Johan Lilja, Mr Träning på Outside Sweden, deltog i Maya Mountain Adventure Challenge 2016 tillika den första deltävlingen i Adventure Racing World Series. I tre delar kan du följa Team Outside Pearl Izumis tävlingsberättelse.

Solen bländar mig genom djungelns tjocka lövverk medan jag lyfter mjölkglaset mot mina torra läppar. Glaset är kylt men ändå inte kallt, hettan gör det svårt att känna dess egentliga temperatur.  Medan glaset vidrör underläppen funderar jag över hur funktionärerna lyckats kyla mjölken som jag som besatt längtat efter de senaste 30 timmarna. Jag tar en rejäl klunk och smaken fortplantar sig i hela min kropp med en gudomlig känsla. Det begär efter kall svensk mjölk jag känt senaste dygnet eller två har varit trollbindande och jag har aldrig känt något liknande.

Precis när jag höjer glaset för en andra klunk vaknar jag till med en smäll i vägens dike. Det är becksvart och jag känner omedelbart en smärta i vänster ben och ser med hjälp av pannlampans sken att jag blöder på smalbenet. Några meter längre ner i backen står Tommy och hukar sig över styret, återigen har han tillfälligt tappat synen. Jag reser mig upp, borstar av dam och lera, klappar på Tommys axel och besiktigar cykeln snabbt. Jag hade nog tur den här gången tänker jag när jag åter hoppar upp på cykeln och i samma rörelse sneglar över axeln efter ljussken från jagande pannlampor men ser inga.

Mikael står och rabblar fysiologiska termer för Sue för att hålla sig vaken, men hon står och sover.
Somnade jag nyss på cykeln tänker jag eller var det en sten jag körde på? Oklart. Ofattbart att man kan cykla och sova är min direkta tanke. Än mer skrämmande att jag hann drömma om mjölk innan närkontakten med det varma gruset.

MMAC5

Tommy hade ett dygn tidigare suttit snett i 22 timmar under den brutala pack raft-sträckan och verkar ha klämt en nerv i nacken vilket gör att hans syn sviktar i stötiga nedförsbackar. Tommy bryr sig inte nämnvärt och vi alla imponeras av hans beslutsamhet. Igen. Det positiva är att vi snart är i mål efter fyra dygns nonstop tävlande. Det negativa är att vi spurtar om fjärdeplatsen. Att spurta efter fyra dygn och totalt 4,5 timmars sömn är ju absurt, det hade jag nog tyckt under normala omständigheter, men i detta nu verkar allt vara helt logiskt och det finns inte en cell i min kropp som kommer vika ner mig för att förlora den platsen. Jag har laddad för detta under långt tid och jag kan ta ännu mer smärta om det behövs. Spurten avgörs efter sju timmar och vi plockade en fjärdeplatsen. Vilken bedrift. Vilket team. Och vilket ofattbart äventyr. Vi gjorde det.

Låt oss backa ett par månader för att få någon slags perspektiv på denna galenskap. Jag har tävlat i djungelmiljö ett par gånger tidigare och hade färska och i första hand mycket positiva erfarenheter från Sri Lanka när jag började planera för den första deltävlingen i världscupen i adventure racing som arrangerades i Belize, Centralamerika. Bara landet i sig lockade mig oerhört och jag satte ihop ett lag enbart med erfarna racers. Tommy, som jag tävlade tillsammans med 2010 i Europamästerskapen, är en av de absolut bästa navigatörerna och när han sa ja visste jag att vi skulle komma iväg. Fysiologen Mikael Mattsson har jag haft i min bekantskapskrets under en period och inte heller han, till min stora lycka, var sen med att säga ja. Mikael har 18 års erfarenhet av adventure racing och kom trea med laget NYARA (New York Adventure Racing Association) för två år sedan just i Belize. En synergi är även att man kanske lär sig lite om träning av Mikael under resans gång när vi uttömt alla andra samtalsämnen. Sue har jag kört med bland annat under Raid in France 2015 och vi båda ingår i Stockholm Adventure Team. Sue är absolut stenhård och jag har aldrig tidigare tävlat med en kvinnlig deltagare där man överhuvudtaget inte behöver oroa sig om det fattas styrka eller uthållighet.

Med ett mycket erfaret team på plats kunde vi nu ägna tid åt utrustning. Med vetskapen om att allt går åt pipan i någon form i djungelmiljö ville vi inte lämna minsta lilla sak åt slumpen.

MMAC3

Vi kom till San Ignacio i Belize ett par dagar före start för att kunna ha gott om tid för att få ordning på alla detaljer. När kartorna väl delas ut försvinner förste navigatör Tommy in i sin bubbla och Johan som agerar andre navigatör måste fokusera på roadbook, distansberäkningar och tidsestimat. Mikael och Sue går då disciplinerat över på utrustnings- och energiplanering för hela laget. Som ett välsmort maskineri.

I del två går startskottet äntligen efter månader av planering. Vi startar med två och en halv timmes löpning mot Guatemalas gräns i 40 graders värme.

Häng med!

Adventure racing är en lagsport där två till fyra medlemmar tillsammans tar sig till fots, på mtb och via paddling mellan kontroller. Främst handlar det om mycket långa sträckor och över flera dygn. Adventure Racing World Series är den officiella världscupen med nio tävlingar runt om i världen och inkluderar en världsrankinglista. I november varje år arrangeras VM. Extrem uthållighet, mental kraft och gediget teamarbete är några parametrar som är absolut avgörande för att överhuvudtaget komma i mål. Tävlingarna är ofta belägna i de mest exotiska länderna på vår jord och banorna som sträcker sig mellan 500 till 700 kilometer tar deltagarna till platser få har besökt tidigare. Första deltävlingen 2016 hölls i Belize, Centralamerika, och avgjordes efter 4 dygn och 500 kilometer. 16 lag stod på startlinjen.

 

 

 

 

 

Om skribenten

Johan Lilja
Mr Träning

Liknande inlägg