Annons:

Det finns en styrka i att gå tillbaka och återuppleva det fina man varit med om, utan att vara nostalgisk, för att man upptäcker nya saker och perspektiv på sina upplevelser med de erfarenheter man hunnit dra sedan dess.

2016 har varit ett händelserikt år. Här kommer några av mina outdoor-relaterade höjdpunkter från året som gått. Framförallt är det mötena, skratten och naturen jag minns. Det är svårt att fånga i text och bild och det är så många fler stunder än dessa men här kommer några. Först ut är Mount Kilimanjaro, januari 2016.

Team Aron Kilimanjaro

Jag fick chansen att vara en del av äventyraren Aron Anderssons team upp på Kilimanjaro i januari i år. Vi gick och rullade (Aron) upp och ned längst Marangu route. Det finns många fina minnen från vandringen och det är svårt att bara välja några. Vi fick en live-sneakpeak av en av Mollys nya låtar, levererad med imponerande magstöd på 3900 meters höjd, vi testade Wim Hof-andning efter ett parti Uno i Horombo Hut och fick oss ett gott skratt när gurun himself dök upp med en grupp av lättklädda snabbvandrare (vi mötte dem igen när de var påväg ned och då var det bara Wim som fortfarande gick i t-shirt och såg någorlunda välmående ut) och framförallt njöt vi av den varierade naturen, varandras sällskap och guidernas enorma kunskap om berget.

En ananasförsäljare i Moshi.

En fin fågelholk utanför hotellet där vi bodde innan vi startade vår vandring.

Mina Lundhags Mira har varit med om både ett och annat och gör ett väldigt bra jobb fortfarande. När jag köpte dem begagnat av min vän Maria Granberg (granbergadventure.com) hade de redan varit uppe på Mt Kilimanjaro två gånger – lovande!

Starka bärare går snabbt uppför.

Anja pausar.

Såhär kunde en typisk fika på vägen se ut för oss som inte åt kött.

Första etappen, fuktig regnskog.

Framme för dagen, Mandara Hut

Vi fick se många spännande djur och växter på vandringen. Här är en Colobus-apa.

Protea Kilimanjaro.

Framme vid Horombo Hut kunde vissa i gruppen känna av höjden i form av högre puls, mer flås och lätt huvudvärk.

Efterlängtad middag i samlingsstugan.

Det här härliga satt jag och sjöng med vid Horombo Hut en regnig vilodag på Kilimanjaro. Tjejen längst till höger jobbade med städ av stugorna och var lagom imponerad av vädret och miljön utan ville mest ned till stan.

Tidig morgon på toppen! Vi är påbylsade till oigenkännlighet… Strax efter den här profilbilden värmde morgonsolen på tillräckligt för att vi skulle kunna skala av några lager, krama om varandra och high-fivea en extra gång innan vi begav oss av nedåt.

Vad hände sen då? Flera i gruppen som var med upp på Kilimanjaro har fortsatt att vardagsäventyra och även fortsatt att kämpa för att alla ska få chansen att göra det. Jag själv kom hem med en övergående post-projekts-blues och längtade efter mer. Just nu väntar jag på ett spännande besked som förhoppningsvis betyder att jag får komma tillbaka till Mt Kilimanjaro inom en inte alltför avlägsen framtid.

När jag började skriva det här inlägget hade Aron Andersson 7 kilometer kvar av sitt Pole of Hope-äventyr – att som första person i rullstol skida till Sydpolen. Nu är han framme och har dessutom samlat in närmare 5 miljoner till Barncancerfonden på vägen! Vilken otrolig prestation.

När Aron berättade om sitt kommande Sydpolen-äventyr tidigare i våras på ett fullsatt Rival fick jag gåshud över hela armarna och fick verkligen hålla tillbaka glädjetårarna. Det inspirerar mig att se personer med det driv som Aron har. Ingenting är omöjligt – allt är möjligt. Och jag vet att det är fler än jag som blir inspirerade. Kolla bara på alla de fina kommentarer Aron får på sina inlägg i sociala medier. Har du möjlighet så gå genast in och skänk en slant till Barncancerfonden genom Arons insamling med Pole of Hope!

För dig som är nyfiken på Mt Kilimanjaro, spana gärna in min bloggkollega Micke Nymans ”Tio tips för en lyckad bestigning av Kilimanjaro”. Kan även rekommendera den underhållande boken Bergtagen av Rickard Elmqvist som jag själv läste inför resan.Under Kilimanjaro-resan skrev jag fysisk dagbok varje dag (det gör jag oftast på tur) och där skrev jag bland annat att jag ville testa att bo någon annanstans än Stockholm ett tag, en mer naturnära och närvarande livsstil. Det blev verklighet i augusti i år.

Storuman har bjudit på många vackra vyer under mina första månader här.

Om skribenten

Amanda Mannervik

Innovationsvetare och coach som nu vidareutbildar sig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola i södra Lappland. Upptäcker gärna vackra platser i löparskorna, både på egen hand och tillsammans med andra. På Outside Sweden bloggar hon om en bransch i förändring, kärleken till naturen, uthållighetssport samt produktinnovation inom outdoor. Vill bjuda dig som läsare på inspiration, fördjupad kunskap och utmana till nya tankar. 

Liknande inlägg