Kargt, kalt, stenigt och grått, undantaget några olivträd och ett skimrande blått hav. Grekland, eller hur? 

Nej, tänkt snarare en scen ur Peter Jacksons King Kong, minus alla galna djur då. Efter några dagar i charmiga (ja på riktigt) Parga har vi tagit os upp till byn Monodendri och sen sprungit, ner, ner, ner i Vikos ravinen. Världens djupaste ravin faktiskt, sett i proportion till dess bredd.

parga-run-11

Mats Emilson på väg upp ur Vikos ravinen

Vi är helt omringade av växtlighet, det är fantastiskt grönt och sanslöst vackert. Vi är här för att springa trail, de flesta andra som hänger här vandrar. Just denna dag är vi så gott som ensamma i hela dalen. Stigen bjuder på stenbelagda trappor och stigar, jordstigar och klippor. Terrängen är varierande, först sten och branta klippor åt alla håll sen magiskt helt mossbeklädd skog, färska örter och spår av vildsvin som bökat efter tryffel. Perfekt för ett trailäventyr helt enkelt. När vi springer här är vi helt betagna, vi kan inte fatta att vi är i Grekland.

parga-run-8

Grekland säger du?

parga-run-12

Hanna Erixon

Vi är i Pindusbergen, nära gränsen till Albanien och när vi kommer ut ur ravinen på andra sidan i byn Vikos ser vi allt i sin fulla prakt, en sanslöst magisk och väldigt dramatisk dalgång. Själva ravinen är ca två mil lång. Som djupast är den 1600 m och är bara några meter bred på sina smalaste ställen.

parga-run-14

Viktor Milonjić och Hanna Erixon

parga-run-19Natten spenderar vi på Bourazani Wildlife Resort, som är så långt från charter man kan tänka sig, Unikt är bara förnamnet och mannen som driver det påminner mest om en grekiskt variant av Basil Fawlty, på ett snällt sätt alltså.

parga-run-21parga-run-18Om vi dagen innan börjat nedåt börjar vi löpdag två utanför byn Konista springa uppåt. Rakt uppåt, rakt in i skogen, nästan ospårat, men jo, visst går det en liten stig där, den har till och med ett namn ”Kerasia stigen”. Vår guide Costas Nikolopoulos vet i alla fall nästan exakt vart vi ska. Snart lämnar vi skogen och hamnar på en kam. Det blir en lång dag på kammen, löpbart i perioder, ibland får vi nöja oss med att vandra. Även denna dag bjuder på vyer vi inte trodde vi skulle hitta i Grekland. Det är både för grönt och för kuperat, men vi biter oss i läppen och fortsätter njuta. Vi gör en loop upp via Ntavalista och ner till det för dagen helt tomma och tysta klostret i Stomio.

parga-run-16

Guiden Costas Nikolopoulos i fören

Undantaget nätterna på den grekiska landsbygden har basen för vårt trailäventyr varit den lilla byn Parga. Vi vet att vi nu kommer låta som en turistbroschyr men Parga är väldigt mysigt och närmast idylliskt. Byn ligger utspridd i form av en hästsko vid en fin och ganska liten vik. Hamnpromenaden är strösslad med det man brukar hitta i Grekland, relativt mysiga restauranger där man har lite svårt att se skillnaden på den ena och andra. Men lika mysigt är det för det. Som ett litet avslut på denna perspektivgivande resa rundar några i gänget av med att köra duathlontävlingen Agelos Fetsis Parga, är man på träningsresa så är man.

Resan vi var på går under det passande namnet ”Canyon Trail Run” och ligger i Apollos register. Nästa gång det bär av är 3-10 Oktober 2016

parga-run-27

Parga

parga-run-1-3

Yes, du kommer se detta på några vykort

parga-run-2