Hellweek(examinationshelg):

Onsdag, nu är det en vecka sedan vi stod vid Statiol utanför Stockholms Universitet och blev visiterade, ifråntagen all mat. När reptilhjärnan…. Nej, vänta nu, överlevnadsinstinkten slog in. Jag drog igång med en inställning av att jag inte skulle få äta förrän kommande söndag eller måndag. Alltid skönt att tänka det värre, eller inte ha några förväntningar, annars blir livet bara sådär jobbigt om man förväntar sig för mycket. Och gudars va jag såg fram emot att få vara med om något sånt här. Jag om nån älskar ju när man inte vet vad som komma skall. Jag har gått och dagdrömt om att bli bortrövad på något typ av träningsläger och vad är inte bättre än en paddling-, vandring och toppbestignings-vecka med en gapande Erixon över axeln om att “tiden går så sjukt fort”, “när ni kommer fram får ni lunch” och annat “bull” som jag så fint kallar det. Jag gillar Erixon nå djävulskt det är inte det, eller det är bara det att han är en av de få människor som faktiskt kan stressa upp mig. Som när vi precis paddlat klart och jag inte visste om jag skulle tejpa mina fötter och förbereda inför vandring direkt efter dressinen och chefredaktör Daniel här på Outside trodde att tredje världskriget precis kicka igång ur min mördarblick.

Låt mig presesntera fler ledare: militära Karl Filip Malmqvist med bra inputs om hur man synkar gruppen med raka rör, storhjärtade Fredrik Hjorth och den tillsynes lugna och ödmjuka tidigare eleven och guiden på Expeditionsresor – Danne Börjesson, samt ett helt media team svävandes både i luften i form av Peter Persson och Dennis Svärd knallandes leendes på rastplatserna. För att inte glömma våra lokalguider Steinar och Runar!

Bästa gänget!

Jag brukar känna mig rätt i balans och lugn i livet ofta, ha-ha tänker säkert många som känner mig. Alltså det är SÅÅ mycket olika känslor som har sipprat ut ur porerna under denna helg!! Glädje, ilska, glädje, glädje, utmattning/uttorkning, gråtattacksutbrott av stress från de senaste månaderna som jag fick trycka ur mig på vägen upp till Gaustatoppen sista dagen! Sjukt svårt för mig att acceptera mig som den svaga länken under denna etapp, eftersom jag själv är van att vara färdledare på just vandring och vara den starka länken. Tack för all kärlek mina vackra kurskamrater som efter 10e försöket kommer fram och säger att “nu tar vi väskan ifrån dig och du har inget att säga till om”. Det gråtande överlåtandet och den acceptansen kommer jag bära med mig i kunskapsbanken.

Det är bra att dela med sig av kärlek för att hålla energin uppe

Det har varit så mycket kärlek! Det har varit överlevnadsperspektiv och inte prestige, precis så som det borde vara mer i livet mellan människor. Vi har ju hjälpt varandra genom alla etapper, nio timmar paddling direkt efter en bilandes natt med lite sömn och ingen mat, vissa som paddlat en tvåmannakajak för att ta hand om den svaga just i stund då,vissa bogserade varandra och sedan hann vi knappt paddla i land innan vi direkt hoppa på dressinen för att ta oss till starten för vår vandring till vårat läger med otroligt osynkade styrkor i gruppen, vi har delat ut packning på de starkare personerna i stund under vandringarna och vi har hela tiden hållt ihop – som just en grupp!

Jag och Amely efter mysigaste knallandet ut till Gaustatoppen!Men vi fick ju mat, efter fredagsnattens sömn och några små toppvandringar så samlades vi vid en snöfläck i en halvcirkel och jag var övertygad om att de skulle ta oss till Gaustatoppen 1883m.ö.h för toppattack eller liknande, väl i snöfläcken får hungrigaste person i gruppen börja gräva i snön och fram kommer två feta regnbågslaxar – Nej, jag har aldrig ätit en godare lax eller buljong i hela mitt liv! Älskar det spartanska och att man njuter av det lilla man får!!!

Ni får faktiskt hoppa in på min facebook för att ta del av foton där: Hell Week, Freedalance Album

Här kan ni se en Karta över hur vi rörde oss

Inatt har jag suttit uppe hela natten och pillat med filmen, för det har varit en av de bästa helgerna i mitt liv. Och videon kommer vara värt varenda felsteg i produceringen och värd alla laxar i världen att se på! Lägger upp den senare! Nu ska jag iväg å sätta eskimåsvängen i Lissfors här i Dala-Floda innan de bär av till Stockholm för rollträning, swimrun och häng med bästa gänget innan jag drar upp till Lappland – varför ska jag dit? – fattar det inte själv: Mitt äventyr börjar på söndag. Kan ni fatta det?!

 

Följa:
“freedalance” på instagram, facebook och YouTube.
#freedalancethroughsweden
Fridens liljor,

/ Frida

Om skribenten

Freedalance

"Äventyr för mig handlar nog mest om att komma utanför sin trygghetszon, där man växer av att försöka. I Nepal jobbar jag som svensk reseledare (åt Far Away Adventures) för svenska grupper på vandringar och rundresor, och umgås med mina nepalesiska vänner på vandringar och paddlingar m.m. Jag går nu Adventure Academy, class of 2016 och i sommar kommer jag under tre månader, på olika äventyrliga sätt, ta mig igenom hela Sverige från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder" - Frida Benedikt aka Freedalance

Liknande inlägg