Långt ute i skogen kan ingen höra dig skrika. Inte heller är det säkert att du har täckning på din mobil. En olycka i vildmarken kräver helt andra kunskaper och förberedelser än de som krävs närmre betongen. För att öka våra överlevnadschanser hakade vi på en kurs i äventyrsmedicin.
Vår ciceron för dagen är en av Sveriges mest rutinerade expeditionsläkare, Olivia Kiwanuka. Som förutom att vara utbildad inom just vildmarksmedicin har en bakgrund inom neurokirurgi på Karolinska Universitetssjukhuset.
Olivia Kiwanuka
Några av kursdeltagarna får agera statister och ligger nu livlösa på gräset i Hagaparken, dagen substitut för vildmark. Planen är att vi ska ge grundläggande första hjälpen enligt L-ABCDE metoden, något vi precis har lagt dagen på att gå igenom. I akutfasen ska det här gå fort och göras på en halv minut. Jag går igenom stegen så gott jag kan men min väns tillstånd förblir för mig oklar och klockan springer iväg. När jag gjort det jag tror jag kan går jag bort till Olivia. Tiden som gått är långt över 30 sekunder, snarare 7 minuter, vart tog tiden vägen tänker jag samtidigt som jag inser att jag totalt glömt bort att lägga min vän i framstupa sidoläge. Behovet av kunskap och övning kunde inte bli tydligare.
Grunden i det hela är L-ABCDE, en minnesregel som talar om i vilken ordning man ska prioritera undersökning och behandling vid akuta situationer. Ordningen är till för att åtgärda det som dödar först, allra först. Metoden är internationellt accepterad och används inom ambulanssjukvård och akutsjukvård.
L-ABCDE, står för Livsfarligt Läge, Airway (luftvägar), Breathing (andning), Circulation , Disability (neurologisk påverkan) samt Exposure (utsatthet). Poängen är att alltid åtgärda tillstånden i fallande skala, alltså L innan man går vidare till A osv.
Brandmannagreppet
Om det finns misstanke om att att nacken eller ryggraden kan vara skadad efter ett direkt slag mot huvudet eller vridningsvåld så är det även i ett tidigt skede viktigt att få till en nackstabilisering.
När man sen bedömer cirkulationen vill man få en uppfattningen om den skadades blodcirkulation och syresättning. Notera hud- och läppfärg. Är personen blek, med blå läppar är det ett tecken på dålig cirkulation. Känn på huden, kall och klibbig hud är ett tecken på dålig cirkulation.
Notera även om personen rör ben och armar spontant, om inte kan det vara ett tecken på ryggmärgsskada. I pupillerna kan man se tecken på hjärnblödning. De flesta människor har normalt lika stora pupiller. Vid ökat tryck inne i skallen kan pupillen på den påverkade sidan bli större. Detta är ett allvarligt och sent tecken på livshotande tryck inne i skallen!
En ”cheat sheet ”över L-ABCDE, skriv ut och laminera:
En första undersökning enligt L-ABCDE ska gå fort, när man är i säkerhet och har undanröjt det som är mest livshotande görs en sekundär och mer grundlig bedömning. Utifrån kunskap, situation och närhet till räddning kan man sen skapa sig en kanske något mer realistisk bild över prioriteringar och val för att hantera den akuta situationen.
Det kan vara svårt att skilja på fraktur och stukning men några tecken på den första är deformitet, punktsmärta, oförmåga att använda, kraftig och snabb svullnad och kanske mest uppenbart, rörelse där led inte finns.
Är det snarare en stukning finns det en minnesregel även för det: RICE (Rest, Ice, Compression, Elevation) Vila, kyla, linda och högläge. Om skadan är allvarlig tillämpas detta i åtminstone 12 timmar innan försök att belasta görs. Går foten att belasta utan större smärta kan man tejpa foten för ökad stabilitet vid gång.
Tryckförband
En bår av jackor och stavar
Suturtejp, ett substitut till att sy.
Vilka är de vanligaste skadorna/olyckorna vid äventyr och friluftsliv?
Olivia: Det man har sett, både nationellt (tex STF och fjällräddningen) och internationellt (tex Kilimanjaro mm) att fler som är ute är sämre förberedda och behöver mer hjälp. Det man sett i USA är att de flesta skador är relativt milda, men av de som behöver sjukvård hamnar nästan hälften på intensivvårdsavdelningar.
Vilka är de vanligaste misstagen folk gör när de försöker hantera en olycka/krissituation?
Att försöka sig på saker de inte övat på innan och inte känna till sina reskamraters sjukdomar/packning/läkemedel etc.
Viktigaste innehåll i ett vildmarksanpassat första-hjälpen kit?
Tryckförband, elastisk linda, sårvårdsgrejer (sårtvätt, plåster, handsprit) och sax. I kalla klimat även spaceblanket/värmedynor etc. Läkemedel (dina vanliga mediciner, smärtlindring, antibiotika). Sen så går överlevnad och sjukvård hand i hand (silvertejp, tändstickor, säkerhetsnålar) Självklart ska man kunna använda allt i en nödsituation.
Du har även en bok på gång?
Ja, det är en en lärobok/handbok inom första hjälpen och vildmarksmedicin. För folk som vill lära sig sjukvård och förstå varför man gör det man gör. För att bättre kunna improvisera om det behövs och känna sig trygg på äventyr”
Varför har just du valt att engagera dig så mycket i vildmarksmedicin?
Jag såg ett behov både hos äventyrare/friluftsmänniskor men även hos sjukvårdspersonal då etablerade utbildningar inte behandlar dessa frågor.
Även om kursen gjorde mer än så har vi här bara skrapat på ytan och avhandlat en liten bråkdel av den teori som behövs för att klara sig bättre i fält. Vill du öka dina chanser ytterligare är praktik och en kurs en bra grund. Handen på hjärtat så får vi inte betalt för att skriva detta, vi vill bara att ni ska överleva utelivet så länge som möjligt.
Du hittar alla Olivias kurser här www.adventuremedicine.se
