Annons:

Johan Lilja, Mr Träning på Outside Sweden, deltog i Maya Mountain Adventure Challenge 2016 tillika den första deltävlingen i Adventure Racing World Series. I tre delar kan du följa Team Outside Pearl Izumis tävlingsberättelse.

Belize ligger inklämt mellan Guatemala och Mexico i Centralamerika. Landet har ett rikt djurliv men är förmodligen mest känt för Mayaindianernas fantastiska historia som berättar om en urgammal civilisation och ingenjörskunskaper som förbryllar och fascinerar. Var man än rör sig återfinns ruiner från kulturen som abrupt dog ut.

Tävlingsområdet var förlagt till byn San Ignacio som ligger ca två timmar från Belize City. En liten by, med begränsat antal mataffärer skulle det visa sig.

Vi hade tagit med oss allt nödvändigt i matväg från Sverige som vi inte kunde vara utan och det visade sig vara en bra strategi. Basvaror som nötter och chokladkakor tillsammans med lokalt bakade muffins var allt vi hittade. Bland annat ölkorv, mjukkonserver, tacobröd, Chia-gel och svenska godisbilar flögs över halva jordklotet tillsammans med alla annan utrustning inklusive våra cyklar. Egna uppblåsbara båtar av märke Alpacka Gnu utgjorde kronan på vårt logistik-verk. Det är en story i sig hur man packar och fraktar all utrustning. Det krävs en hög nivå av social kompetens att sedan få ombord detta på flygplanen!

14 lag var på plats från USA, Colombia, Argentina, Brasilien, Frankrike, Norge och Belize. En handfull av dessa var högt rankade i världen som Team Tecnu (numera Adventure Medical Kits), Yogaslackers, Team BOSI, No boundries, Team Sportera m fl. och det var kul att få lite tid med dessa hårdingar. Tommy vankade av och an fullkomligt oberörd av att mingla med världens bästa uthållighetsidrottare. Rykten gjorde nämligen gällande att kartorna inom kort skulle delas ut.

MMAC2

När väl detta skede ägnades hela dagen åt att beräkna sträckor och estimera smarta vägval. En specialitet Tommy bemästrar är att hitta egna vägar för att på så vis kapa tid och distans. Vi bestämde oss för ett antal vägval vi trodde kunde vara utslagsgivande. Alla avstånd och markeringar förs in i road-boken som jag ansvarar för.

På kvällen var det officiell invigning med presentation av alla sträckor och vilka växter och djur vi bör se upp med. Alla, visade det sig. –Don’t touch anything and especially don’t try to eat anything var den direkta ordern. Julia som är tävlingschef säger avslutningsvis med en lugn stämma att det ni kommer att få se och uppleva under dessa dagar är platser de boende i Belize inte själva ens har sett eller upplevt. Det blev helt tyst och gåshuden reser sig på armarna samtidigt som allvaret.

Tidigt lördag morgon äter vi frukost och inser att om allt går som det ska kommer vi inte tillbaka förrän Onsdag. Konstig känsla.

Vi packar det sista och väger in våra ryggsäckar och smörjer in fötterna. Start om en timme. Ryggsäckarna väger in på runt 8 kg vilket vi är mycket nöjda med. Mikael har jobbat hårt med att kapa all onödig vikt och vi imponeras alla av hans uppfinningsglädje i att lätta utrustningen. Skulle det vara OK att springa naken skulle det åtminstone övervägas…

Banan som vi ska bege oss ut på är ca 550 km och vinnartiden beräknas till fyra dygn. Vi identifierar två sträckor som ”extra grisiga” och oroar oss en extra smula över hur vi ska säkerställa vår tillgång till vatten.

Knappt hinner vi oroa oss klart innan startskottet går!

Sträcka 1 – löpning 15km till Guatemalas gränsstation. Tid på sträckan, 2:30 timmar

Det är lika chockartat varje gång. Farten är hög men det är skönt att komma iväg efter månader av planering. Det är skönt i cirka 20 minuter sedan gör sig den fyrtiogradiga värmen påmind på allvar. Vi drar ner på farten men ser ryggarna på nästan alla lag tills vi temporärt springer fel i en liten korsning och hamnar på baksidan av en liten stuga till de inneboende barnens stora glädje. På tveksam skolspanska försöker vi fråga var gränsen ligger och barnen pekar på en taxibil. Åk med den säger de, man kan ju inte springa hela vägen till Guatemala! Efter ett tag hittar vi dock rätt och joggar ner till strandkanten för växlingen. Allt vatten har gått åt och vi fyller alla flaskor vi har, drar på oss flytvästarna, hjälmarna och hoppar i kanoterna.

