Hav till hav, Gdansk till Aten, 7 länder, 7 äventyrsmöten – kan nu säga check på allt detta, mitt äventyr har cyklats i hamn! Det var en skum känsla att cykla in i Aten och att veta att det var min slutdestination. Att efter 31 dagar och att efter ha suttit 2930 km på cykelsadeln vara framme och att inte längre ha någon sträcka att planera. Äventyret var dock inte över än, innan dess skulle jag träffa Konstantina, min sista äventyrsvän.

Screenshot_2016-08-14-15-19-43

Men jag ska inte börja i slutet, här kommer några av mina intryck från det att jag passerade gränsen från Makedonien. Några ord som kommer att dyka upp är hetta, svett, backar, möten, Konstantina, lukt av döda djur, olivlundar, havet och hjälpsamhet. Alla de möten jag har haft har verkligen berikat denna tripp, de planerade äventyrsmötena visste jag om att jag hade att se fram emot, men tänker här på alla spontana möten. Passerade gränsen mot Grekland tidig morgon och första mötet kom fort, det var en man som bjöd in mig att ta min cykelpaus i hans trädgård. Jag fick äta från hans egna tomater, gurka och paprika plus en kaffe på det. Tar också med mitt stopp i Neo Monastiraki. Stannade där hungrig efter cirka 75 km i kuperat landskap. Åt mat och drack kaffe och blev sittande där för laddning av telefon och för internetfix. Paschalis som jobbade på kaféet började prata med mig och strax hade jag en öl framför mig. Efter inte alltför lång tid kom en till öl ut ☺. Räckte för att bli lite dizzy och gav dessutom känslan att det kanske skulle vara färdigcyklat för dagen. Och så blev det, nästan i alla fall. Paschalis erbjöd mig dusch och sängplats i hans hem och vi for dit, jag på cykeln, han i pickupen (han envisades att han kunde ta mig och cykel, men i andan att ta mig fram per egen maskin trampade jag de 6 km istället, medan han antagligen fick sin livs mest långsamma bilfärd hem). Fick superbt god mat tillagad av hans mormor, vi besökte puben, vi åt natta-souvlaki och innan sängen tog Paschalis fram gitarren och drog av några grekiska sånger. Ett möte av mycket liknande karaktär följde även dagen efter!

20160807_190646~2

Som förväntat toppade Grekland värmeligan, det har varit hett, svettigt och soligt (även om ett oväder kom in en dag). Även nätterna har varit varmare och för första gången har jag vaknat till ett torrt tält. Jag har bälgat i mig vatten och svetten har drypt från varenda tänkbara por. Inte blev det mindre svett av att jag har mött många, branta liksom långa, uppförsbackar. Det har klättrats över 1000 höjdmeter flera av dagarna och den mest intensiva klättringsdagen väntade 1345 höjdmeter på sträckan 80 km. Dessa kuperade vägar har gett milslånga vidder och också tagit mig till charmiga byar. Jag har också cyklat längs större vägar där jag frekvent mötts av skarp doft av dött djur, var sorgligt att se de många många djur som lämnats kvar på vägarna. Ju längre söderut, ju torrare omgivningar. Och så har vi oliverna, olivlundarna har funnits med hela tiden och jag har också fått ett par fina tältnätter under träden.

20160811_075849_HDR~2

Näst sista cykeldagen nådde jag fram till havet, tusan vilket härligt och efterlängtat bad. Cyklade sen in i Aten, kändes stort och historiskt att passera Stadion och Akropolis. Väl där väntade en lägenhet som jag fick nyttja för min vistelse, tusen tack Polly och Alexander! Var en sann lyx att ha tillgång till en stor egen lägenhet (med terrasser, konstant möjlighet till dusch, skön säng, med mera) efter alla nätter i mitt tält. Jag hade nu nått sista anhalt, men ett sista äventyrsmöte kvarstod. Jag mötte upp härliga Konstantina i centrala Aten och fick en guidad tur innan vi vandrade mot Atens högsta punkt där vi fick magnifik vy över Aten i solnedgången. Dagen efter väntade en tur i hennes gula bubbla mot havet. Jag fick träffa Konstantina vid flera tillfällen och det blev många och långa samtal om mitt äventyr, våra inre tankar och om framtiden.

20160812_125609~2

Blev lite mer cykling i Aten (totalen nu är 3000 km plus ☺) och det var härligt att fara fram på lätt cykel utan packning. Igår var det dags att packa ihop för att idag flyga hem och här fick jag åter uppleva hjälpsamhet. Efter cirka 1,5 timmes slit med att få loss pedalerna som satt som bly tvingades jag inse att jag inte skulle få loss dem. Klockan var 19.30 och det var söndag, vad att göra…? Gick ner på gatan och frågade första bästa personer (i detta fall öldrickande herrar) om hjälp. Där satt den, två av dem teamade och fick till min lättnad loss mina pedaler, wow!

20160814_194734~2

Nu på väg hem efter detta berikande och upplevelsefyllda äventyr! Stort tack till er som hjälpt, inspirerat, följt och peppat, till alla jag har mött längs vägen och till juryn för Årets Äventyr. Också ett stort tack till mina partner och sponsorer – Adidas Eyewear, Jarla cykel, LG, LaddaUte, Naturkompaniet, Outmeals, Roswi. TACK!

20160806_151250~2

Om skribenten

Johanna Johansson

I juli intar Johanna Johansson cykelsadeln för att ta sig cirka 300 mil genom östra Europa. Hon ska cykla från Gdansk till Aten, korsa sju länder samt genomföra ett mini-äventyr med en kvinna från respektive land. För detta äventyr har hon också tilldelats stipendium för ”Årets äventyr 2016”. Länderna hon kommer att korsa är Polen, Slovakien, Ungern, Serbien, Kosovo, Makedonien och Grekland och hon kommer att lämna en rapport från varje land där hon berättar om intryck, möten, utmaningar och hur cyklingen fortgår.

Liknande inlägg