Annons:

I Zermatt är Matterhorn alltid så närvarande, en ikon, en jätte på 4 478 meter över havet. Utan Matterhorn hade Zermatt bara varit en ”vanlig” alpby men så är det inte.

Nu står den där jättetanden. Ett berg som bestegs första gången 14 juli 1865 av Edward Whymper.

Av Alpernas alla toppar över 4000 meter är Matterhorn ett av de svåraste att bestiga. Även den så kallade normal leden Hörnli ridge är lång, brant och krävande men vi; André Jonsson, Petter Engdahl, tvillingarna Sanna och Lina El Kott Helander och jag Erik Ahlström är inte där för att bestiga berget. Vi är där för Matterhorn Ultraks, en deltävling i Skyrunning world series.

Team Sweden Matterhon ultraks”  kallar det sig. Det är inte första gången André är här och tävlar, utan han kan banan utan och innan. Han guidar resten av laget runt den 45 km långa banan, alla vänjer sig vid underlaget och den något tunna luften på drygt 3000 m ö.h. som är tävlingens högsta punkt.

Redan på fredagen gör Lina och Sanna premiär genom att komma 3:a och 4:a på Vertikalen, det bådar gott inför 30 km banan de ska köra på lördag.

Sanna och Lina El Kott Helander

”För oss är det här en bra genomkörare och att komma upp på hög höjd. Vi har tävlat nästan varje helg i sommar en hel del utomlands. Började med läger i Spanien, resa i Kina, sen Norge, Italien, Frankrike och nu senast Schweiz. Det har varit multisport och adventure race blandat med trail- och bergstävlingar. Vi har också valt att blanda distanserna, så har sprungit allt från 5 km-75km tävlingar. Nästa vecka är det dags för Goretex TransAlpine då målet självklart är att vinna alltihop”, säger Sanna.

Är man i Schweiz är det alphorn som gäller!

När starten gick på 30 km (2000 höjdmeter) hade de i början svårt att hålla igen, ville så gärna ligga i hack i häl på Nya Zeeländaren Ruth Croft men efter ett tag så hittade de sin egen rytm och trots att Sanna hade känt sig krassligt, med ont i halsen på morgonen var hon och högg i hälsenorna på Lina, det var inte många sekunder det skiljde mellan tvillingarna i mål. En mycket meriterade silver och bronspeng och många börjar nu känna igen de här två positiva och snabbfotade tvillingarna runt om i världen. 

Huvudklassen var 46 km (3 600 höjdmeter) och där låg hoppet såklart på André och Petter. 

Andre Jonsson och Petter Engdahl

”Jag har tävlat ganska sparsamt under sommaren, mest fokuserat på träning inför vintersäsongen men jag ville prestera bra på Salomon 27K och PP Vertical K i Åre och det var kul att det gick så bra att jag kom högst upp på pallen på bägge loppen. Jag ska på träningsläger för längskidåkningen i Livigno i September sen är jag sugen på att springa Limone Extreme i oktober”, säger Petter.

47 kilometaren börjar med en hemsk stigning och redan där konstaterar Petter att det inte gick att hänga med de fyra i toppen.

Högsta punkten, 3000 m ö.h.

”Jag lyckade hålla ett bra tempo men slappnade av lite för mycket, missade en korsning och sprang fel, säkert 120 höjdmeter. Blev så förbannad på mig själv att jag nästa började gråta, men samtidigt fick jag extra energi när jag såg att jag började ta ikapp de som låg före. Jag passerade sex löpare, varav André var en och så var jag på 5: plats igen och kunde hålla den placeringen ända in i mål. Så jag är otroligt nöjd och stolt, jag har aldrig förr varit ute så länge eller sprungit så långt, så det här blev betydligt bättre än vad jag förväntat mig och jag vill gärna springa fler lopp. Målet är ju såklart att komma med i Salomons internationella lag med Emelie Forsberg, Ida Nilsson och Mimmi Kotka”, fortsätter Petter.

