Annons:

Mitt idrottsliga liv har länge handlat om fotbollsträning två gånger i veckan, match på helgerna och kanske ett besök på gymmet för att det verkade ju göra susen.

Så såg min ungdom ut och det var först när Jämtlandsfjällen(eller rättare sagt Mullfjället) frälste mig till löpning och naturens enkelhet jag insåg att träning kan utföras på så många sätt.

Som med allt kräver det tid, engagemang och driv för att få saker att hända. På så sätt är det med träning för min del. Jag började med att ta mig ut. Sprang på en stig som jag kände mig trygg på. Sprang den flera gånger, gärna jämt. Ville liksom kunna den och känna mig trygg där. Sen eskalerar det. Man känner sig trygg och tar nästa stig. Till slut tar man sig till toppen och inser att där bakom finns det fler. Ännu mer att upptäcka och då finns det ingen hejd. Då är drivet att bygga en kropp som ska klara alla dessa toppar, stigar, branta åk och hårda förhållanden så stort att man rättar sitt liv efter det.

Jag ser verkligen inte ner på tiden då jag spelade fotboll två gånger i veckan och tyckte det blev alldeles för seriöst då jag blev uttagen till länslag i fotboll. Det medförde press att jag förväntades prestera, vara mer utvald än någon annan. Press är bra i lagom mängd, press kan vara drivet man behöver. Men när det övergår till en känsla av misslyckanden istället för en känslan av stolthet och lycka då man genomfört något, får det helt fel effekt.

Det är ett tankesätt jag får jobba på hos mig själv. Se målet, sträva efter det, dröm om det och visualisera. Men vägen dit kommer vara väldigt mycket längre än känslan av att jag uppnått målet. Så om vägen dit är mestadels lustfyllt, härlig och medför en god känsla så är det nog sak samma om det är två gånger i veckan fotboll eller fyra timmar om dagen skimo.

Idag beger vi oss till VM. Eller mitt och Erikas resande fick ett oplanerat övernattande i Stockholm då ett skidfodral på två meter tydligen inte fick resa som bagage. Kanske skulle valt fotboll istället så man kunde ha två par dubbskor och komma igenom med som handbagage? Fast då skulle nog inte topparna vara lika många att sträva efter.

/Fanny