Första dagen som min vän Micke vinkade mig adjö vid hamnen i Haparanda och ropade “love you gumman”, så tänkte jag: nej… nu blir man utan nån att garva med, igen.

Men samtidigt, där satt jag i en kajak, kände mig säkrare än jag någonsin gjort förut i just en kajak. Jag funderade på om jag var på en kryssning och direkt fick min svartvita fara smeknamnet “La Cruise”. Jag och La Cruise gled ned sista biten av Torneälv. Stunden vi mötte havet, Bottenviken och Haparandas skärdgård hände något med mig som aldrig helt inträffat under äventyret tidigare…

För dagarna innan hade jag hunnit med några att-göra-saker, som film och bloggande, vilket lättade axlarna.
Nu satt jag där, i en kajak, som förövrigt är ens egna husbåt för kommande vecka. Helt oväntandes om vad som komma skall, med ett glittrande hav framför mig så jag kände mig tom… Det var heeelt tomt, som om man hade privilegiet att hitta en “nothing box” som enligt forskning påstås existera i andra könets hjärndelar. SJUKT AVIS! Den där boxen skulle det finnas fler av.

Ut i Haparandas skärgård

Ut i Haparandas skärgård

Jag njöt, det var vindstilla, jag hittade mig själv sittandes och bara stirra på det glittrande oändliga. Jag korsade rakt över mellan några uddar och det var okej.

För saken är den att jag har suttit i havskajaker förut, med bara på sjöar. Aldrig på hav. Forspaddling har jag ju dock paddlat antalet gånger, men det är ju som olika saker.

Jaha, och så hamnade vi där igen, helt förtrollad och uppfattningen till avstånd blev som bortblåst. Norrbotten är så sjuuuukt stort. Till Seskarö paddlade jag och passerade campingen, hamnade i ett mode att inte vara kring folk, paddlade på, hittade två själar som eldade vid sin sommarstuga och frågade ifall de visste ett bra ställe. Precis runt kröken och “du har tur för det är ingen där just nu”. Min egna strand!! Märkte att jag än var i norr än då det första jag såg var spår av ren. Njöt ordentligt där.

Seskarö

Uppenbarelsen av en ”egen” strand, detta på Seskarö

Med tanke på att jag “bara paddlat runt östra sidan av Seskarö” så tog det ju som en halv dag att ta sig längs med ön nedöver, så jag bestämde mig för att traversera och sikta mot mindre öar, något likt en genväg västerut. Lite vågigt och hej va kul det var! Hittade till Frevisörens Havsbad och ett överraskande besök av en tidigare kollega som flyttat till Kalix!

Dagen efter var det spegelblankt på havet och jag kunde lättsamt ta mig över fjärdar.

Brunchbestyr

Brunchbestyr

Oskar på Canoe Adventure North smsade mig att paddla till Fälseön och leta efter Lelle. Såklart paddlar jag runt hela den ögruppen, möter några barn i en motorbåt som frågar:
– Hej, vart är du påväg?!
– Till Luleå!
– Jaha, vet du vad den här ön heter?
– Inte på rak arm, men det kanske ni vet?
– Jo, den heter “Yttersta”.

Jaha tänkte jag och började direkt ta mig drastiskt västerut. Som lekpark får jag vågorna från de öppna havet att leka med in mot väst. Senare ser jag yrkesfiskare ute till havs. De försvinner snabbare än mig iväg i sin båt. Jag kommer in i viken och frågar första personerna jag ser vid en sommarstuga, som råkade vara yrkesfiskarna.
Känner ni Lelle på Fälesön?
Jo, han är ute och letar efter hunden!

Såklart alla känner alla. Fick förklaring av dem var Lelle bodde och när jag paddlade därifrån kändes det som jag helt plötsligt var med i Pistvakt, fast på vattnet. Vad hände med Tornedalsdialekten? Inget att klaga med den härliga Kalixdialekten! Men så fort!

På Fälesön var det rena rama skärgårds-dröm-livet. Hinner inte gå ut ur kajaken innan man blir serverad kall öl, halstrad sik och lax, alltid kalixrom till förrätt, anekdoter i bastun med havutsikt åt båda hållen av Uddebo. För att sedan välja att göra eftermiddagspaddling dagen efter. Nej, då säger Lelles svärdotter att “vi som tänkte äta älg-entrecote till middag”. Jaha, tänkte jag. Det är ju som vardag här, det får blir nattpaddling! På tal om att inte mysa mellan Jämthundvalparna. Ååh. Jag är otroligt glad att jag fick lära känna släkten på Uddebo, vi ses igen!

