Annons:

En både lång och intensiv säsong har plötsligt övergått i ”off season”. Viljan att ha just det, att chilla, göra annat, kanske rent av umgås med folk, som folk, är ett kvitto på att jag gett allt jag haft under säsongen.

Off season är också en tid att titta tillbaka och ge sig själv lite high fives, eller många. Säsongen går fort och efter varje tävling är det dags för nytt fokus och ständigt titta framåt. Lätt att missa firet.

Som en klok vän till mig brukar säga:

”Träna hårt, vila smart, fira fett!”

Tack Mona för att du påminner mig.

Sedan tidigare i bloggen finns säsongsstarten i Paraguay med bilder och berättelse. Samma med uppföljningen och superkompensationen, Xterra i Thailand.

Kändes som att jag lämnade Sverige på vintern och kom tillbaka på våren. Våren som bara köttade fram i full fart. Mer Xterra, denna gång på Cypern, alltid så tuffa men roliga Lidingö MTB, Utö Swimrun och EM i Adventure Racing bockades av. Utö Swimrun körde jag med vikarierande partner, supersimmaren Jonas Andersson, tillsammans knep vi en 2a plats och hade ett sjukt roligt race. Tajt och härligt som jag gillar det. Vette tusan om det var Jonas kopp av te att jagas och bli jagad, men jag lyckades hålla is i magen på även honom.

Photo: Staffan Björklund

Åre Extreme Challenge som var menat att vara årets stora mål vart lite sisådär men en vecka i Åre är ändå en härlig vecka och en sportdag på och runt fjället, ändå värt.

Sommarens finaste och kärleksfullaste lopp var Hjärtebarnsloppet, 5 km till förmån för Hjärtebarnsfonden som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Lyckdes helt oväntat klämma till med ett nästan-pers på små kuperad bana och en vinst. Kolla gärna in detta loppet till nästa år.

Photo: Hjärtebarnsloppet

Att påminnas om så här på hösten är också vad jag faktiskt njöt av. En sån höjdpunkt som vimlade förbi men gjorde ett djupare avtryck var Rockman. Vilket race. Miljön är slående vacker och det känns som en dröm redan när båten mot starten glider ut i Lysefjorden och beten tornar upp sig på båda sidor. Dit upp ska vi, alldeles strax. Hade inte räknat med mycket för detta race. Ville otroligt gärna hit men tiden fanns inte riktigt med en sommar av skift- och helgjobb. Blev en hit ’n’ run. Bilade 15h över till Stavanger, anlände på natten och uppe med solen för att ta båten till start. Själen helt lugn och lycklig, ögonen något grumliga. Detta är bara en upplevelse. Allt för många höjdmeter och trappsteg för att det ska vara mitt race och utan uppladdning. Att få korsa mållinjen efter 8h först av alla var en dröm och en galen känsla men det var upplevelsen av banan som skapar ett minne som sitter i. Jag får nog dedikera ett eget inlägg till detta magiska Swimrun event.

Stopp och belägg, så kändes det efter detta äventyr. En prestation utöver det vanliga, över min egen förväntan. Nu ville jag bara konservera detta och vara precis lika stark och peppad för Ö till Ö. Spenderade därför kommande veckor med mycket swimrunträning på ”hemmaplan” i Stockholms skärgård framförallt runt Sandhamn men även en del härliga äventyr längre söderut runt Utö. En tävling i Falun blev det ändå av. Det otroligt fina och härliga arrangemanget Stora Stöten Swimrun.

Så kom då dagen. Måndagen. Måndagarnas måndag. En heldag i skärgården stod på schemat. Från Sandhamn till Utö. Ö till Ö . Att det skulle bli hårt det visste vi. Ja, alltså att ta sig från Sandhamn till Utö är väl hårt i sig och i vad som verkade som första höst stormen, definitivt hårt. Men även att det detta år skulle bli ett dynghårt och tajt race med många starka, välförberedda lag som inte var där för att leka. Jag vågade utlova ett spännande race för publiken och det levererade vi på. Hoppas också att rapporteringen kunde delge dramatiken. Slutade med ett spurtförsök, bara sekunder från vinst och ett mycket glädjande, hedersam VM-silver.

Photo: Fredrik Wannerstedt

Ö till Ö sätter alltid för mig en slags punkt för sommaren. Och det känns faktiskt ofta som att vädret också håller med om det. Det vänder lite efter den dagen. Så även detta år, punkt för sommaren. Men inte för säsongen. Bara några korta dagar hemma med lite vila och lite cykling. För att kolla att jag kom ihåg hur en gör eller om jag behövde montera på stödhjulen. Sedan bar det av till Indien och Himalaya. Dags för Adventure Race.

Jag blir fasen andfådd av att skriva, rätt mäktig säsong. Så vart var jag…jo dags att vila smart och fira fett! Gör det ni med, är helt övertygad om att ni förtjänat det. Gå tillbaka och stäm av med er själva. Vad njöt jag mest av, när hade jag som roligast och visst fasen är jag rätt nöjd! Oavsett om det är tävlingar eller andra typer av utmaningar er säsong har innehållit så finns de nog där, guldkornen. De drömmiga dagarna. 

Hepp, nu är det vinter! Jag återfinns framöver i horisontalläge.

Om skribenten

Marika Wagner

Jag trivs allra bäst på två hjul oavsett underlag, fast helst slingriga stigar upp och ner med rötter och lera. Men älskar också dagarna på havet i surfskin, till skogs i löparskorna och på berget i pjäxorna. Min dröm är att fylla mitt liv med massor av min passion för naturen, äventyr, träning, tävling och att helt enkelt bli väldigt trött . Detta försöker jag göra till min verklighet varje dag, det är inte enkelt men det är värt det. Oftast. Faktiskt nästan jämt. Jag tror att vi alla skulle behöva mer drömmigt i livet. Om än bara lite, eller så kan du göra som jag och ta i från tårna.

Liknande inlägg