Sträcka 2 – Paddling 39km nedför Mopar floden till San Ignacio. Tid på sträckan, 5:15 timmar

Till en början är det skönt att sitta ner och paddla. Vattnet strömmar i sakta mak men redan efter någon timme hör vi första forsen och inser att vi behöver damma av våra forskunskaper ganska snabbt. Dessa kunskaper mobiliseras inte snabbt nog,  Sue och jag välter och spolas iväg. Simmandes samlar vi in all utrustning och vi drar upp kanoten på stranden för att tömma den. Den väger ton vattenfylld men tömningen går fort. Vi hoppar i och paddlar iväg. Badet svalkade fint i värmen. Redan efter 30 minuter är det dags för ett bad igen. Så här håller det på till första kontrollen som ska stämplas. De två kontrollerna är någon timmes löpning in i djungeln och är belägna högst uppe på fantastiska tempelruiner.

Totalt badar vi säkert sex gånger och det tär på energin att tömma båten. Vi har skrapat upp våra ben mot klipporna och det blir en rätt tung sträcka. Mikael och Tommy måste ha en annan båtmodell, för de är inte i vattnet en enda gång…

Solen går ner och vi växlar in vid en strandkant i utkanten av San Ignacio. Det visar sig att vi inte tappat jättemycket med tid på de andra lagen då de flest har badat precis lika många gånger som oss, om inte fler.

Sträcka 3 – Löpning 5km uppför till racehotellet. Tid på sträckan, 0:45 timmar

MMAC3Äntligen får vi röra på benen igen. Paddlingen hade tagit på krafterna och vi äter medan vi springer genom staden och upp mot tävlingscentret. Det är 5 kilometer ganska brant uppför men vi håller bra fart och alla är pigga och starka. Vi samtalar om hur vi ska lägga upp nästkommande monstersträcka och blir överens om att vi ska föröka pusha hårt för att ta igen lite tid. Cykling är vår gren och åtminstone inledningsvis bör det vara ganska lättcyklat. Det är en otrolig känsla att springa igenom byn som myllrar av folk som gör sig redo att gå och festa denna varma lördagskväll.

Sträcka 4 – MTB 140km. Tid på sträckan, 12:35 timmar

Det här skulle bli en lång sträcka. De första timmarna gick riktigt bra. Vi flög fram i en disciplinerad formation och höll bitvis runt 40 km/h. Kilometrarna betades av i snabb takt och efter ett par timmar började klättringarna bli både fler och styggare vilket drog ner på farten. Vid en grusväg som slingrade sig upp i djungeln cyklade Tommy nästa på en orm som låg skräckslagen mitt på vägen. Jag undgick att klippa svansen med någon centimeter till godo. Mikael tvärbromsade och halade fram kameran snabbare än Jonas Wahlström på Skansen skulle ha gjort och smyger sig på ormen som omedelbart bröstar upp sig och försöker få tag på Mikael. I ren förskräckelse undkommer teamets reptilexpert attacken och lyckats knäppa ett kort. Att det var en Fer De Lancer-orm visste vi inte då och tur var kanske det då den modellen är en av världens giftigaste ormar.

MMAC4

Sträckan löpte på bra tills både jag och Mikael fick problem att behålla maten i magen, kanske på grund av för mycket flodvatten. Farten drogs ner och vi beslutade oss för att sova 30 minuter. Efter ett par timmar kunde vi börja äta igen och vi var tacksamma att vi klarat oss från allvarligare magproblem. Många team hade inte samma tur och några fick avbryta tävlingen.

I sista delen av tävlingsberättelsen klarar vi bland annat av en sträcka till fots på nästan ett dygn som också skulle bli helt avgörande för oss och vårt resultat.

Kommer inom kort!

MMAC16 logo