Första dagen som min vän Micke vinkade mig adjö vid hamnen i Haparanda och ropade “love you gumman”, så tänkte jag: nej… nu blir man utan nån att garva med, igen.
Men samtidigt, där satt jag i en kajak, kände mig säkrare än jag någonsin gjort förut i just en kajak. Jag funderade på om jag var på en kryssning och direkt fick min svartvita fara smeknamnet “La Cruise”. Jag och La Cruise gled ned sista biten av Torneälv. Stunden vi mötte havet, Bottenviken och Haparandas skärdgård hände något med mig som aldrig helt inträffat under äventyret tidigare…
För dagarna innan hade jag hunnit med några att-göra-saker, som film och bloggande, vilket lättade axlarna.
Nu satt jag där, i en kajak, som förövrigt är ens egna husbåt för kommande vecka. Helt oväntandes om vad som komma skall, med ett glittrande hav framför mig så jag kände mig tom… Det var heeelt tomt, som om man hade privilegiet att hitta en “nothing box” som enligt forskning påstås existera i andra könets hjärndelar. SJUKT AVIS! Den där boxen skulle det finnas fler av.
Ut i Haparandas skärgård
För saken är den att jag har suttit i havskajaker förut, med bara på sjöar. Aldrig på hav. Forspaddling har jag ju dock paddlat antalet gånger, men det är ju som olika saker.
Jaha, och så hamnade vi där igen, helt förtrollad och uppfattningen till avstånd blev som bortblåst. Norrbotten är så sjuuuukt stort. Till Seskarö paddlade jag och passerade campingen, hamnade i ett mode att inte vara kring folk, paddlade på, hittade två själar som eldade vid sin sommarstuga och frågade ifall de visste ett bra ställe. Precis runt kröken och “du har tur för det är ingen där just nu”. Min egna strand!! Märkte att jag än var i norr än då det första jag såg var spår av ren. Njöt ordentligt där.
Uppenbarelsen av en ”egen” strand, detta på Seskarö
Dagen efter var det spegelblankt på havet och jag kunde lättsamt ta mig över fjärdar.
Brunchbestyr
– Hej, vart är du påväg?!
– Till Luleå!
– Jaha, vet du vad den här ön heter?
– Inte på rak arm, men det kanske ni vet?
– Jo, den heter “Yttersta”.
Jaha tänkte jag och började direkt ta mig drastiskt västerut. Som lekpark får jag vågorna från de öppna havet att leka med in mot väst. Senare ser jag yrkesfiskare ute till havs. De försvinner snabbare än mig iväg i sin båt. Jag kommer in i viken och frågar första personerna jag ser vid en sommarstuga, som råkade vara yrkesfiskarna.
Känner ni Lelle på Fälesön?
Jo, han är ute och letar efter hunden!
Såklart alla känner alla. Fick förklaring av dem var Lelle bodde och när jag paddlade därifrån kändes det som jag helt plötsligt var med i Pistvakt, fast på vattnet. Vad hände med Tornedalsdialekten? Inget att klaga med den härliga Kalixdialekten! Men så fort!
På Fälesön var det rena rama skärgårds-dröm-livet. Hinner inte gå ut ur kajaken innan man blir serverad kall öl, halstrad sik och lax, alltid kalixrom till förrätt, anekdoter i bastun med havutsikt åt båda hållen av Uddebo. För att sedan välja att göra eftermiddagspaddling dagen efter. Nej, då säger Lelles svärdotter att “vi som tänkte äta älg-entrecote till middag”. Jaha, tänkte jag. Det är ju som vardag här, det får blir nattpaddling! På tal om att inte mysa mellan Jämthundvalparna. Ååh. Jag är otroligt glad att jag fick lära känna släkten på Uddebo, vi ses igen!
Överraskande kärleksfull sömn på eftermiddagen
Lelle står med halstrad sik och lax
Midnattspaddling
Havets vågade vågade våg
Även om det har varit det strålande vädret samt förvåningen över att “The Bothnian Bay Archipelago” inte är mer omtalad – som det paradis det faktiskt är för havspaddlare, typ utan annan båttrafik osv…. Sååå finns det två eldsjälar där ute som gjorde min vecka och strödde grädde på moset! Oskar Hederyd på Canoe Adventure North, som vanligtvis håller i havspaddlingsturer i Bottenviken och Hasse Ericsson en paddelveteran, dessa två var med mig i telefonen hela veckan med tips om platser att ta mig till och så vidare. Det är ju guldvärt! Och det toppade veckan med bravur! Dessa kom även och mötte mig på vägen in till Lulnäset och Luleå, lyx!
TUSEN TACK.
Mina lotsar via lur och bemötande i Bottenviken
Fakta:
Total: paddling 141km isch mer detaljerad karta på google:
Min rutt genom Bottenvikens skärgård Haparanda – Luleå
Just nu har jag hittat till Dalarna med cykeln och imorn väntar nya äventyr.
Lite fler foton från havspaddlingen får avsluta inlägget:
Vila
En av alla stränder helt för dig själv
Att leka Pochahontas eller bara vara Frida är ju bara att välja själv