Kärleksfull sömn

Överraskande kärleksfull sömn på eftermiddagen


halstrad sik och lax

Lelle står med halstrad sik och lax

Midnattspaddlingen behöver jag som inte förklara så mycket mer än att visa er dessa bilder! Det var nå övferdjävulskt fint och något jag önskar att alla som vandrar på denna jord skulle få uppleva i livet:

Midnattspaddling

Midnattspaddling

Dagarna efter handlade mycket om att hantera vågor med en vind allt från 2-7m/s över fjärdar, funderade på vad som är en risk och inte. Men samtidigt avgjorde jag det på att jag fortfarande kände mig säker där jag satt och vilka typ av vågor det var och att försöka möta dem så gott som möjligt. Vädret kan man läsa en del men verkligen inte styra över. När jag närmade mig Luleå kom det in lite moln svåra att läsa, men fick då följa prognoserna som såg bra ut. En fjärd tog som 1 till 1,5h att passera med kontinuerlig paddling, så det är inte “bara”. Men för att hålla sig i chack, väljer man bra låtar att sjunga på som går på repeat och ser till att ha kul med vågorna, att dansa med dem, prata med dem, vara ett med naturen.

Havets vågade vågade våg

Havets vågade vågade våg

Ja, men den här veckan har ju bara varit magisk. Helt ärligt. Men om jag ska få nämna något som varit jobbigt så är det ibland myggen, förutom när de bara är ett trevligt sällskap. Mycket bromsar som älskar att äta av mig. Och vid en ö som jag stannade vid för lunch, så när jag paddlar därifrån sen har det krypit in massor med pissmyror i min flytväst, ni vet sånna där som knappt går å ta kol på för dem är så små och hårda/starka. Så när jag paddla iväg kröp de upp i nacken på mig och smaskade. Huffa…

Även om det har varit det strålande vädret samt förvåningen över att “The Bothnian Bay Archipelago” inte är mer omtalad – som det paradis det faktiskt är för havspaddlare, typ utan annan båttrafik osv…. Sååå finns det två eldsjälar där ute som gjorde min vecka och strödde grädde på moset! Oskar Hederyd på Canoe Adventure North, som vanligtvis håller i havspaddlingsturer i Bottenviken och Hasse Ericsson en paddelveteran, dessa två var med mig i telefonen hela veckan med tips om platser att ta mig till och så vidare. Det är ju guldvärt! Och det toppade veckan med bravur! Dessa kom även och mötte mig på vägen in till Lulnäset och Luleå, lyx!

 

TUSEN TACK.

Mina lotsar via lur och bemötande i Bottenviken

Mina lotsar via lur och bemötande i Bottenviken

Om ni är intresserade av några dagars havspaddling i Bottenviken så rekommenderar jag att ni hör av er till Oskar: canoeadventurenorth: http://www.canoeadventure.nu/

Fakta:
Total: paddling 141km isch mer detaljerad karta på google:

Min rutt genom Bottenvikens skärgård Haparanda - Luleå

Min rutt genom Bottenvikens skärgård Haparanda – Luleå

Börja gärna följa min instagram och facebook under ”Freedalance” för mer aktuella uppdateringar. Videos på min YouTube kommer också inom sin tid.

Just nu har jag hittat till Dalarna med cykeln och imorn väntar nya äventyr.

Lite fler foton från havspaddlingen får avsluta inlägget:

Vila

Vila

En av alla stränder helt för dig själv

En av alla stränder helt för dig själv


Att leka Pochahontas eller bara vara Frida är ju bara att välja själv

Att leka Pochahontas eller bara vara Frida är ju bara att välja själv

Om skribenten

Freedalance

"Äventyr för mig handlar nog mest om att komma utanför sin trygghetszon, där man växer av att försöka. I Nepal jobbar jag som svensk reseledare (åt Far Away Adventures) för svenska grupper på vandringar och rundresor, och umgås med mina nepalesiska vänner på vandringar och paddlingar m.m. Jag går nu Adventure Academy, class of 2016 och i sommar kommer jag under tre månader, på olika äventyrliga sätt, ta mig igenom hela Sverige från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder" - Frida Benedikt aka Freedalance

Liknande inlägg