André har haft en intensiv sommar med mycket tävlande och han är ett välkänt ansikte ute på den internationella trail-cirkusen, många konkurrenter kommer fram och ger high five och önskar den långa vikingen från norr lycka till.

Klassisk vy i bilfria Zermatt

”Säsongen så här långt började med en vinter med skadeproblem så jag kom igång sent. Så det blev en  seg start med 23a på Zegama och 22a på IAU Trail World Championship men visade ändå att jag tagit ett steg sedan ifjol trots problemen. På Livigno Skymarathon började det lossna med en 10e plats. Riktigt bra form i Juli med 4a på SkyUltra EM (High Trail Vanoise, Val d’Isere) och första pallplatsen, 2a, i SWS på Royal Ultra Skymarathon, Gran Paradisio. Mitt lopp på Ultraks visar också att jag tagit ett ordentligt steg sedan ifjol, 10a trots en riktigt tung dag. Jag ligger nu 4a i totalrankingen i SWS och med ett bra lopp i Scotland på Glen Coe Skyline är det möjligt att jag kan sluta på pallen. Det loppet är ett SkyExtreme där jag oxå har chansen att sluta topp 3 i totalen. Det har varit en intensiv säsong så kroppen är sliten men nu har jag lite mer mellanrum mellan de lopp som är kvar så hoppas jag ska kunna avsluta på ett bra sätt” säger André.

Loppet i Zermatt blev inte riktigt vad André hade hoppats på.

”Det var tufft men vet inte riktigt vad som gick fel. Under de första 15km, som också är det svåraste, kände jag mig bra och hade kontroll. Efter det fick jag börja jag kämpa. Förmodligen gjorde jag några av de värsta nedförslöpningarna  jag någonsin har gjort. Tekniken fungerade inte alls. Irriterande att förlora så mycket tid nedför och omöjligt att ta igen när konkurrensen är så här bra. Trots alla problem lyckades jag placera mig topp 10, vilket jag är nöjd med, även om tidsskillnaden till killarna framför mig var väldigt stor”, säger André

Summa summarum bjöds det på stora svenska framgångar och för egen del var det härligt att vara på plats i mytomspunna Zermatt

Top 5  – 46 km Herrar:

1. Marco De Gasperi (ITA) – 4h42’31”

2. Eugeni Gil (ESP) – 4h45’15”

3. Martin Anthamatten (SUI) – 4h48’59”

4. Aritz Egea (ESP) – 4h53’50”

5. Petter Engdahl (SWE) – 5h00’46”

Top 3 – 46 km Damer

1 Sheila avilés Castañi(ESP)06:00:18

2 Buravova Svetlana(RUS) 07:18:34

3 Vlasakova Andrea(CZE) 07:20:55

Top 3 – 30 km herrar 

1 Buiissart Romain(FRA) 02:50:19

2 Walheim Karl (SWE) 03:13:11

3 Blumstein-jones Etienne (AUS) 03:16:37

Top 3 – 30 km Damer

1 Croft Ruth(NZL) 03:15:14

2 El Kott Helander Lina(SWE) 03:21:53 

3 El Kott Helander Sanna(SWE) 03:22:34

Om skribenten

Erik Ahlström

Skidalpinism, multisport, bergsmaraton, fjällöpning, trailrunning ja det har Erik engagerat sig i under snart 25 år. Grundare av Kebnekaise Classic, BIMM, FEM, ÅEC, Åre WAR, TEO, C2 City Challenge, Sweden Sky Race 24 med flera! Dessutom hjärnan bakom Salomon Trail Tour som bidragit till det enorma intresset för trailrunning. Lite idéer som snurrar i hans hjärna just nu - Plogga (Plocka skräp o Jogga) och Bo Outdoor, (ett modernt "sportkollektivboende" för oss som hellre är ute) Men mest känd kommer Erik alltid att vara för att ha haft flera roller i Sällskapsresan 2, Snowroller där han är en av skidåkarna gapar de legendariska orden - "Bästa svängen Hökarängen".

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras