Annons:

Jag korsade gränsen över till Alaska från Kanada och efter ett par dagars paddlande i USA började bergen avta. Dom blev lägre och lägre tills dess att jag befann mig ute på ”Yukonflats”. Ett ca 40 mils långt delta där Yukonfloden grenar ut sig i en mängd olika kanaler och huvudfåran blir svår att följa. Strömmen avtar och blir i vissa kanaler knappt märkbar. Bergen försvinner helt och omgivningarna blir plattare än skåne.

Det var en fin kväll då jag paddlade ut i Yukonflats och floden låg spegelblank, knappt en krusning på vattnet. Jag stod iförd endast mina badshorts och keps på SUP:en, paddeln plaskade härligt varje gång den kom upp ur vattnet. Inte ett bekymmer fanns i min värld just då. Njutningen var maxad och jag tänkte att, Yukonflats kanske inte blir så tokigt ändå. Jag gick och la mig med en go’ känsla på en strandbank den kvällen.

Morgonen därpå vaknar jag upp i tältet av att vinden rycker och sliter i tältet och den fina kvällen dagen innan är som bortblåst när jag sticker ut huvudet. Det gick vågor ute på floden och jag kunde se vita krusningar där vågorna bröt. Här på Yukonflats fanns det inga berg som kunde hindra vinden från att blåsa upp ytterligare.
SUP:en låg i alla fall kvar på samma ställe som dagen innan.

Att paddla SUP är faktiskt betydligt mer praktiskt än vad jag tänkte innan resan. Det kan verka en aning märkligt att man ska stå upp på en bräda med en lång paddel. Det känns lite onaturligt till en början, men när man väl har kommit in i tekniken förstår man tjusningen i det och hur härligt det faktiskt är att stå upp och paddla! 😀
Så länge det inte blåser stark motvind…

När jag väl stod där på SUP:en gick det inte fort, millimetrarna kröp fram längs med kanten. I och med att jag stod upp på brädan så blev jag som ett stort segel som bidrog till att jag trycktes bakåt i motvinden. Varje tag med paddeln kändes som att försöka skära i bly. Det kändes otroligt trögt…
Brädan var svår att styra i vågorna och vinden, den snurrade runt och jag blev ofta tvingad att enbart paddla på en sida vilket slet mycket på kroppen. Jag var väldigt trött redan efter 1 timma på SUP:en och under denna dag blev det totalt ca 14 timmars paddlande. Trots det hade jag ändå inte lyckats avverka ens halva den distans som jag brukade göra under en dag.

Denna kväll gick jag och la mig med en otroligt trött känsla i kroppen, ovetandes om att den kommande veckan på Yukonflats skulle se ungefär likadan ut…

Det är den största sårbarheten på en SUP vill jag påstå, just vinden. Nu har jag gjort flertalet olika äventyr och provat några färdmedel. Cykel, kajak, rullskidor, vandring men SUP:en är det färdmedel då man får kämpa som mest i motvind.

SUP är också kanske det härligaste färdmedlet när förhållandena är bra. Fast ja, att cykla är ju ruskigt härligt det med, att vandra med och paddla kajak är brutalt gött. Rullskidor har också sin charm… Äh, alla äventyr har varit lika bra, på sina olika sätt! 😉

TACK för att du läst detta inlägg!

Facebook: adventurecalling

Instagram: @marcusaspsjo

Om skribenten

Marcus Aspsjö

Marcus Aspsjö, en av de yngsta äventyrarna Sverige har att erbjuda. Med sina 25 år har han dock genomfört en hel del, både större samt mindre äventyr. Hans äventyrarkarriär startade då han hoppade på sin cykel hemma i Lidköping och cyklade ner till Tanzania. Över berg, jagad av vildhundar, hamnade mitt i en revolution, korsade stekheta öknar, fick amöba, korsade världens kanske tuffaste cykelland, genom stamkrig, undslapp precis ett terrorattentat. Skulle detta vara avskräckande? Tvärtom så är äventyr numera en livsstil för denna grabb. Sedan dess har han vandrat över Island, paddlat kajak till Svarta havet, vandrat över Indien och åkt rullskidor över Australien. Vad väntar här näst? En hel del! Allt kommer du kunna läsa om här i bloggen.

Liknande inlägg