Annons:

På väg hem från Vietnam gjorde vi en kort liten blixvisit i Dubai, en minst sagt tudelad upplevelse.

Kl 04.30 landade vi på Dubais flygplats, Carina hade inte sovit någonting under den långa nattflighten från Vietnam. Vi växlade lite lokal valuta och tog sedan taxi med en pratglad trevlig arab som körde oss till Dubai Marina. Mörkt, dagsljuset var på väg, överallt sträckte sig enorma skyskrapor upp mot himlen, den ena mer fantasifull än den andra. Vi såg fram emot en soluppgång från någon hög byggnad. Dubai måste vara alla arkitekters våta dröm, känns som om ju dyrare och vräkigare desto bättre, det gäller att sticka ut och använda ”sin” skyskrapa som ett varumärke och ett tecken på välfärd och originalitet.

Framme och taxin kör iväg, kortslutning pga av sömnbrist och mörker, Carinas plånbok med kreditkort, körkort, en massa kontanter i USD och EUR blir kvar på sätet. Såklart upptäcker vi det för sent…panik är ett milt uttryck. Lyckas hejda en annan taxi, men denna chaufför pratar inte många ord engelska. Det enda vi har är ett taxikvitto och hoppas på så sätt lokalisera ”vår” chaufför på något sätt. Det blir ilfart tillbaks till flygplatsen för att försöka hitta någon som kan hjälpa oss hitta en gråhårig arab i 50 års ålder med kraftig nacke och begynnande flint, det var allt jag sett av honom. Tydligen är det 800 taxichaufförer som jobbar runt flygplatsen… Som att leta efter en nål i en höstack. Fyra filer med taxibilar mötte oss som i en aldrig sinande ström fylldes med passagerare och försvann. Carina började med panik i rösten prata med några vakter och visade upp taxikvittot. Jag hade mentalt förberett mig på att spärra kreditkorten och började fundera över hur lång tid det skulle ta att få ett nytt körkort. Mitt i smeten av bilar, turister och chaufförer tycker jag mig se en bekant nacke och springer fram till hans bil, rycker upp bakdörren och till min stora förvåning ser jag plånboken! Carina och taxichaffören förstår ingenting, vi skrattar och gråter om vart annat och vi får en ny vän som blev saftigt ”väldricksad” när han fick köra oss igen, denna gång till Dubai Plaza.

Så hur var 10 timmar i ”fast growing” Dubai? Efter tre veckor i Vietnam var kontrasten skrämmande och jag kände mig både äcklad och fascinerad över hur pengar styr vår värld. Det lyste och strålande av skinande marmor på gator och torg, blänkande aluminiumprofiler, välputsade fönsterrutor överallt. I Sverige slängs det tre miljoner fimpar per dag. I Dubai bor det nästan tre miljoner människor och knappt en fimp eller skräp så långt ögat kunde se. Det putsas, fejas, städas överallt. Skräp föder skräp och här accepteras inte skräp ( kraftiga böter).

Tiden är knapp, den enorma inomhusskidanläggningen hinner vi inte se men däremot världens högsta byggnad, (Burj Khalifa) såklart ett gigantiskt skrytbygge.

Dubais beryktade inomhusskidanläggning

 

Granne finns ett enormt shoppningmall, Dubai Mall med internationella varumärken, ett gigantisk ”akvarium” där man kan simma med hajar, uppstoppade kameler, längre bort en gigantisk inomhusskridskobana. Vi hoppar på metron, ”tunnelbanan” som svävar över vägar och passerar skyskrapor efter skyskrapor, överallt byggs det, byggkranar och armeér av byggarbetare från jordens alla hörn.

Ut mot ”palmen” med vattenpark, vattenskotrar, kritvita stränder, ljusblåa solparasoller och en aldrig sinande ström av enorma futuristisk skyskrapor som fick oss att tappa andan. Det kändes som att komma till en filminspelning, en kuliss, ett vuxet Disneyland med inslag av Las Vegas. Otroligt overkligt att i en öken bygga upp allt det här lyxiga, kändes som det enda som satte stopp var fantasin över hur hus kan byggas, kostnaden är uppenbarligen av underordnad betydelse. Som sagt en tudelad upplevelse som jag inte ville vara utan, men gav en fadd smak i munnen. Detta får mig att starkt reflektera över hur olika livet ser ut och undra om vi behöver fler röda Ferraris för att skapa en bättre värld

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras