om hur längt det är kvar. Tommy tror det kan vara nio timmar, eller så och är så trött att vi tvingar honom att sova för att hålla ihop huvudet någorlunda. När han vaknar 30 minuter senare sätter han sig upp och vrålar, Vi har kommit längre än vad vi trott!

Vi når dammen där vi bär båtarna några kilometer. Resten av resan är en riktigt rolig klass 3 fors.

Den här sträckan är utan tvekan den värsta jag har gjort men vi höll ihop, kunde hålla ganska hög fart, få stopp och lyckades hitta färskvattenkällor. En grym teaminsats.

Sträcka 8 – MTB 70km, även kallad målspurten. Tid på sträckan, 7:00 timmar

Vi når växlingsområdet. Där är det ett par team som petar i sina lådor med glansiga ögon. Amerikanska No Boundaries Media (plats fyra) bygger ihop sina cyklar. Det innebär att vi tagit in lite tid på dem. Vi får instruktioner från race-organisationen att det är mellan oss det gäller för fjärde och femteplatsen. De andra ligger för långt bak. Jag är så sjukt trött att jag knappt kan få ihop cykeln men inser att jakten är igång igen. Inget kan få mig att vika ner oss nu. Den inplanerade sovstunden ställs bryskt in. Ingen klagar. Vi växlar fort och kommer iväg endast 20 minuter efter vårt jagade byte. Cyklingen börjar med en massiv uppförsbacke som aldrig tar slut. Efter halva cyklar vi ikapp No Boundaries Media och dom ser riktigt slitna ut. Vi försöker se starka ut vilket vi tydligen är och drar ifrån.

Tommy är trasig efter att ha suttit riktigt illa under paddlingen och klagar på att han inte ser något. Vi andra är i koma men alla vet att detta är sista sträckan och ger allt. Jag har dubbla ryggsäckar, Mikael är piggast och tvingar alla att prata om favoritfilmer, Sue stöttar Tommy i navigeringen. Efter ett strategiskt vägval möter vi Amerikanerna igen som ligger i en stor hög och sover i ett dike. Vi inser att vi har fjärdeplatsen men vägar inte slå av på tempot.

De sista timmarna till målet är som i en dröm. Alla är riktigt slitna men alla lösspringande hundar ser till att vi inte stannar. Jag somnar på cykeln och klarar mig med blotta förskräckelsen från värre skador. Efter vad som upplevs som en hel natt (vilket det var) når vi målet. Vi får klart att vi kommit fyra. Helt underbart. Vilken teaminsats! Och vilket land!

Svetten hann inte ens torka innan fick reda på att vi fått en VM start i november i Australien. Dags att börja träna på riktigt.

Vår uppladdning inför det äventyret (och några till) kommer du att få läsa om här på Outside Sweden!

MMAC4

MMAC16 logo

 

Om skribenten

Johan Lilja
Mr Träning

Liknande inlägg

En respons