Ni har säkert inte missat min brutna stortå. Ledsen att behöva tjata men det jag nu ska berätta är rätt så himla fantastiskt. Resan med tån började för tre veckor sen. Så som jag tror för många idrottare och äventyrare, med totalt depp, karriären är över, jag kommer att hamna på dekis och aldrig hinna ikapp till säsongen (OBS jättelångt kvar).

Lika bra att lägga alla skor, paddlar, dolmar, våtdräkter, hjälmar, pjäxor annat tjafs på hyllan (OBS behövs en stor hylla). Sedan gick det en kvart och jag insåg några saker jag kan göra, sen gick det en kvart till och jag insåg att det var ganska många saker. Faktiskt fler än de jag inte kunde göra. Sedan visade det sig att jag hade en super healing power body och läkningen har gått raketfort. Till slut stod jag med det faktum att det enda jag inte kunde göra på ett tag var att springa. Ett faktum jag ändå kunde tänka mig att leva med rent mentalt, även om kroppen alltid behöver sitt i form av snabba intervaller på grund av älskar att cykla så himla (för) mycket.

Men så öppnade sig himlen och ner kom ett magiskt rymdskepp, nej förlåt jag menar löpband.

Igår var jag på Access Rehabs klinik på Sveavägen i Stockholm för att äntligen få testa några löpsteg. Nämligen på deras Alter-G band, eller Anti-Gravity band. Enkelt förklarat blev jag instängd i en luftbubbla från midjan och neråt och denna luftbubbla lyfter kroppsvikten 0-100% enligt eget önskemål.

Känslan när jag började gå med 50% avlastning var otrolig. Jag kände inte av att jag blev lyft utan det kändes bara mindre belastat på tån och ingen smärta. Att få börja gå ordentligt utan att halta var grymt och jag kunde komma tillbaka till mitt vanliga rörelsemönster vilket gav en skön känsla i hela kroppen.

Efter 10 min gång på bandet så gasade jag upp farten och började springa lätt. I kroppen spred sig en frihetskänsla som sällan infinner sig vid konditionsträning inomhus.

För att inte kompensera med lite skeva rörelser så höjde jag upp avlastningen tills jag hade 30% kvar. Då kunde jag springa på med min vanliga teknik. Med Alter-G bandet är att det går att fuska rätt mycket, något att tänka på…. Lite beroende på hur kroppen hålls upp funkar avlastningen som stöd eller bärande. För mig gällde det att fokusera lite extra på kroppshållning och formen på löpsteget. Luftbubblan ger möjligheten att mest vifta på benen, men också en otrolig möjlighet att faktiskt springa med riktigt fin teknik, om fokuset finns. Det här känns bara som en fördel. Teknikträning, fokus, avlastning.

Efter ca 30 sekunder springandes på bandet kunde jag också sticka hål i farhågan att det skulle vara för lätt för att springa mig trött. Det kommer att gå att mangla intervaller så det står härliga till, och det ser jag fram emot.

Så här dagen efter då, är tån lite ”dagen efter”? Tvärtom, tån är bättre. Tack vare cirkulationen som kom igång så har jag lyckats få tillbaka lite rörlighet och kan nu nästan gå utan att halta och lägena där jag känner smärta är färre.

Att jag kunde bli så glad av att springa. På ett löpband. Inomhus. Det visste jag inte.

Om skribenten

Marika Wagner

Jag trivs allra bäst på två hjul oavsett underlag, fast helst slingriga stigar upp och ner med rötter och lera. Men älskar också dagarna på havet i surfskin, till skogs i löparskorna och på berget i pjäxorna. Min dröm är att fylla mitt liv med massor av min passion för naturen, äventyr, träning, tävling och att helt enkelt bli väldigt trött . Detta försöker jag göra till min verklighet varje dag, det är inte enkelt men det är värt det. Oftast. Faktiskt nästan jämt. Jag tror att vi alla skulle behöva mer drömmigt i livet. Om än bara lite, eller så kan du göra som jag och ta i från tårna.

Liknande inlägg