Annons:

 

Förra helgen var jag i Nyköping, på löptävling. För att träna. Mitt i vintersäsongen, långt ifrån toppad. Efter två löppass utomhus efter en skadeperiod. Träning med nummerlapp är nyttigt på flera plan.

Samma anledningar är samma anledningar som också kan göra det till en otrevlig upplevelse. Bita i det sura äpplet, dra av plåstret och så vidare. Jag jobbar ibland (egentligen) som brandman. På räddningstjänsten så övar vi på de situationer och händelser vi ska kunna hantera. Så ser jag på detta med att träna med nummerlapp, öva på att tävla. På själva racet, från startsignal till mållinje, men också på hela tävlingssituationen. Att kunna den och att kunna hantera allt som den för med sig.

Till att börja med kan träning med nummerlapp ta emot att genomföra eftersom jag kommer att utsätta mig för situationen att bli mätt, jämförd, utvärderad. Mot mig själv och mot andra. Vid ett tillfälle då jag, oh hemska tanke, inte är i form. Är det kul? Nej! Är det farligt? Nej! I bästa fall får jag ett mellan-tummen-och-pekfingret resultat att ta med mig. I värsta fall får jag gå hem och sura. Min taktik kring detta är att lyfta blicken. Sätta det i ett större perspektiv. Okej, det är inte kul och kanske inte ens nyttigt att få denna fingervisning men jag gör ju detta för att bli bättre, för att utvecklas. Målet ligger längre fram och är större än så.

Vad är det då jag övar på när jag utsätter mig för den här plågan. Hela situationen tävling.

Jag tänker att jag tränar in en massa små praktiska detaljer kring tävlandet som gör att det blir lättare och smidigare. Hur jag packar väskan, vad jag har på mig, vad jag äter och dricker etc. osv.

Jag skapar en rutin kring tävlandet, från förberedelser, till de praktiska detaljerna, till uppvärmningen och ända fram till startlinjen. Att göra rätt saker i rätt tid. Dessutom, och här kommer något som inte går att träna på något annat vis, jag tränar på att hantera nervositet. Det är okej och troligen till och med nyttigt att vara nervös inför race. Det gäller däremot att ha koll på hur jag reagerar och beter mig och vad jag ska göra då.

Från startlinjen och hela vägen in i mål får jag sen öva mig på min tävlingsfart. Dels på att pace:a, att hålla ett jämnt tempo och dels rent tekniskt på att faktiskt köra i den farten. Träna på exakt det jag ska göra, och då blir en ju bra på det har jag hört.

Så in och anmäl er. Till allt möjligt. Särskilt det som känns obekvämt. Träna på att tävla. Jag tänkte göra det nu i helgen igen.

 

Om skribenten

Marika Wagner

Jag trivs allra bäst på två hjul oavsett underlag, fast helst slingriga stigar upp och ner med rötter och lera. Men älskar också dagarna på havet i surfskin, till skogs i löparskorna och på berget i pjäxorna. Min dröm är att fylla mitt liv med massor av min passion för naturen, äventyr, träning, tävling och att helt enkelt bli väldigt trött . Detta försöker jag göra till min verklighet varje dag, det är inte enkelt men det är värt det. Oftast. Faktiskt nästan jämt. Jag tror att vi alla skulle behöva mer drömmigt i livet. Om än bara lite, eller så kan du göra som jag och ta i från tårna.

Liknande inlägg